detsamma, Den förståndige aktar sig för en så rask och djerf slutkonst. Men vi skola hålla !oss blott till Phi. Candidat, som tecknat sitt namn under svaret; Han vänder sig först mot mitt yttrande att lärarne ,sjelfve öppnat högsKolans lärosalar för all slags omognadp, 0. 8. v., och menar. att: Grofheten i bildens (kopians?) första penseldrag kan troligen ingen nekap. Ja! jag tror så ock, om jag till ingen får bifoga: som på närmare håll skådat originaletg. Men nu har det sistnämnda varit temmeligen groft; det måste då vara en förtjenst hos kopian att afspegla denna -grofhet, då jag ej. utgifvit mig för någon idealiserarde konstnär, som tecknar för blut!a estetiska nöjets skull, utan för en sådan, som aftecknar vissa bjert framstående ställningar och förhållanden sådana de äro, för att dermed bringa det skefva och falska deri i rätt dager, att sanningen och skönheten en gång må ensamma, om möjligt, föra spiran i vårt sambällg, i vår både yttre och inre verld. Men, säger Candid., verkligheten är ej så grof och kan cj vära det, ty: Det enda medel, Akademiens lärare hafva i sin makt att pröfva en ynglings mognad eller omognad för mottagande af den akademiska undervisningen är, under nuvarande förhållanden: Student-examen. jEndast efter denna (?) halt har man sålunda att bedöma det större eller mindre intresse, lärarne visa för de akademiska adepternas bildning). Jag villj skolmessigt fästa mig vid det inkorrekta i den förra meningen, ej heller vid det inhtet-sägande i den sednare, utan, tvertemot Candidatens eget föredöme, söka att förstå honom på bästa vis; han fortfar: Ju strängare således denna pröfning är, desto allvarligare visar sig ock naturligtvis lärarnes omsorg Vara om den inträdande ynglingens tillräckliga mognad. Medgifves, så framt den stränga pröfningen verkeligen och hufvudsakligast, såsom den bör, är rigtad på den intellectuella (den enda, som i en examen kan pröfvas) mognaden för akademiska studier. Men kan man nu uppvisa mångfaldiga exemplar af omogna studiosi, som vid första pröfningen eller så der litet efterhand, hvilket ej längesedan var tillåtligt och vanligt, kunnat med utanlexor blott rabbla sig igenom student-examen, så måste detta visa, att mogenhelsp: öfnaden ej alltid varit så pålitlig. Detta sammanhänger med den allmänt kända lealäsningen och letygsjägturdet vid Akademiens öfrige examina, och den vigt man. tycks företrädesvis laggt på betygens antal m. m. Huru verktiga studiv häraf uppmuntras, oeh karakter och moralitet befordras, förstår man lätt, isynnerhet om man varit med i elden. Men derom m. m. m. m. i Akademiska brefp. Att ,förbättringar de sednare 16 åren hufvudsakligast vidtagits med afseende på Student-i -examen, är en oneklig förtjenst, men om de varit så genomgripanden, att de utstängt all slags omognad — derpå har erfarenheten lärt den vakne att tvifla. Det måste således ännu vidlåda pröfningen något väserdtligt fel. Sedan jag sålunda framkastat tvifvel på ofelbarheten af den Student-examen ), som: Cand, så högt prisar, och hvilka förmodligen (läsaren söker nem-; ligen förgäfves i Cand:s svar efter någon slutsats) skulle bevisa, att lärarne ej öppnat högskolans lärosalar för all slags omognad; vill jag nu fram-. lägga det onekliga faktum. hvarpå jag i de otryckta vAkademiska bref,, som blifva synliga näst före det i Aftonbladet meddelade, stödjer mitt påstående alt lärarne öppnat högskolan eller dess lärosalar för ) all slags omognad. — Detta kända faktum är —I Pre:iminarist-förfallmningen. Pet är mer än förunderligt, att en Piilosophie Candidat, som lefvat vid Universitetet länge nog som student, för att klart se och höra de för det högsta läroverket, lä-! rarne och student-corpsen, förnedrande och förstörande verkningarna af nämnde författning, kunnat till den grad, som nu skett, förgäta sig eller göra sig okunnig derom, blott för alt på hvad sätt som helst vara dem till behag, som han nu, af en eller annan orsak, bör tjena. Men det är ej rätt fintligt och klokt att tjena andra så, att man blottställer. sin cgen karakter, sitt anseende som moralisk personlighet. Ph. Cand. torde ej vera obekant med Student-Bladets, åtminstone första qvartal, i hvars :ris 42—453 infördes en välskrifyen uppsats: Om Preliminarist-väsenrdet. (Hemställan till Nationerna),. I denna uppsats heter det bland annat — sedan förf. talat om Pröliminaristernas omogenhet i kånskaper —: Men emedan omogenhet i kunskaper äfven gerna förutsätter omogenbet i år eller stadga, så har ty värr nog ofta deraf blifvit följden, att dessa Pråeliminarister i ruset af den till öfvermått druckna akademiska friheten ej blott försummat sina studier härstädes, förslösat ordentliga ) hen af Läsning för Bildning och Nöje, häft. 4, sid. 253—4, yttrar om förslaget till nya Student-examen: Hur slog det ut? Jo så, att om dess lyckliga följder för studierna både vid Universitetet. och Gymnasierna, numera knappt (2?) finnes mera än: en. enda (2!) röst, m. m. Red., som tycker så mycket-om nyckelbålv, borde här sett och hört litet bättre, än han gjort, genom sitt eget. Han skulle då erfarit att rösterna i hans egen stad äro, bland lärarne vid derstädes varande elementarläroverk, mycket delade om den nya Student-examen. Vid rikets öfriga Elementarläroverk äro de det ännu mera. Införandet af pröfning genom skrifning deremot tycks man allmänt gillat, om man ock i början ansåg sig, måhända med rätta, ha någon gång skäl att ogilla sättet och i följd deraf resultaterna. — Men så) dant förnimmer man knappt genom blott NYC. kelhål, åtminstone lär man få vidga det så, att i man sjelf kan emellanåt krypa ut hel och hållen. l td ER OR RR RR