, fine de la Gardie, den djuptänkte, förståndige
Pehr Brahe, Carl Gustaf Wrangel, han som
-Iblott hvälfde planer på krig och byten, Gustaj
I Bonde, rikshushållaren, Claes Tott, Johan Gyl-
llenstjerna, Schering Rosenhane och så mången
annan af de utmärkte män, som på den tiden
Juppburo svenska rådspurpurn. Men föga balve
I vi hittills haft tillfälle att med dem alla göra
len så nära bekantskap, som här sker, inom en
ljemförelsevis trång och begränssd ram. Och
inom riksstånden lira vi äfven känna de ut-
märktare män, som på den tiden gåfvo rikt-
ning åt ärenderna och förberedde besluten, de
inre anledningarne och beskaffenheten af de
Iståndstvister, den oenighet, som redan då ut-
I märkte den svenska representationen, och sedan
troget genom tidehvarfven följt den, ända ned
till våra dagar.
I Värdet af den skänk, hr Tham genom delta
Jarbete gifvit åt vår historiska litteratur, förhöjes
lännu mera genom den oväld, den frihet från
I förutfattade ensidiga synpunkter, hvarigenom det
Jutmärker sig. Men icke detta blott; hans egna
reflexioner och omdömen, der de förekomma,
I vittna om grundlig insigt i statsörhållanderne
och en klar blick vid deras bedömande. Vi
skola genom eit par utdrag sätta läsaren i till-
fälle, att sjelf derom döma.
Pag. 4914 finna vi en kort karakteristik af
Förmyndare-regeringen, teknad af hr Tham.
Den skall för sin klarhet, koncisa stil och oväld
säkerligen läsas med nöje.
Samla vi — heter det — de spridda dragen af
Rådets verksamhet från Konung Carl Gustafs död
till slutet af år 4661, så bär den redan en afgöran-
de karakter: freder slutna med rikets fiender, och
nästan i samma stund ångrade, emedan man ej kun-
de finna sig i de nya förhållanden, som en allmän
fred medförde; gammal vänskap återupplifvad, eller
ny inledd med främmande makter, men osäker ge-
nom det vacklande i en talrik rådsamlings menin-
gar; i det inre, statsskicket modifieradt till de rå-
dande slägternas fördel, men ej utan uppoffringar åt
Ständernas makt; en grund lagd till statshushåll-
ning, bygd på fred, men äfyen den osäker genom
flertalets lystnad efter krigisk vinning, genom vana
vid misshushållning, och åter genom vacklande me-
ningar; reduktionsverket påyrkadt af en del, men
uppehållet. af andras egennytta eller fruktan för
missnöje; det af Ständerna öfverklagade handels-
tvånget något lättadt, men ej afgörande. Det var
en styrelse, kanske på samma grad af statsmanna-
vishet, om man ser på de enskilda personerna hvar
för sig, och af samma politiska rättsprinciper, som
deras samtida, Ludvig XIV och hans ministrar, el-
ler den store Kurfursten. Men det var en mång-
höfdad styrelse, och med alltför många enskildta
intressen, att kunna rätt djerft och klokt bevaka de
allmänna. Och så skulle det blifva Sveriges lott,
att, styrdt af stora talanger, dock styras illa, att ej
fortgå i inre utveckling så raskt som. dess grannar i
söder, att sjunka- bredvid dem i politisk betydenhet.
Erinras bör dock å ena sidan, att Sverige hade i
det sednare afseendet intagit en ställning, som ej
var proportionerad mot dess egna materiela krafter;
att det intagit den med, och ej kunde bibehålla
den utan en öfveransträngning, som måste verka
tillbaka på det inre; och å den andra sidan, att
denna styrelse, bland de mest klandrade som Sveri-
ge haft, har, som vi skola få se, efterlemnat rika
frukter af lagstiftande nit för rättskipning, inre ord-
ning, handel och hushållning; den har gjort det i
hufvudsakligen prohibitiv rigtning, men det var ti-
den eget; den har gjort det dels genom egna kraf-
ter, dels genom andras, som den förstod att begag-
na, om ock ej att flytta till den verknin; skrets, der
de kanske kunnat utöfva ännu större inf tande.
En intressant episod rörande ett stalsekono-
miskt ämne förekommer sid. 153 och följande,
föranledd af frågan om afskaffande af det kom-
pani, som fått monopslium på handeln med
tjära. Med läsarens tillåtelse införa vi här ne-
danför hvad hr Tham i detta ämne yttrar:
Sjuttonde århundradet var en kompagniernas tid,
ej blott i Sverige, men i hela Europa. Ideen der-
till utgick från de samma länder, hvilka först fram-
trädde såsom deltagande i den under föregående
århundrade, genom Amerikas upptäckande, nyväckta
eller utvidgade verldshandeln. Af Regeringarne om-
fattades denna idå öfverallt med begärlighet, af
köpmännen ej alltid utan misstroende; hos de an-
dra stånden mötte den ett motstånd, som växte med
ökad erfarenhet. Att genom mindre kapitalers för-
ening till ett större, sätta köpmannen i stånd, att
bära kostnaden och risken af betydliga handelsfö-
retag, särdeles om det gällde att utbålla täflan
med äldre handelsfolks rikare och erfarnare köp-
män, är en tanke, som i alla tiderjåterkommit, un-
der olika skepnader; att åter medelst mera eller
mindre uteslutande rättigheter understödja dessa de
enskildtes ansträngningar för ändamål, som äfven
måste verka välgörande på hela statens förkofran;
detta var väl onekligen en åtminstone för den tiden
både oundgänglig och nyttig åtgärd, medan handel,
rörelse, kapitalförmögenhet, allt var i sin barndom.
Denna, den väsendtliga åsigten af saken var. ock
mera eller mindre tydligt insedd och uttalad af
Regeringarne; men oftare hette det, åtminstone hos
oss, om det var frågan om utgående varor, att man
måste hindra, det de kladdades, eller att priset
skämdes genom för starkt uppdrifven produktion
eller utförsel, och deraf framkallad täffan att lemna
varan på billiga vilkor; om det gällde inkommande
nödvändighetsvaror, hette det, att man måste före-
komma prisets stegring. Med ett ord, man ville
styra priset, man trodde, att en Regering kunde
och borde leda handeln. Kompagnierna sågo sig
derföre utsatta för ständig inblandning i deras an-
gelägenheter, och voro ofta nog ej annat än verk-
tyg för monopolier i kronans egen hand. Förgäf-
yes klagade köpmannen: det räknades honom till
egennytta; förgäfves varnade en och annan för han-
delsförhållanden ej främmande statsman; förgäfves
slutligen gick det ena kompagniet efter det andra
öfver ända: det tillräknades andra förhållanden. Sa-
ken hade också verkligen ännu en ånnan sida, som
för styrelserna alltför ofta synes hafva varit den
i IA fn
ata tnanR ARA ban Te vm ev än KAR fa