sen skulle bafva inträffat, atv han ej ägde rin-; gaste kännedom om något sådant. ; Äfven mot krigsmivuistern blef i samma ses-. sion anmärkt flera grofva oordningar i Algier-. ska förvalivingen; men han var ej närvarande; , och ännu kraftigare beskyllningar gjordes marinministeren för oordningar och slöserier inom sjöförvaltningen; men amiral Mackau bedyrade med det lugn och goda samvete, som alla verldens förvaltningar ega, att han ej visste det ringaste derom, att allt gick bra, att hans tjenstemän voro de bästa och skicktigaste, och att engelska marinens budget var mycket större, etc. etc. : STORBRITANNIEN. I underbusets session d.. 3 dennes uttaladel, sig lord Palmerston, på ett ganska märkligt. och bestämdt sätt öfver den närvarande ställningen i Grekland. Anledningen dertill gaf en motion af lord Manners, att uppgift måtte föreläggas huset på de penningesummor, som till d. 4 Jan: innevarande år af Storbri annien blifvit utbetalta, till betäckande af r.ntekostnader. för det grekiska statslånet. Vi förbigå sj-liva motiveringen af lordens förslag, såsom icke cf någon väseudtlig vigt, och begifva oss i stället till lord Palmerstons tal, som bar en så mycket större, hvilken utan att af oss särskildt påpekas, säkerligen genast faller läsaren i ögonen. Lorden yttrade hufvudsakligen följsnde: Han instämde i allmänhet till större delen i motionärens. åsigter rörande de grekiska angelägenheterna. Det vore huset bekant, att Greklands oafhängighet, efter 5 a 6 års kamp, tillvägabragtes genom Englands, Frankrikes och Rysslands intervention, en intervention, till hvilken den dåvarande brittiska ministeren tvangs af allmänna opinionen i Hela Europa. Interventionen hade till ändamål att fastställa Greklands oafhängighet, och att trygga den genom välstånd, fortskridande, lycka och civilisation; och de trenne intervenerande makterne voro af den! åsigten, att detta ändamål bättre skulle vinnas: genom införandet af en monarkisk, än af en! xepublikansk styrelseform, emedan den förral syntes erbjuda större garanti för det inre lugnet, än den sednare. Talaren beklagade att han nu måste yttra, alt de trecn2 makternes välvilliga afsigter icke blifvit realiserade i det mått, som man önskat. (Hör!) Det var blott alltför sannt, att Greklands inre ställning för det närvarande icke är af den beskaffenbet, som det landets vänner måste önska; talaren befarade att det endast vore alltför sannt, att underslef utgjorde den rådande grundsatser bland den nuvarande regeringens i Grekland embetsmän, och att mutbarhet rådde hos dem, som skulle vara folkets verkliga representanter och beskyddare af dess rättigheter. (Hör!) Det var endast alltför sannt, att högst afskyvärda handJäingar tid efter annän blifvit föröfvade af personer, som stodo i regeringens tjens!, alt tortyr blifvit på ett sät!, som ej kan närmare beskrifvas, använd emot oskyldiga medborgare, för att tvinga dem att upptäcka förbrytares eller förrymda rekryters tillflyktsort, en behandling, som, blind andra, äfven vederfarits en under brittiskt skydd stående Jonier. Det var en fullkomlig sanning, och man kände det till och med genom den förra grekiska finansministerns egen : bekännelse, att statsinkomsterne på deras väg till skattkammaren blifva roffade, och till och med sedan de kommit dit användas lagstridigt. I öppen lagstiftande församling har finansministern förklarat, att förlidet år från ctt dstrikt, i hvilket skatterna årligen pläga inbringa i medeltal 480,000 kilos spanmål!; oaktadt den goda skörden, endast 8000 kilos influtit. Man har -tillstått, att statsinkomsterna blifvit undanbållna af uppbördsmännen, och man bade blott till deras försvar att anföra, att de gjort det på finansministerns befallning, för att kunna tjena : vissa folkrepresentanters enskilda interessen. Det är likaledes bevist, att dokumenter, som blifvit Törelagde kamrarne såsom verifikationer öfver statsinkomsterne, blilvit förfalskade, och man har erkänt, att förfalskningen skett för att dölja det öfverskott, som oaktadt underslefven fanns, och på hvilket de trenne skyddsmakterna skulle haft anspråk, mn hvilket ö:verskolt man endast medelst denna förfalskning kunnat behålla qvar i landet. (Hör!) Oaktadt allt detta är jag af den tankan, att brittiska regeringen, ehuru den gemensamt med Frankrike och Ryssland garanterat Greklands sjelfstindighet, och ehuru mycket hon än må beklaga det sätt, hvarpå förvalthingen föres i Grekland, dock ingalunda är berättigad till någon inblandning i nämnde lands inre angelägenheter. Men väl kan den fordra, att Grekland uppfyller de fsrbindelser det å:agit sig i afseende på grekiska statslånet. Genom fördraget af 1832 bafva de trenne makterna förpligtat sig att garantera betalningen af räntor och amortis-ement! på ett för Grekland upptaget lån af 60 million:r francs; men på det de trenne makterna icke onödigtvis skuile belasta sig med en börda, bestämdes derjemte i traktaten, att Greklands statsinkomster framför allt skulle användas till betäckandet af räntor och afbetalningar på lånet, och de trenne makternas representanter i Athen erhöllo uppdrag att tillse att denna stipulation uppfylldes. Men Grekland har alldeles icke fulgjort sina förbindelser, och af de dokumenter, som motionären begärt måtte : blifva Huset förelagda, skall visa sig, att England sedan 4843 och intill närva:ande stund förskjutit 200,000 till: betalning af ränorna på ifrågavarande lån. Om detta förhållande varit alstradt af nödvändigheten och härrört af Greklands fattigdom, så skulie brittiska foKet visst icke hafva gjort någon invändning emot dessa utbetalningar. Men om det visar sig, att denna utgift varit onödig, såsom jag ans:r dem hafva vari!, Om brittiska folket uppmanas att årligen beta!a 46,000 , för ait upprätthålla ett system af underslef och mutor i Grekland, hvNket in