sen skulle bafva inträffat, atv han ej ägde rin-;
gaste kännedom om något sådant. ;
Äfven mot krigsmivuistern blef i samma ses-.
sion anmärkt flera grofva oordningar i Algier-.
ska förvalivingen; men han var ej närvarande; ,
och ännu kraftigare beskyllningar gjordes ma-
rinministeren för oordningar och slöserier inom
sjöförvaltningen; men amiral Mackau bedyrade
med det lugn och goda samvete, som alla verl-
dens förvaltningar ega, att han ej visste det
ringaste derom, att allt gick bra, att hans tjen-
stemän voro de bästa och skicktigaste, och att
engelska marinens budget var mycket större,
etc. etc. :
STORBRITANNIEN.
I underbusets session d.. 3 dennes uttaladel,
sig lord Palmerston, på ett ganska märkligt.
och bestämdt sätt öfver den närvarande ställ-
ningen i Grekland. Anledningen dertill gaf en
motion af lord Manners, att uppgift måtte fö-
reläggas huset på de penningesummor, som till
d. 4 Jan: innevarande år af Storbri annien blif-
vit utbetalta, till betäckande af r.ntekostnader.
för det grekiska statslånet. Vi förbigå sj-liva
motiveringen af lordens förslag, såsom icke cf
någon väseudtlig vigt, och begifva oss i stället
till lord Palmerstons tal, som bar en så
mycket större, hvilken utan att af oss särskildt
påpekas, säkerligen genast faller läsaren i ögo-
nen. Lorden yttrade hufvudsakligen följsnde:
Han instämde i allmänhet till större delen i
motionärens. åsigter rörande de grekiska ange-
lägenheterna. Det vore huset bekant, att Grek-
lands oafhängighet, efter 5 a 6 års kamp, till-
vägabragtes genom Englands, Frankrikes och
Rysslands intervention, en intervention, till hvil-
ken den dåvarande brittiska ministeren tvangs af
allmänna opinionen i Hela Europa. Interventio-
nen hade till ändamål att fastställa Greklands
oafhängighet, och att trygga den genom väl-
stånd, fortskridande, lycka och civilisation; och
de trenne intervenerande makterne voro af den!
åsigten, att detta ändamål bättre skulle vinnas:
genom införandet af en monarkisk, än af en!
xepublikansk styrelseform, emedan den förral
syntes erbjuda större garanti för det inre lug-
net, än den sednare. Talaren beklagade att han
nu måste yttra, alt de trecn2 makternes väl-
villiga afsigter icke blifvit realiserade i det mått,
som man önskat. (Hör!) Det var blott alltför
sannt, att Greklands inre ställning för det när-
varande icke är af den beskaffenbet, som det
landets vänner måste önska; talaren befarade
att det endast vore alltför sannt, att underslef
utgjorde den rådande grundsatser bland den
nuvarande regeringens i Grekland embetsmän,
och att mutbarhet rådde hos dem, som skulle
vara folkets verkliga representanter och be-
skyddare af dess rättigheter. (Hör!) Det var
endast alltför sannt, att högst afskyvärda hand-
Jäingar tid efter annän blifvit föröfvade af per-
soner, som stodo i regeringens tjens!, alt tortyr
blifvit på ett sät!, som ej kan närmare beskrif-
vas, använd emot oskyldiga medborgare, för att
tvinga dem att upptäcka förbrytares eller för-
rymda rekryters tillflyktsort, en behandling,
som, blind andra, äfven vederfarits en under
brittiskt skydd stående Jonier. Det var en full-
komlig sanning, och man kände det till och med
genom den förra grekiska finansministerns egen :
bekännelse, att statsinkomsterne på deras väg
till skattkammaren blifva roffade, och till och
med sedan de kommit dit användas lagstridigt.
I öppen lagstiftande församling har finansmini-
stern förklarat, att förlidet år från ctt dstrikt,
i hvilket skatterna årligen pläga inbringa i me-
deltal 480,000 kilos spanmål!; oaktadt den goda
skörden, endast 8000 kilos influtit. Man har
-tillstått, att statsinkomsterna blifvit undanbållna
af uppbördsmännen, och man bade blott till
deras försvar att anföra, att de gjort det på
finansministerns befallning, för att kunna tjena :
vissa folkrepresentanters enskilda interessen. Det
är likaledes bevist, att dokumenter, som blifvit
Törelagde kamrarne såsom verifikationer öfver
statsinkomsterne, blilvit förfalskade, och man har
erkänt, att förfalskningen skett för att dölja det
öfverskott, som oaktadt underslefven fanns, och
på hvilket de trenne skyddsmakterna skulle haft
anspråk, mn hvilket ö:verskolt man endast me-
delst denna förfalskning kunnat behålla qvar i
landet. (Hör!) Oaktadt allt detta är jag af den
tankan, att brittiska regeringen, ehuru den ge-
mensamt med Frankrike och Ryssland garante-
rat Greklands sjelfstindighet, och ehuru mycket
hon än må beklaga det sätt, hvarpå förvalthin-
gen föres i Grekland, dock ingalunda är berät-
tigad till någon inblandning i nämnde lands inre
angelägenheter. Men väl kan den fordra, att
Grekland uppfyller de fsrbindelser det å:agit
sig i afseende på grekiska statslånet. Genom
fördraget af 1832 bafva de trenne makterna för-
pligtat sig att garantera betalningen af räntor
och amortis-ement! på ett för Grekland uppta-
get lån af 60 million:r francs; men på det de
trenne makterna icke onödigtvis skuile belasta
sig med en börda, bestämdes derjemte i trak-
taten, att Greklands statsinkomster framför allt
skulle användas till betäckandet af räntor och
afbetalningar på lånet, och de trenne makternas
representanter i Athen erhöllo uppdrag att tillse
att denna stipulation uppfylldes. Men Grekland
har alldeles icke fulgjort sina förbindelser, och
af de dokumenter, som motionären begärt måtte
: blifva Huset förelagda, skall visa sig, att Eng-
land sedan 4843 och intill närva:ande stund för-
skjutit 200,000 till: betalning af ränorna på
ifrågavarande lån. Om detta förhållande varit
alstradt af nödvändigheten och härrört af Grek-
lands fattigdom, så skulie brittiska foKet visst
icke hafva gjort någon invändning emot dessa
utbetalningar. Men om det visar sig, att denna
utgift varit onödig, såsom jag ans:r dem hafva
vari!, Om brittiska folket uppmanas att årligen
beta!a 46,000 , för ait upprätthålla ett system
af underslef och mutor i Grekland, hvNket in-