heter gamla Norrbro, har deremot varit synInerligen i fråga; och allmänheten släpper icke Iså lätt sin önskan att se någonting gjordt i den Iriktningen. En annan tidning har med vederI börlig värma förordat en försköning eller, rent lut sagdt, ett uppsnyggande af denna lokal, Ihvars qvarstående i sitt gamla skick är en Toförklarlig anomali midt uti stadens glanspunkt. Möjligen hafva dock kommitterade skäl för sina financiella betänkligheter mot den lokalen, nemlligen på den punkt frågan nu står, eller under antagande af alt genom statsanslag icke blott museum skall byggas, utan ock lokal dertill bekostas och apteras. Skulle deremot StockIbolms commune el!er andra vederbörande finna icke oskäligt vara, att de bortskaffa det fula, som finzes och väcker förargelse, och museifonden ditskaffar det vackra, som bör komma i stället: då torde frågan låta lösa sig. Befinnes det första böra i alla fall ske — och vi skulle tro, att den tiden icke kan vara afligsen — då är också saken genast på ren fot. De som kunna anses skyldige — moraliter om lej annat — ait försköna den delen af staden, d. v. s. både bortskaffa det vanprydande och ditskaffa det prydande, måste vara glade att få på en annan vältra bekymret om den ena hälften af den snart oundvikliga åtgärden. — Det värsta, som, i fall saken så uppfattas, kan inIträffa, vore någon väntan. Vi förmoda att läsaren finner Winterbladets nu anförda yttrande så upplysande om frågans art, så genomskådande sakens verkliga ställning, och så ekonomiskt riktig för möjligheten af dess lösning, att det är högeligen att förundra sig öfver, huru författaren sjelf kunnat fly från sin åsigt, just när han icke behöfde försvara den, eftersom hela allmänheten troligen genast uppfattat dess sanning och är om den fullkomligt ense. Kan då blott den omständigheten, att vederbörande luta åt ena eller andra sidan, hafva en så magisk sympathiverkan på Winterbladet? Ty alla veta väl, attHelgeandsholmens begagnande till plats för stall, med all den orenlighet som dermed måste följa, ja, till dyngIreservoir, till vagnslider, till lastageplats för hö och halm, är vidrigt och skriande emot den städning, som kan anstå konungaborgen och det sköna slottet, eller som hälsan och trefnaden på den mest besökta och skönast belägna punkt i hufvudstaden fordrar, att det icke kan fortfara. Äfven utan att beräkna den stora beqvämlighet och det mångdubbla tillopp, som vore att vinna i nationalmuseets salar, genom monumepntets förläggande här, just i bjertat af hufvudstaden, är, endöost för möjligheten att komma af stället, i den utan gencsägelse angelägnaste frågan af all städning och prydnad för Stockholm, beroende deraf, att, såsom Winterbladet har sagt, just nu bortskaffa det fula, då staden tår det vackra, som skall komma i stället, till skänks. Den ekonomiska gång, som Winterbladet här påpekat, är så obestridligt riktig, att den väl af ingen må bestridas vara den enda rälta; och för den esthetiska lämpligheten och vinningen, af Museum på Helgeandsholmen, kunna vi väl ej önska oss större eller säkrare borgen, än en af den om formernas skönhet och harmoni så finkäncliga Fogelberg, som tillbragt halfva sin lefnad i koastens hemland, med ständigt granskanIde konstnärsöga på dess alla anrika minnen af menniskohandens ädlaste skapelser. Denna auktoritet kan också Winterbladet icke, om det än nu försöker, kullkasta; och det hjelper ej alt nu säga, det platsen är i allo obrukbar. för en museibyggnad,. — Detta, likasom det, att han vore potillräcklig, under det att en tre till fyra gånger mindre, eller Kyrkholmen, påstås tillräcklig, tjenar till ingen ting annat än alt skratta åt; ty att förargas öfver sådan vanmakt lönar sannerligen icke mödan. Ginge vi nu, såsom Winterbladet visat oss vägen, blott derifrån ut att steg för steg bortskaffa det fulan d. v. s., att från Helgeandshot men bortskaffa gödseln, och stallet som medför den, samt att, så hastigt vi förmå för kostnaden, fortgå med platsens fullständiga omändring och försköning, efter en gifven plan; så skulle vi närma oss målet, i stället att vi hittills, såsom med bazarens uppbyggande, aflägsnat oss derlifrån. Hvad skulle väl det betyda, om, i brisi af medel, vi tvingades att låta kajerne omkring muscum en tid vara ouppförda? Detta skulle ju vara tusende gånger vackrare, än såsom nu är på Helgeandsholmen; och det skulle visa, at! vi åtminstone med tankarne ginge framåt. Det vore ju dessutom samma sak, som man föreslagit för museet på Kyrkholmen, angående dess kajer och Skeppsholmsbron? Oss synes ändamålet nu kunna vinnas genom att blott vexla om platserna, så att det Kongl IStallet lades på Kyrkholmen; och Museum i dess Iställe på Helgeandsholmen, då också ingenting vore förloradt, uan tvärtom vunnet, genom der Ipå Kyrkholmen redan gjorda planeringen fö! I grund. Vi hafva ej selt frågan så framställd; den ä -limedlertid vigtig, och synes oss förtjena att, så som en hufvudstadens närmaste angelägenhet L komma under öfverläggning. mna