———— —-—--—-—-————— —! EE och, innan de lemnade kontoret, hale Bergen köpekontraktet i sina händer. i SJETTE KAPITLET. När fabrikör Asplund hunnit uppför den lilla lönntrappan, som förde till hans rum, mötte han sin fru, ett fruntimmer af omkring fyrtio år. Naturen hade velat dana henne imposant, men i hast tagit till för mycket: hon var kolossa!l. När man dertill tänker sig de höga klackar, som den tiden voro på modet, så inses lätt, att få karlar funnos; dem -hon ej såg öfver axeln. Men, min Gud, Asplund! hvad tänker du på? utfor hon; klockan är redan en qvart på ett, och du har e börjat kläda dig ännu! Du skall få se, att somliga komma redan half ett! Hvem skall-ta emot dem? Jag är ju inte klidd, och har dessutom mycket att göral vÅAck, kära dul svarade han, nog skall jag bli färdig... här är det med Charlotte? Jag ämnar mig just nu gå in till henne. Du må tro jag bar ingenting spart, att göra hennes klädsel så granr som möjligt!... Jag har bjudit både grefve Adelheim oci baron Barnekow ... Det kan vara nog med preludier nu. . det är tid, att det blir allvar. Flickan är snart adertor år... och det vore väl den största skam, som finns till om en så rik: flicka skulle fylla aderton år och inte var: förlofvad . ..! Nu skyndade hon med ett par språng öfver den stor: matsalen, der bordet redan bittida på morgonen blifvi dukadt, och inrusade som en storm i sin dotters kammare Hon fann Charlotte ännu knappt halfklädd; således äga vi så mycket bättre tillfälle att skärskåda den unga skönheten. Naturen, som alltför frikostigt i alla dimensioner utstyrt fru fabrikörskan, hade visat sig så mycket njuggarr mot hennes dotter, en liten och, hvad man kallar; osynlig varelse, som likväl ej varit obehaglig; utan till och med täck, om blott:modrens till högsta grad uppdrifna horgar