gen besökte henne, tycktes hennes plågor ej vara betydliga, ehuru kräkningarne fortforo och befordrades. Onsdagen, då kyrkoherden åter kallades till henne, klagade hon visserligen öfver någon sveda i magen och halsen; man hoppades ändock att hon skulle vederfås, då hon ännu lefde flera dygn. Ovisst kan alltså anses, huruvida hon aflidit af giftet eller af den sjukdom hvaraf hon redan förut var angripen; men säkert är, och-af-pastor vitsordadt, både att hon, då hon intog giftet, var i den sinnesförfattning, att hennes gerning icke skäligen bör kunna henne tillräknas och att hennes barn icke försummat den vård, hvaraf hon var i behof. De hade haft någon aning om, att hon innehade arsenik samt derföre noggrannt genomsökt hennes :gömmor och äfven funnit ett par bitar, hvilka de uppbränt redan för längre tid sedan; men de nu begagnade bitarne, som voro instuckne litet i hvardera fingret af vanten, hade undgått deras uppmärksamhet, ehuru de flera gånger håft bemälte vante framme. Efter den aflidnas egen uppgift, hade hon för tre år tillbaka köpt giftet af en vestgöthe vid. namn Sandin. Den aflidna hade under sin förra lifstid gjort sig känd för en stilla och kristlig vandel, och de otidiga och öfverflödiga bekymmer, som hon under sin svaghet den sednare tiden yttrat i afseende på framtida bergnine, torde få skrifvas på sjukdomens räkning. (Ö. T