det understöd, England gifvit Drottningen, besvor H, M. att åtminstone låta menskligt behandla fångarne. Men i stället för svar, lät hon ta dem ned i ett trångt rum på ett krigsskepp, och sände dem i bojor till det mes! ohelsoszmma klimat och fängelse, på Afrikanska kusten. ; H. M. hade då segrat, till en stor deli följd af Englands intervention; och, såsom vanlig då hon segrat,-v:sade hon sig ytterst despotisk och grym -emot sina undersåtare, och förolimpande emot sin En;zelske bundsförvandt. :Segern är dock ick2 lånaglifvad i Portugal. De liberale it:surgenterne, slagae på höjderne norr om Lissabon, ech drifae från Tajo, togo sin tilllykt bakom Douro, der de åt:r hemtade nya krafter, och tillräcklig styrka att trotsa Drottningens befälhafvare, Saldanhas försök, och trötta ut honom, oaktadt hans ressurser. För alt tvinga honom att draga sig tillbaka till Lissabon, har juntan i Oporto afsändt en expedition till södra Portugal — en gammal ofta begagnad rörelse, hvarigenom hvarje parti, sam är understödt af den stora massan af folket, alltid kan betvinga hufvudstaden. För andra gången inom några få månader har Drottningen blifvit bragt till det yttersta, och, såsom vanligt då hon befinner sig i en dylik ställning, anropar hon nu England om bjelp. Det är dock icke någon diplomatisk hjelp, som nu anlitas, emedan den ej skulle göra tillfyllest, Insurgenterne hafva redan haft tillräckligt af diplomatiska underhandlingar, och skulle sannolikt icke lyssna till några ytterligare försök, att narra eller uppehålla dem. H. M; har derföre sett sig nödsakad att bedja de Briltiske sjöofficerare, dem hon för en vecka sedan knappt ville bevärdiga med en blick, att de måtte med väpnad hand intervenera, och skydda henne. Ett löfte har i anledning häraf biiivit gifvet om skydd till en viss grad, ehuru vi ej, sisom Times berättat, tro att amiralen lofvat landsätta trupper för att försvara Drottningen; ty detta vore att gilla hennes antagande af den diktatoriska myndigheten och af det beslut, hon geacm en proklamation förkunnat, att vilja regera utan Cortes och grundlag. Ett sådant steg å vår sida skulle naturligtvis hafva till följd, att vapnen föllo ur de konstitutionelle Portugisernes händer. Det skulle vara slut med deras mod och uthållighet. Det är omöjligt för dem, att tillkämpa sig friheten, om Englands trupper gripa till vapen emot dem. Och de bl:fve nödsakade att underkasta sig en Drottnings mildhet, som ofelbart skull: Jåta transpörtera dem till Angola eller någon Afrikansk ödemark — mera grym än Ferdinand VIL, som, då han skickade de Spanske liberale till kolonierna i Afrika, åtminstone valde de mera helsosamma trakterna vid Medelhafvet. I fall hvad Times berättat skulle bekräfta sig, så tro vi att de liberale i Portugal, ja Drottningen sjelf, skulle bafva mycket skäl att beklaga sig öfver engelska regeringens vacklande och obegripliga handlingssätt. Om det ända från början varit virt beslut, att intet motstånd emot Drottningen: despotiska makt, ingen uppresning till förmån för den konstitutionella friheten skulle vinna framgång emot H. Maj:ts gzudomliga rätt att regera illav — så borde vi hafva sagt det genast vid insurrektionens början. En sådan förklaring å vår sida skulle hafva besparat månader af inbördes krig, blodsutgjutelse och landsförvisning. Om Drottningen i Poriugal är en qvinlig Hospodar, som England, liksom Ryssland gör vid Donau, måste understödja vid hvarje ingrepp, som hon gör i sina undersåtares frihet, eller garantera henne emot följderna af ett sådant förfarande, då vore det bättre att säga de konstitutionelle i Portugal ren! ut, alt vi icke blott ej längre beskydda dem, utan lemna dem åt sitt öde, och låna våra marinsoldater för att nedergöra och skicka dem i landsflykt. En dykk förklaring ifrån en så stor makt, som England; skufle sannolikt göra Portugiserne undergifne hvilken grad af slafveri som helst. Visserligen kunde den bringa dem i förundran öfver, hvarföre mån gjorde sig besvär att köra bort Don Miguel. Tyom despotism skall herrska och thronen vara sacro sanct, så kan Don Miguel vara lika göd att sitta på den, som Donna Maria. Och dessutom kunna Portugiserne med skäl fråga hvar öre, om England skall följa en dsEk politik, man ej började dermed genast, i stället att låtsa opartiskhet emellan Drottningen och de liberale, och derigenom bedraga de sednare. Sisom sakerna nu stå, har det stöd, vi en liten tid synts gifva de liberale i Portugal, varit för dem en bedräglig snara, som skall: komma hvar och en, som är den konstitutionella:saken i Portugal tillgifven, att förbanna Englands namn. sl