Det klagas hos oss, snart sagdt utan återvändo, löfver brottens, osedlighetens, pauperismens ständiga tilltagande — ett förhållande, som: visserligen äfven äger rum i de flesta andra länder, ehuru med mycket olika intensit (så att en opartisk jemförelse t. ex. mellan det lutherska Stockholm och det katholIska Marseille lemnar häruti ett ganska skiljaktigt, ja, ett frapperande resultat); och man tycks temligen allmänt inse, att botemedlet mot detta onda måste sökas icke allenast i politiska och statsekonomiska förbättringar, utan äfven och hufvudsakligen i religionen. Men å en annan sida klagas det jemväl öfver kyrkans förfall, och det grubblas på filantropiska medel och uppfinningar, att realisera det kristliga samhällets id i framtiden, hvilket således bevisar, att protestantismen, efter trehundrade års ostörd besittningsrätt, med privilegium exclusivum, ej kunnat realisera denna id. Att för öfrigt den religiösa förvirringen och förslappningen i alla protestantiska länder, i synnerhet i Tyskland — protestantismens egentliga hemland — uppnått en grad af betänklighet, som inger många upprigtiga och tänkande protestanter stort bekymmer för sjelfva kristendomens sak — det är tillräckligen bekant. Förhvarje sann fosterlandsvän och för hvarje upprigtig kristen är således tiden inne, att med allvar eftersinna, om det icke möjligen kan finnas någonting bättre än protestantismen. Ja, man akte på tidens tecken — såvida man vill följa med sin tid! —vV—Enligt hvad i ingressen nämndes, tage vi oss. friheten att först fästa den värde insändarens uppmärksamhet på ett i vår tanka af honom begånget förbiseende, då han talar om att släglets förfäder bekände sg till kristna läran ifrån 9:de till 46:de århundradet, hvarmed han vill antyda, att den katholska religionen ensam var rådande under berörde period. Men hvart vill han då göra af de föregående nio seklerna, innan egentligen någon katholsk kyrka eller bestämd enhet i ritual och dogmer uppstodo. I fall dessa nio århundraden, som likväl upptaga kristendomens halfva tid, skola uteslutas, så blefve ju icke sjelfva apostlarna räknade till de kristna, och ej heller alla de martyrer, som under dn tiden ledo för sin tro. — Detta förbiseende förklarar imedlertid ett annat misstag, då han talar om katholicismen såsom moderkyrkan. De första kristne utgjorde likväl den egentliga moder!örsamlingen. Korrespondenten har rätt då han säger alt protestantismen icke nödvändigt innebär begreppet om en kyrka, men det är icke heller nödvändigt att. denna skall vara blott en. Presterne sjelfve, äfven inom katholicismen, hafva i alla tider stridt om en mängd punkter, just af det skälet, att de ej derom kunna veta något bestämdt, och deruti ligger ursprunget till samvelsfrihetens anspråk. Då nu korrespondenten jemväl ganska rält ifrar emot hat och förföljelse i religiösa ämnen, så tillåte vi. oss fråga bonom tillbaka, om någon kyrka visat sig så hätsk i detta hänseende, som den katholska, hvars sjelfva grundprincip är alt anse alla andra trosbekännare såsom förtappade, och j som alstrat af sig alla inqvisitionens ohyggligbeter. Om deremot lutherska kyrkan i Sveri-) se belagt affall till den katholska läran med andsförvisning, hvilket vi i öfrigt ingalunda örsvara, så är det nogsamt bekant att sådant kett mindre af hat till katholikernes tro, än f fruktan för de sednares egen intolerans, m de en gång återkomme till väldet. Det är anut att katholicismen på sednare tid mycket wumaniserat sig i detta hänseende; men det har j skelt utan många strider eller utan statens nellankomst, och på de ställen, der den ännu iteslutande har makten, är den ju ännu till den rad into!erant och skamlös, att kautholska preter vägra att begrafva s. k. kättare. Hvad säer korrespondenten härom? Alt katholici-:men ha ett bältre inflytande å sederna och mera realiserar det kristliga amhällets id, än protestantismen, är ett stort nisstag, hvilket bevisas deraf, att sederna ofta ro lösast-och de gröfsta brott förekomma just er katholska läran florerar i sin största interitet, såsom i Italien med sina röfvarband och Spanien. Slutligen tro vi att korrespondenten begår tt icke mindre misstag, då han anser alt regionen befinner sig i förfall serdeles 1 Tyskand. Tvertom har man nemligen just på de sta åren sett ett varmare nit för den andliga orskningen derstädes, än på ett helt sekel till;rene någonstädes. Den theologiska litteratuen är der för närvarande serdeles rikhaltig, och n sällsynt virma att sträfva till kunskap och inhing visar sig äfven hos folket. Men då refskrifvaren bor uti Marseille, bör det icke d iggas honom till last, om han ej så noga kän-!m er dessa förhållanden. d ; — 2 c (Insändt.) i Undertecknad, en af tidningen Dagligt Allehan-di dss SS CM mar OA AA ka KR MH AA je -— rr bila al-N-0-E--H-l -LE AESR