som tydligen saknas på behörig ort, visår si
nödvändighet. Skaffa intyg af hr Förster öf
ver hvad han tänker om pensel-architektur?
Men har icke här gjorts ett program; hvar
före fingo icke flere än en ritare veta åf det
samma, och detta dokument föreäggas allmänhe
ten, der åtminstone något godt råd eller någon go
anmärkning troligen varit att bämta? Hvarför
denna slöja öfver det som törer den allmänna
ste sak i verlden — ett national-monument
Huru skulle detta då blifva nationelt?
Den berömde Wienska architekten C. F. I
Förster, klandrar således programmernas bri
ster; men gifver ju det:amplaste förordande til
täfling, då han säger: )Knappast någonting fin
nes, som synes mer vara i konstnärernas in
tresse och mera bidragande till konstens fram
steg än pristäflingar.
Hr Förster talar alltså för vår, ej för Alle
handas sats.
Inländsk täflan tyckes deremot vara möj
lig; och hon har äfven blifvit försökt i lände
der många utmärkta architekter finnas at
välja på.
Men, då i Sverge få architekter finnas, skull
icke de då alla kunna få försöka sig, utan :
stället just den uteslutande tages, som aldrig
förr försökt sig:
Huru täflan försöktes i Frankrike på Napo-
leons monument (mindre direkt architektoniski
än något annat) och huru hon lyckades är re-
dan nämdt.
Men det är icke nämdt huru andra monu-
menter i Frankrike (t. ex. Louvern) lyckats.
Man kan till och med föranledas tro, att täflan
om verkliga byggnader i Frankrike lyckats
ganska väl, eftersom Winterbladet, till stöd för
motsatsen, varit tvunget att såsom exempel på
jemförelse, i frågan om vår största bygghad
att företaga, åberopa ett monument af en kolonn
med en staty?
I England är det egentligen som täflingarne
användas i stort; nästan ingen allmän byggnad
företages eller rättare har företagits (ty den
principen tyckes vara i fallande) på annat sätt.
Således i England, det mest praktiska land
som alltid stöder sig på Erfarenhetr, såsom
hr Theorell vill, der eger täflan alltid rum?
Vi fästa oss, naturligtvis, icke vid det der in-
tetsägande tyckes vara i fallande, som är ingen-
ting annat än prat åpropos. Man känner, alt
utan täflan hade Engelsmännen aldrig erhållit
sitt nya parlamentshus, sådant det nu är bygdt.
Det är dock den skönaste byggnad, som blif-
vit uppförd i England sedan S:t Pauls-kyrkan
byggdes. :
Competition,, menar hr Theorell, när i de
flesta fall ingenting annat än ... en blå dunst,
som man slår folket i ögonen.n
Och just detta yttrande af Winterbladet, hvad
är väl det? Et rätthafveri, eller ett begär att
göra sig angenäm genom servilt öfverskylande
af en besynnerlig ide, ledande till ett misstag,
hvars afbjelpande dock önnu kan ske, och som
ingen då vidare skulle ihågkomma, men som,
just derigenom att den envist försvaras, kom-
mer att öfvergå till framtiden.
Hr Th. säger, att i England bedrifves vid
täflingar för byggnadsritningar vanligen intri-
ger, och att det der skall hända, det man på
förhand lofvat någon viss architekt, att om
han ville uppträda som täflande, skulle han
vara säker att få affärenb; samt anförer, att en
berömd författare, dokt. H. Fulton, säger i the
Civil Engineer and Architects Journal, att, vid
detta förhållande, hälften af byggmästare, och
det icke de minst talentfulle, hålla sig undan
och lemna fåltet fritt åt öfrige.
Således håller sig dock den andra hälftenn,
och talentfulle byggmästare icke undan.
Hr Fulton yttrar sig vidare, säger br Th.::
jag medgilver gerna alt täflan i många falll.
slår illa ut; stundom veta architekterna icke så :
noga, hvad den annoncerande kommit:en vill
ha; och det vore obilligt begärdt att de det!
skulle, då kommitteerna oftast icke veta det.
jelfva. Icke sällan är täflingen helt och hål-.
et en farce, tillställd för att rädda apparan-:
serna, och byggmästaren är på förhand be-
stämdp. . Vidare lärer hr Fulton ,förebrå, en
England varande varistokrati i yrket,, att.
bon afbåller sig ifrån tällingar.
Men hv Th. säger, att den berömde förfat-1
aren dokt. H. Fultons artikel är skrifven för!
tt förorda täflan i England. Det är ju då!
esynnerligt att en annan berömd författare,
ar Th., skrifver för att motverka täflan ill
verge.
Af hvad br Th. anför, synes tydligen, att!s
r Fulton arbetar endast emot intriger och ar-!1
sot häönfrämd 1 a ET