lagar, som åsyfta förändringar i personlig och äganderätt, äfvensom i beskattningen, skola föreläggas provincialständerna till rådplägning, så länge ingen allmän ständerförsamling är införd; men att de sednares verksamhet skulle sträcka sig till rådplägning öfver alla föremål för lagstiftning, som röra statsborgrarnes personliga och ägande-rätt, jemte beskattningen, då deremot, enligt förordningarne af den 3 Februari d. å., den förenade landtdagen icke under alla omständigheter tillkommer att derom rådpläga; utan en dylik rådplägning fastmer äfven kan äskas af utskotten eller provincial-landtdagarne. Vidare innehåller 20 af förordningen den 3 Fe-: bruari, rörande den förenade landtdagens bildande, dessa ord: I händelse af ett krig, förbehålle vi oss att utskrifva utomordentliga skatter, utz:n samtycke af den förenade landtdagen, i fall vi, i anseende till dåvarande politiska förhållanden, ej skulle hafva funnit lämpligt att den sammankalla. Men i sådan händelse skole vi, så snart omständigheterna det medgilva, sednast straxt efter krigets slut, låta den förenade landtdagen erhålla kännedom om ändamålet och användandet af de uppburna utomordentliga skatterna. Vi hyse den öfvertygelsen, att dessa ord likaledes äro oförenliga med de redan anförda bestämmelserna i de äldre lagarna, så vida som, enligt dessa bestämmelser, lands-representanternes eller den allmänna ständerförsamlingens verksamhet skall sträcka sig till alla föremål för lagstiftningen, hvilka röra statsborgrarnes personliga och ägande-rätt, med inbegrepp af beskatinirgn, då deremot, enligt förordningen af den 3 Februari d. å., i händelse af ett krig, utomordentliga skatter kunna utskrifvas utan den förenade landtdagens samtycke, om dess sammankallande, i anseende till för hand varande politiska förhållanden, icke anses lämpligt, alltså den i förordningen af den 22 Maj 4845 föreskrifna rådplägning af landets representanter öfver alla beskattningsärender tilläfventyrs icke ägt rum. II. Förordningen af d. 47 Januari 4820, rörande den framtida förvaltningen af hela statens skuldväsen, lyder i ingressen sålunda: Vi äro numera underrättade om statens hela skuldväsen, och hafva derföre beslutit att framlägga detsamma till allmän kännedom. Vi hoppas att derigenom, och medelst denna angelägenhets underordnande under riksständerna, hvilket är vår afsigt, befästa förtroendet för staten och dess förvaltning, och så mycket otvetydigare ådagalägga vår uppriktiga vilja, att göra alla statens borgenärer rätt, som vi härmed tiltika oåterkalleligen förordna om hvad, som är nödvändigt så väl i afseende på garanti för alla statens skulder, som om deras Or-! dentliga förräntande och afbetalande efterhand. i Och i 2 ordagrannt sålunda: Vi förklara detta belopp af statsskulden för alltid fixeradt och bestämdt. Utöfver berörde summa må ingen statsobligation eller något annat statsskuldsdokument utfärdas. Skulle staten i framtiden, antingen för sitt upprätthållande eller för befordrandet ! af det allmänna bästa komma i nödvändighet att, upptaga ett nytt lån, så kan sådant endast ske genom samverkan och under medgaranti af den blif-; vande församlingen af riksständer. Deremot säger förordningen af d. 3 Febr. d. å., angående bildandet af den förenade landtdagen, i SS 4—7: Å 4. Åt den förenade landtdagen uppdraga vi den i II art. af förordningen rörande statsskuldsväsendet af d. 47 Jan. 4820 ständerna förbehållna medverkan vid upptagandet af statslån, och skola, i följd deraf, nya lån för nvilka statens hela förmögenhet och egendom ställes såsom säkerhet (III art. i förordningen af d. 47 Jan. 4820) hädaneftör icke kontraheras annorlunda, än med den förenade landtdagens medverkan och medgaranti. g 35. I fall nya lån af det i 4 betecknade slag äro bestämda till betäckande afstatsbehofven i fredstid, så skola vi icke låta upptaga sådane utan den förenade landtdagens samtycke. S 6. Om deremot vid ett tillstundande eller redan utbrustet krig, de i vår skattkammare och annars befintlige reservfonder icke räcka till för anskaffandet af de medel, som då utöfver det vanliga behofyet erfordras, och lån derföre blifva nödvändige, men inkallandet af den förenade landtdagen,i anseende till den för hand varande politiska ställningen, icke skulle anses Jämpligt, så skall, vid upptagandet af ett sådant lån, ständernas medverkan ersättas genom tillkallande af deputationen för statsskuldsväsendet. — Det för nämnde ändamål med denna deputations tillkallande upptagna lån äger samma säkerhet, som i III art. af förordningen den 47 Januari 1820 är tillagd statens skulder. Vi hyse den öfvertyge. sen; att de citerade orden ur förordningen af d. 3 Febr. d. å. äro oförenliga med de anförda bestämmelserna i förordningen afl d. 17 Jan. 1820, såvida, som 4) enligt den af framlidne H. M. konung Fredrik . Wilhelm III såsom oåterkallelig betecknande förordningen af d. 47 Jan. 1820, ingen statsobligation eller något annat statsskuldsdokument skall utfärdas utan samverkan och medgaranti af den blifvande församlingen af riksständer, då deremot 4 af förordningen d. 3 Febr. d. å., rörande bildandet af den förenade landtdagen, inskränker nödvändigheten af denna samverkan och medgaranti till sådana nya lån, för hvilka statens hela förmögenhet och egendom pantförskrifves såsom säkerhet, och vidare: 2) enligt 6 af förordningen d. 3 Febr. d. år, rörande den förenade landtdagens bildande, i de deri föresedda fall, vid upptagandet af lån ständernes medverkan ersättes genom medverkan af ständernes deputation för statsskuldsväsendet. IV. Slutligen lyda SS 8 och 9 samt 13 och 44 i förordningen af d. 47 Jan. 4820, rörande hela statsskuldsväsendets behandling för framtiden, på följande sätt: S 9. Denna autoritet (hufvudförvaltningen af statsskulden) skall bestå af en president och fyra ledamöter. Vi utnämne härtill — — — För framtiden, och då presidenten eller någon af ledamöterne afgår, föreslår oss den blifvande församlingen af riksständer, och, tilldess den blifvit inrättad, statsrådet, trenne personer, af hvika vi utnämne en. 43. Slutligen åligger det förvaltningen af statsskulden, att varje år aflägga räkenskap för! den blifvande församlingen af riksständer. Till dess den blifvit inrättad, företräder statsrådet dess! ställa Reviliandet af decharge förbehålle vi occ ils