gen besökte henne, tycktes hennes plågor ej vara
betydliga, ehuru kräkningarne fortforo och befor-
drades. Onsdagen, då kyrkoherden åter kallades till
henne, klagade hon visserligen öfver någon sveda i
magen och halsen; man hoppades ändock att hon
skulle vederfås, då hon ännu lefde flera dygn. Ovisst
kan alltså anses, huruvida hon aflidit af giftet eller
af den sjukdom hvaraf hon redan förut var angri-
pen; men säkert är, och-af-pastor vitsordadt, både
att hon, då hon intog giftet, var i den sinnesför-
fattning, att hennes gerning icke skäligen bör kun-
na henne tillräknas och att hennes barn icke för-
summat den vård, hvaraf hon var i behof. De ha-
de haft någon aning om, att hon innehade arsenik
samt derföre noggrannt genomsökt hennes :gömmor
och äfven funnit ett par bitar, hvilka de uppbränt
redan för längre tid sedan; men de nu begagnade
bitarne, som voro instuckne litet i hvardera fingret
af vanten, hade undgått deras uppmärksamhet, e-
huru de flera gånger håft bemälte vante framme.
Efter den aflidnas egen uppgift, hade hon för tre
år tillbaka köpt giftet af en vestgöthe vid. namn
Sandin. Den aflidna hade under sin förra lifstid
gjort sig känd för en stilla och kristlig vandel, och
de otidiga och öfverflödiga bekymmer, som hon un-
der sin svaghet den sednare tiden yttrat i afseende
på framtida bergnine, torde få skrifvas på sjukdo-
mens räkning. (Ö. T