SAST VUATSvy ff SUL GRICHS UVIJGR BHILVTEN SVE HATE
rande i sammandrag såsom entreakt; vi tro imed-
lertid att äfven detta effektrika nummer med fördel
skulle kunna åter upptagas. —U—
i i (Insändt.)
NÅGOT OM NORDAMERIKA.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Lyell anmärker: Läraren finner läst, alt om
andra vetenskapsgrenar kristnas på samma sätt,
så riskerar lärjungen att från akademien komma
utiverlden, med sin resnonements förmåga för-
svagad och sitt förstånd mystifieradt. — Efter
18539 äro tre fjerdedelar af vetenskaperna väl
till namnet, men ej i verkligheten föredragna.
Kemi och botanik bade 1840 —44 från 3 till
7 studenter, gcometri, astronomi och experi-
mentalfysik knappt flera, mineralogi och geo-
logi, som 48 år förut, föredragna af samma
professor, haft fulla auditorier, hade nu 10—42,
och den första af forskare i asiatiska språken
1—2 åhörare. Advokaterna för universitetens
bibehållande, sådana de äro, säga att lydnad
och undergifvenhet för auktoriteter äro de huf-
vudsakligaste och nästan enda dygder, som böra
inplantas i de ungas sinnen. Som naturfur-
skare anför L. d:r Whewells ord: Mathemati-
ska vetenskaper äro fasta och permanenta. De
gamla sanningarna skola alltid bliva sanna.
I de filosofiska och naturvetenskaperna försig-
går en ständig förändring. Ett gammalt system i.
vederlägges och ett nytt står upp. Ingenting!
är der gammalt, intet beståndande. Lärjungen
måste misstänka att läraren cch lärarens tro
blott äro till en dag. Hos en ung man hö-
rande cn lörare i dessa vetenskaper måste sin-
net icke kunna få en säker öfvertygelse om
sanningens oföränderliga och fasta natur. Han )
blir en rastlös speculator, kriticerande hvad :;
som blifvit gjordt, försökande att gissa till hvad t
som skall blifva värsta steg.t. Han är krit- !
ker i stället för lärjunge Vid mathematiska i
studier litar lärjungen på läraren, kan ej neka;
sitt bifall, ej känna sig som like eller domare.
Derföre äro mathematikens orubbliga sannin- 6
gar och verk af obetviflad förträfflighet (såsom ,
de bästa klassiska auktorerna), de för univer-!(
sitetsstudier mest passande ämnen. Lärjungen,!
sysselsatt med dessa, respekterar sin lärmästare. !
Hvad tycker läsaren om dessa historiskup sat-j!
ser? Äro de igenkända? Lyell anmärker, sid. ,
306: Dessa mathematiska och klassiska stu-;
dier äro just de, der minsta frågan är att stu-!
denten skall misstaga sig, äfven om han stu-
derar dem ensam hemma Det-bör vara ett!
af hufvudändamålen att gifva honom sunda tan-
kar i ämnen, som ega sammanhang med moral,
politik, och naturvetenskap. Han behöfver här
en pålitlig ledarcs hjelp, som kan lära honom
väga bevisen, peka ut de steg hvarmed i detta
vetande sanningen blifvit närmad, de försig-
tighetsmått som böra iakttagas vid samlandet
af facta, dragandet af slutsatser, de fördontfar
som strida mot ren undersökning; en lärare,
som då lärjungen är intresserad af de gamles
verk, kan påminna honom, att som kunskap är
progressiv, så måste han draga sig till nytta i
sin egen tids upptäckter för att få mera om-l,
fattande och riktigare vyer än hans föregångare ;
egde, äfven de med större förmåga och Genius
begåfvade. Englands räddnirg har under dessal:
skildrade olyckliga förhållanden vid universite-s
i
j
j
l
s
J
I
Ö
l
1
I
t
å
1
ten varit, att de derifrån bortvisade vetenska-
perna !ålt rum hos nationen och odlats vid
särskildt för dem gjorda institutioner. .
Vi komma nu tilt vel. II. I Frederich (Ma-
rylanvd) sade mig min kusk, då jag skulle be-
tala honom, att en af mina noter var dålig, en
blott perstnlig,: j-g bad honom förklara sig,l!s
och han sade då att han sjelf gaf ut sådana.li
En min vän, sade han, som i Båltimor håller !
ostronbod, föreslog en ging att jag skulle teckna l!
på 23 sådana noter, med löfte att han skulle
sprida dem om jag ville äta deras värde i ostron. :
De gingo alla ut och vi hörde aldrig talas oml;
S
d
dem. Det synes som han och hans vän i de-
ras mån påskyndat penningekrisen., (Vol. II i
sid. 8).
Å EN umerikanare sade till Lyell: De olyck-
ligaste perioder i vår historia hafva varit kri-
gen om presidenternas efterträdare. Vi äro
alltid sysselsatta med detta slags borgerliga krig.
För att trösta honom sade Lyell, att i alla fall
mindre blod flutit i deras strider för statens
högsta styresman än å Englands för rätta arf-
vingar till thronen. Han svarade: Ja, här har a
förstörts mindre antal kroppar, men cj själar. d
En president, som eger 6000 embetsmannaplat-
ser i sin hand, har vida större medel till mut-
ning och korruption än er H nric VIII hade,
i ven sedan han plundrat klostrens tillhörighe-
.er, (sid. 83). I vol. II. af L:s resa förekom-
ma högst få yttranden om F. St. emedan deri
skildras det engålska Amerika. Några må dock
anföras. IL. berättar att en amerikanare sagt:l,
Om F. St. finge Canada i sitt våld,j så skulle g
de förbättra (improve) fransmännen bort från )
jordens yta. Det är väl en sådan förbättring r
hr P. skulle vilja verkställa i sin tur med F.I
I
II
6
f
j
-— 3 - -— nr nr
An
Par
St. — Ett fult drag af amerikanarna berättar
L. neml. att under oroligheter i Canada oroliga
gränsbor, s.k. sympathizers till flera tusenden
beväpnade strömmade in att bjelpa insurgen-
terna. — De som beklaga d-mokratiens i F.
St. nyligen vunna förökade makt, tillräkna den, li
som jag tror ej u:an skäl, att män af störstall
talent och moral:skt värde försummas, och atts
den gifver afunden kraft att, dold und:r jemn-!
likhetskärlekens mantel, utestänga sådåna med-