heter gamla Norrbro, har deremot varit syn-
Inerligen i fråga; och allmänheten släpper icke
Iså lätt sin önskan att se någonting gjordt i den
Iriktningen. En annan tidning har med veder-
I börlig värma förordat en försköning eller, rent
lut sagdt, ett uppsnyggande af denna lokal,
Ihvars qvarstående i sitt gamla skick är en
Toförklarlig anomali midt uti stadens glanspunkt.
Möjligen hafva dock kommitterade skäl för sina
financiella betänkligheter mot den lokalen, nem-
lligen på den punkt frågan nu står, eller un-
der antagande af alt genom statsanslag icke
blott museum skall byggas, utan ock lokal der-
till bekostas och apteras. Skulle deremot Stock-
Ibolms commune el!er andra vederbörande finna
icke oskäligt vara, att de bortskaffa det fula,
som finzes och väcker förargelse, och musei-
fonden ditskaffar det vackra, som bör komma
i stället: då torde frågan låta lösa sig. Befin-
nes det första böra i alla fall ske — och vi
skulle tro, att den tiden icke kan vara aflig-
sen — då är också saken genast på ren fot.
De som kunna anses skyldige — moraliter om
lej annat — ait försköna den delen af staden,
d. v. s. både bortskaffa det vanprydande och
ditskaffa det prydande, måste vara glade att få
på en annan vältra bekymret om den ena hälf-
ten af den snart oundvikliga åtgärden. — Det
värsta, som, i fall saken så uppfattas, kan in-
Iträffa, vore någon väntan.
Vi förmoda att läsaren finner Winterbladets
nu anförda yttrande så upplysande om frågans
art, så genomskådande sakens verkliga ställning,
och så ekonomiskt riktig för möjligheten af
dess lösning, att det är högeligen att förundra
sig öfver, huru författaren sjelf kunnat fly från
sin åsigt, just när han icke behöfde försvara
den, eftersom hela allmänheten troligen genast
uppfattat dess sanning och är om den fullkom-
ligt ense. Kan då blott den omständigheten,
att vederbörande luta åt ena eller andra sidan,
hafva en så magisk sympathiverkan på Win-
terbladet?
Ty alla veta väl, att- Helgeandsholmens be-
gagnande till plats för stall, med all den oren-
lighet som dermed måste följa, ja, till dyng-
Ireservoir, till vagnslider, till lastageplats för hö
och halm, är vidrigt och skriande emot den
städning, som kan anstå konungaborgen och det
sköna slottet, eller som hälsan och trefnaden
på den mest besökta och skönast belägna punkt
i hufvudstaden fordrar, att det icke kan fort-
fara.
Äfven utan att beräkna den stora beqväm-
lighet och det mångdubbla tillopp, som vore
att vinna i nationalmuseets salar, genom mo-
numepntets förläggande här, just i bjertat af huf-
vudstaden, är, endöost för möjligheten att kom-
ma af stället, i den utan gencsägelse angelägna-
ste frågan af all städning och prydnad för Stock-
holm, beroende deraf, att, såsom Winterbladet
har sagt, just nu bortskaffa det fula, då staden
tår det vackra, som skall komma i stället, till
skänks.
Den ekonomiska gång, som Winterbladet här
påpekat, är så obestridligt riktig, att den väl af
ingen må bestridas vara den enda rälta; och för
den esthetiska lämpligheten och vinningen, af
Museum på Helgeandsholmen, kunna vi väl ej
önska oss större eller säkrare borgen, än en af
den om formernas skönhet och harmoni så fin-
käncliga Fogelberg, som tillbragt halfva sin lef-
nad i koastens hemland, med ständigt granskan-
Ide konstnärsöga på dess alla anrika minnen af
menniskohandens ädlaste skapelser.
Denna auktoritet kan också Winterbladet icke,
om det än nu försöker, kullkasta; och det hjel-
per ej alt nu säga, det platsen är i allo obruk-
bar. för en museibyggnad,. — Detta, likasom det,
att han vore potillräcklig, under det att en
tre till fyra gånger mindre, eller Kyrkholmen,
påstås tillräcklig, tjenar till ingen ting annat än
alt skratta åt; ty att förargas öfver sådan van-
makt lönar sannerligen icke mödan.
Ginge vi nu, såsom Winterbladet visat oss
vägen, blott derifrån ut att steg för steg bort-
skaffa det fulan d. v. s., att från Helgeandshot
men bortskaffa gödseln, och stallet som medför
den, samt att, så hastigt vi förmå för kostnaden,
fortgå med platsens fullständiga omändring och
försköning, efter en gifven plan; så skulle vi
närma oss målet, i stället att vi hittills, såsom
med bazarens uppbyggande, aflägsnat oss der-
lifrån. Hvad skulle väl det betyda, om, i brisi
af medel, vi tvingades att låta kajerne omkring
muscum en tid vara ouppförda? Detta skulle
ju vara tusende gånger vackrare, än såsom nu
är på Helgeandsholmen; och det skulle visa, at!
vi åtminstone med tankarne ginge framåt.
Det vore ju dessutom samma sak, som man
föreslagit för museet på Kyrkholmen, angående
dess kajer och Skeppsholmsbron?
Oss synes ändamålet nu kunna vinnas genom
att blott vexla om platserna, så att det Kongl
IStallet lades på Kyrkholmen; och Museum i dess
Iställe på Helgeandsholmen, då också ingenting
vore förloradt, uan tvärtom vunnet, genom der
Ipå Kyrkholmen redan gjorda planeringen fö!
I grund.
Vi hafva ej selt frågan så framställd; den ä
-limedlertid vigtig, och synes oss förtjena att, så
som en hufvudstadens närmaste angelägenhet
L komma under öfverläggning.
mna