Den sanna glädjen är sällan högljudd. Gustaf teg...
men hans tårade öga, hans kyss på sin mors hand, tolkade
hans hjertas språk.
Vi äta klockan elfva i stället för half tolf fortfor
prostinnan. Då göra vi dem intet besvär och hinna hem
idigt på gvällen.
Gustaf skyndade sjelf till hagen att ta upp hästarna,
emedan folkets sysslor ej tingo försummas. Den nya,
vackra, blåmålade schäsen framdrogs.
Med hast sadlade han sin häst och selade på schäshä-
sten, ledde dem upp på gården, band dem vid de enda
drufträd, norden eger, ett par väldiga rönnar, som stodo
på hvar sin sida om grinden, och gick så upp på sin kam-
mare, för att kläda sig till det vigtiga besöket.
Ehuru -mycket prostinnan skyndat, stod likväl hennes
son färdigklädd i salen, innan hon hunnit få maten 1:gad.
Prosten hade redan på förhand tagit sin vanliga middags-
lur, snart var målliden gjord, och, så fort man läst från
bordet, var man således redo till afresan.
Den äldsta pigan, en, under den allvarsamma prostin-
nans väldiga regering, ansvarig minister, erhöll sträng be-
fallning att noggrannt vårda bus och hem. Gustaf hjelpte
far och mor upp i åkdonet, tillknäppte fotsacken, prosten
fattade tömmarna, lätt som en fågel hoppade Gustaf upp i
sadeln, och så bar det af.
Hafvet framskymtade då och då till vägen. Det låg
nu så lugnt, så fredligt glittrande i det klara solskenet,
som om aldrig någon storm upprört dess sköte.
Hvad jag är glad öfver detta giftermåll) sade prostin-
nan vid dess åsyn. Gud vare lof, att något medel fanns,
som kunde taga sjömansgril!erna ur hufvädet på Gustafl
I detsamma fick hon ögat på en roslagsskuta, som äm-
nade sig till Stockholm . :;.
Se, se, for:for hon, denna usla båt, som lik en spån
flyter på vattnet. Den minsta väderil kan ju kullkasta den !
Hustru,, genmälte prosten, i det han så hårdt drog till