———— —-—--—-—-————— —!
EE
och, innan de lemnade kontoret, hale Bergen köpekon-
traktet i sina händer.
i SJETTE KAPITLET.
När fabrikör Asplund hunnit uppför den lilla lönntrap-
pan, som förde till hans rum, mötte han sin fru, ett frun-
timmer af omkring fyrtio år. Naturen hade velat dana
henne imposant, men i hast tagit till för mycket: hon var
kolossa!l. När man dertill tänker sig de höga klackar, som
den tiden voro på modet, så inses lätt, att få karlar fun-
nos; dem -hon ej såg öfver axeln.
Men, min Gud, Asplund! hvad tänker du på? utfor
hon; klockan är redan en qvart på ett, och du har e
börjat kläda dig ännu! Du skall få se, att somliga komma
redan half ett! Hvem skall-ta emot dem? Jag är ju inte
klidd, och har dessutom mycket att göral
vÅAck, kära dul svarade han, nog skall jag bli färdig...
här är det med Charlotte?
Jag ämnar mig just nu gå in till henne. Du må tro
jag bar ingenting spart, att göra hennes klädsel så granr
som möjligt!... Jag har bjudit både grefve Adelheim oci
baron Barnekow ... Det kan vara nog med preludier nu. .
det är tid, att det blir allvar. Flickan är snart adertor
år... och det vore väl den största skam, som finns till
om en så rik: flicka skulle fylla aderton år och inte var:
förlofvad . ..!
Nu skyndade hon med ett par språng öfver den stor:
matsalen, der bordet redan bittida på morgonen blifvi
dukadt, och inrusade som en storm i sin dotters kammare
Hon fann Charlotte ännu knappt halfklädd; således äga
vi så mycket bättre tillfälle att skärskåda den unga skön-
heten. Naturen, som alltför frikostigt i alla dimensioner
utstyrt fru fabrikörskan, hade visat sig så mycket njuggarr
mot hennes dotter, en liten och, hvad man kallar; osynlig
varelse, som likväl ej varit obehaglig; utan till och med
täck, om blott:modrens till högsta grad uppdrifna horgar-