detsamma, Den förståndige aktar sig för en så rask
och djerf slutkonst.
Men vi skola hålla !oss blott till Phi. Candidat,
som tecknat sitt namn under svaret; Han vän-
der sig först mot mitt yttrande att lärarne ,sjelfve
öppnat högsKolans lärosalar för all slags omognadp,
0. 8. v., och menar. att: Grofheten i bildens (ko-
pians?) första penseldrag kan troligen ingen nekap.
Ja! jag tror så ock, om jag till ingen får bifoga:
som på närmare håll skådat originaletg. Men nu
har det sistnämnda varit temmeligen groft; det
måste då vara en förtjenst hos kopian att afspegla
denna -grofhet, då jag ej. utgifvit mig för någon
idealiserarde konstnär, som tecknar för blut!a este-
tiska nöjets skull, utan för en sådan, som aftecknar
vissa bjert framstående ställningar och förhållan-
den sådana de äro, för att dermed bringa det skefva
och falska deri i rätt dager, att sanningen och skön-
heten en gång må ensamma, om möjligt, föra spi-
ran i vårt sambällg, i vår både yttre och inre verld.
Men, säger Candid., verkligheten är ej så grof
och kan cj vära det, ty: Det enda medel, Akade-
miens lärare hafva i sin makt att pröfva en yng-
lings mognad eller omognad för mottagande af den
akademiska undervisningen är, under nuvarande för-
hållanden: Student-examen. jEndast efter denna (?)
halt har man sålunda att bedöma det större eller
mindre intresse, lärarne visa för de akademiska
adepternas bildning). Jag villj skolmessigt fästa
mig vid det inkorrekta i den förra meningen, ej
heller vid det inhtet-sägande i den sednare, utan,
tvertemot Candidatens eget föredöme, söka att för-
stå honom på bästa vis; han fortfar: Ju strän-
gare således denna pröfning är, desto allvarligare
visar sig ock naturligtvis lärarnes omsorg Vara om
den inträdande ynglingens tillräckliga mognad.
Medgifves, så framt den stränga pröfningen ver-
keligen och hufvudsakligast, såsom den bör, är rig-
tad på den intellectuella (den enda, som i en exa-
men kan pröfvas) mognaden för akademiska stu-
dier. Men kan man nu uppvisa mångfaldiga exem-
plar af omogna studiosi, som vid första pröfnin-
gen eller så der litet efterhand, hvilket ej länge-
sedan var tillåtligt och vanligt, kunnat med utan-
lexor blott rabbla sig igenom student-examen, så
måste detta visa, att mogenhelsp: öfnaden ej alltid
varit så pålitlig. Detta sammanhänger med den
allmänt kända lealäsningen och letygsjägturdet
vid Akademiens öfrige examina, och den vigt man.
tycks företrädesvis laggt på betygens antal m. m.
Huru verktiga studiv häraf uppmuntras, oeh ka-
rakter och moralitet befordras, förstår man lätt,
isynnerhet om man varit med i elden. Men derom
m. m. m. m. i Akademiska brefp.
Att ,förbättringar de sednare 16 åren hufvud-
sakligast vidtagits med afseende på Student-i -examen,
är en oneklig förtjenst, men om de varit så ge-
nomgripanden, att de utstängt all slags omognad
— derpå har erfarenheten lärt den vakne att tvifla.
Det måste således ännu vidlåda pröfningen något
väserdtligt fel.
Sedan jag sålunda framkastat tvifvel på ofelbar-
heten af den Student-examen ), som: Cand, så högt
prisar, och hvilka förmodligen (läsaren söker nem-;
ligen förgäfves i Cand:s svar efter någon slutsats)
skulle bevisa, att lärarne ej öppnat högskolans lä-
rosalar för all slags omognad; vill jag nu fram-.
lägga det onekliga faktum. hvarpå jag i de otryckta
vAkademiska bref,, som blifva synliga näst före det
i Aftonbladet meddelade, stödjer mitt påstående alt
lärarne öppnat högskolan eller dess lärosalar för )
all slags omognad. — Detta kända faktum är —I
Pre:iminarist-förfallmningen. Pet är mer än för-
underligt, att en Piilosophie Candidat, som lefvat
vid Universitetet länge nog som student, för att
klart se och höra de för det högsta läroverket, lä-!
rarne och student-corpsen, förnedrande och förstö-
rande verkningarna af nämnde författning, kunnat
till den grad, som nu skett, förgäta sig eller göra
sig okunnig derom, blott för alt på hvad sätt som
helst vara dem till behag, som han nu, af en eller
annan orsak, bör tjena. Men det är ej rätt fintligt
och klokt att tjena andra så, att man blottställer.
sin cgen karakter, sitt anseende som moralisk per-
sonlighet. Ph. Cand. torde ej vera obekant med
Student-Bladets, åtminstone första qvartal, i hvars
:ris 42—453 infördes en välskrifyen uppsats: Om
Preliminarist-väsenrdet. (Hemställan till Nationer-
na),. I denna uppsats heter det bland annat — se-
dan förf. talat om Pröliminaristernas omogenhet i
kånskaper —: Men emedan omogenhet i kunska-
per äfven gerna förutsätter omogenbet i år eller
stadga, så har ty värr nog ofta deraf blifvit följ-
den, att dessa Pråeliminarister i ruset af den till
öfvermått druckna akademiska friheten ej blott för-
summat sina studier härstädes, förslösat ordentliga
) hen af Läsning för Bildning och Nöje, häft.
4, sid. 253—4, yttrar om förslaget till nya Stu-
dent-examen: Hur slog det ut? Jo så, att om
dess lyckliga följder för studierna både vid Uni-
versitetet. och Gymnasierna, numera knappt (2?)
finnes mera än: en. enda (2!) röst, m. m. Red.,
som tycker så mycket-om nyckelbålv, borde här
sett och hört litet bättre, än han gjort, genom
sitt eget. Han skulle då erfarit att rösterna i
hans egen stad äro, bland lärarne vid derstädes
varande elementarläroverk, mycket delade om den
nya Student-examen. Vid rikets öfriga Elementar-
läroverk äro de det ännu mera. Införandet af
pröfning genom skrifning deremot tycks man all-
mänt gillat, om man ock i början ansåg sig, må-
hända med rätta, ha någon gång skäl att ogilla
sättet och i följd deraf resultaterna. — Men så- )
dant förnimmer man knappt genom blott NYC.
kelhål, åtminstone lär man få vidga det så, att i
man sjelf kan emellanåt krypa ut hel och hållen. l
td ER OR RR RR