som tydligen saknas på behörig ort, visår si nödvändighet. Skaffa intyg af hr Förster öf ver hvad han tänker om pensel-architektur? Men har icke här gjorts ett program; hvar före fingo icke flere än en ritare veta åf det samma, och detta dokument föreäggas allmänhe ten, der åtminstone något godt råd eller någon go anmärkning troligen varit att bämta? Hvarför denna slöja öfver det som törer den allmänna ste sak i verlden — ett national-monument Huru skulle detta då blifva nationelt? Den berömde Wienska architekten C. F. I Förster, klandrar således programmernas bri ster; men gifver ju det:amplaste förordande til täfling, då han säger: )Knappast någonting fin nes, som synes mer vara i konstnärernas in tresse och mera bidragande till konstens fram steg än pristäflingar. Hr Förster talar alltså för vår, ej för Alle handas sats. Inländsk täflan tyckes deremot vara möj lig; och hon har äfven blifvit försökt i lände der många utmärkta architekter finnas at välja på. Men, då i Sverge få architekter finnas, skull icke de då alla kunna få försöka sig, utan : stället just den uteslutande tages, som aldrig förr försökt sig: Huru täflan försöktes i Frankrike på Napoleons monument (mindre direkt architektoniski än något annat) och huru hon lyckades är redan nämdt. Men det är icke nämdt huru andra monumenter i Frankrike (t. ex. Louvern) lyckats. Man kan till och med föranledas tro, att täflan om verkliga byggnader i Frankrike lyckats ganska väl, eftersom Winterbladet, till stöd för motsatsen, varit tvunget att såsom exempel på jemförelse, i frågan om vår största bygghad att företaga, åberopa ett monument af en kolonn med en staty? I England är det egentligen som täflingarne användas i stort; nästan ingen allmän byggnad företages eller rättare har företagits (ty den principen tyckes vara i fallande) på annat sätt. Således i England, det mest praktiska land som alltid stöder sig på Erfarenhetr, såsom hr Theorell vill, der eger täflan alltid rum? Vi fästa oss, naturligtvis, icke vid det der intetsägande tyckes vara i fallande, som är ingenting annat än prat åpropos. Man känner, alt utan täflan hade Engelsmännen aldrig erhållit sitt nya parlamentshus, sådant det nu är bygdt. Det är dock den skönaste byggnad, som blifvit uppförd i England sedan S:t Pauls-kyrkan byggdes. : Competition,, menar hr Theorell, när i de flesta fall ingenting annat än ... en blå dunst, som man slår folket i ögonen.n Och just detta yttrande af Winterbladet, hvad är väl det? Et rätthafveri, eller ett begär att göra sig angenäm genom servilt öfverskylande af en besynnerlig ide, ledande till ett misstag, hvars afbjelpande dock önnu kan ske, och som ingen då vidare skulle ihågkomma, men som, just derigenom att den envist försvaras, kommer att öfvergå till framtiden. Hr Th. säger, att i England bedrifves vid täflingar för byggnadsritningar vanligen intriger, och att det der skall hända, det man på förhand lofvat någon viss architekt, att om han ville uppträda som täflande, skulle han vara säker att få affärenb; samt anförer, att en berömd författare, dokt. H. Fulton, säger i the Civil Engineer and Architects Journal, att, vid detta förhållande, hälften af byggmästare, och det icke de minst talentfulle, hålla sig undan och lemna fåltet fritt åt öfrige. Således håller sig dock den andra hälftenn, och talentfulle byggmästare icke undan. Hr Fulton yttrar sig vidare, säger br Th.:: jag medgilver gerna alt täflan i många falll. slår illa ut; stundom veta architekterna icke så : noga, hvad den annoncerande kommit:en vill ha; och det vore obilligt begärdt att de det! skulle, då kommitteerna oftast icke veta det. jelfva. Icke sällan är täflingen helt och hål-. et en farce, tillställd för att rädda apparan-: serna, och byggmästaren är på förhand bestämdp. . Vidare lärer hr Fulton ,förebrå, en England varande varistokrati i yrket,, att. bon afbåller sig ifrån tällingar. Men hv Th. säger, att den berömde förfat-1 aren dokt. H. Fultons artikel är skrifven för! tt förorda täflan i England. Det är ju då! esynnerligt att en annan berömd författare, ar Th., skrifver för att motverka täflan ill verge. Af hvad br Th. anför, synes tydligen, att!s r Fulton arbetar endast emot intriger och ar-!1 sot häönfrämd 1 a ET