högfärd ej förderfvat hennes både hufvud och bjerta. Hon
hade af naturen ett stilla, anspråkslöst och saktmodigt lynne,
och det gick ej så lätt för fru fabrikörskan att hos henne
inprän!a sina lärdomar; men slutligen lyckades det ändock.
De fel, uppfostran påtvingar och, så tillsägandes, gör
till menniskans andra natur, framstå bjertare, än de med-
födda. Charlotte hade blifvit eller snarare syntes behag-
sjuk, öfvermodig, stolt... och var likväl böjlig, som ett
rö för: vinden: Hvar och eny som ville åtaga sig den mö-
dan, beherrskade henne lätt.
Men vi återkomme till toiletten, och kaste en blick om-
kring i rummet.
Det var temmeligen stort, fastän det upplystes af blott
ett fönster, och framför detta stod mamsell Charlottes för
den tiden fika nattduksbord-
Ehuru många och till en del betydliga reformer i rum-
mens tapetsering och möblering fru fabrikörskan på sednare
tiden bos sin man utverkat... i ett var han dock orubb-
ligt konservatif: hon hade: nemligen ej kunnat förmå ho-
nom att låta insätta så kallade franska rutor. Fönstren
bestodo, såsom af gammalt, i 22 tum höga och 7 tum
breda glasbitar, inplågade i bastanta träbågar. Med et:
jag räknar lika säkert vid de små, som; vid de stora ru-
torna eller: du ser allt, hvad du gör, hade han bittills
lyckats afslå sin frus ålla attacker på den punkten.
På det de i huset midtemot :boende ej skulle kunna se
in i Charlottes rum, voro fönstren der försedda med grön-
målade tfräjalous:er, hvilka höjdes eller sänktes efter be-
hof... mycket elegant för sin tid!
Omhängena kring den jungfruliga sängen voro hvita, af
sammiä tyg och alldeles lika draperade, som fönstergardinerna.
En ottoman, beklädd med ljusrödt engelskt kattun,
prydde: ena väggen. På den motsvarande stod en! utmärkt
vacker byrå af valnöt, en. födelsedagsskänkr: åt :Charlette af
vennes mors moster. Den-unga flickan rynkade:väl litet