ren torde påminna sig, att det var åt min omsorg denna sak öfverlemnades ... Och jag tror, jeg valde ej orätt man... ni had2 oförrätter att hämnas. . Bokhållaren vardt blekare, än vanligt. Jas.s det hade jag visst... grufliga... grufliga... men nu ir hon dd... Hr fabrikören känner, att jag af mina egna surt förvärfvade medel, genom andra hand, lånt hen ce vid pass hälften af hemmanets värde ... Detta var bara till hälften osanning. Hur skall jag få mitt? fortfor han. Vore det väl för mycket -om... — han sänkte här rösten till ett ordentligt pianissimo — om jag tordes begära... alt gunstigaste hr fabrikören täcktes belöna en gammal trogen tjenare, och, för hans mångåriga tjenster, skänka honom det lilla obetydliga stället... får kosta mycket på det, innan (det kommer i stånd... men det skulle-vara mig luft, alt få tillbringa mina dagar, der den oförgätliga döda frampustade sin sista suck ... Han gret. Ack, om hon ej försmått min trogna kärlek... huru lyckliga -hade-vi ej då allesåmman varit!... Men, det om är gjordt, är gjördt... död är död, nådigste hr fabrikörb Med bögrä handen hade han fattat fabriköress hand, lagt sin venstra på han: axel och intagit en snedt bugande ställning: . Skänk mig det lilla hemmanet!, yttrade han med en så oändligt mjuk och bedjande röst; att en åskådare skulle funnit det temligen löjligt. ? Det gifves mångahanda sätt här i verlden att llltruga sig det man åstundar; ej alltid äro den uppenbara bofvens försök de farligaste. och oemotståndligaste. Fabrikören kände mer än väl; att han var tvungen att foga sig efter bokhållarens ödmjuka vilja... att neka, det bar sig icke...