Det klagas hos oss, snart sagdt utan återvändo,
löfver brottens, osedlighetens, pauperismens ständiga
tilltagande — ett förhållande, som: visserligen äfven
äger rum i de flesta andra länder, ehuru med myc-
ket olika intensit (så att en opartisk jemförelse t.
ex. mellan det lutherska Stockholm och det kathol-
Iska Marseille lemnar häruti ett ganska skiljaktigt,
ja, ett frapperande resultat); och man tycks temli-
gen allmänt inse, att botemedlet mot detta onda
måste sökas icke allenast i politiska och statsekono-
miska förbättringar, utan äfven och hufvudsakligen
i religionen. Men å en annan sida klagas det jem-
väl öfver kyrkans förfall, och det grubblas på filan-
tropiska medel och uppfinningar, att realisera det
kristliga samhällets id i framtiden, hvilket således
bevisar, att protestantismen, efter trehundrade års
ostörd besittningsrätt, med privilegium exclusivum,
ej kunnat realisera denna id.
Att för öfrigt den religiösa förvirringen och för-
slappningen i alla protestantiska länder, i synnerhet
i Tyskland — protestantismens egentliga hemland —
uppnått en grad af betänklighet, som inger många
upprigtiga och tänkande protestanter stort bekym-
mer för sjelfva kristendomens sak — det är till-
räckligen bekant.
För- hvarje sann fosterlandsvän och för hvarje
upprigtig kristen är således tiden inne, att med all-
var eftersinna, om det icke möjligen kan finnas nå-
gonting bättre än protestantismen. Ja, man akte
på tidens tecken — såvida man vill följa med sin
tid! —vV—-
Enligt hvad i ingressen nämndes, tage vi oss.
friheten att först fästa den värde insändarens
uppmärksamhet på ett i vår tanka af honom
begånget förbiseende, då han talar om att släg-
lets förfäder bekände sg till kristna läran ifrån
9:de till 46:de århundradet, hvarmed han vill
antyda, att den katholska religionen ensam var
rådande under berörde period. Men hvart vill
han då göra af de föregående nio seklerna, in-
nan egentligen någon katholsk kyrka eller be-
stämd enhet i ritual och dogmer uppstodo. I
fall dessa nio århundraden, som likväl upptaga
kristendomens halfva tid, skola uteslutas, så
blefve ju icke sjelfva apostlarna räknade till de
kristna, och ej heller alla de martyrer, som un-
der dn tiden ledo för sin tro. — Detta förbi-
seende förklarar imedlertid ett annat misstag,
då han talar om katholicismen såsom moder-
kyrkan. De första kristne utgjorde likväl den
egentliga moder!örsamlingen.
Korrespondenten har rätt då han säger alt
protestantismen icke nödvändigt innebär begrep-
pet om en kyrka, men det är icke heller nöd-
vändigt att. denna skall vara blott en. Pre-
sterne sjelfve, äfven inom katholicismen, hafva i
alla tider stridt om en mängd punkter, just af
det skälet, att de ej derom kunna veta något
bestämdt, och deruti ligger ursprunget till sam-
velsfrihetens anspråk. Då nu korrespondenten
jemväl ganska rält ifrar emot hat och förföl-
jelse i religiösa ämnen, så tillåte vi. oss fråga
bonom tillbaka, om någon kyrka visat sig så
hätsk i detta hänseende, som den katholska,
hvars sjelfva grundprincip är alt anse alla
andra trosbekännare såsom förtappade, och j
som alstrat af sig alla inqvisitionens ohygglig-
beter. Om deremot lutherska kyrkan i Sveri-)
se belagt affall till den katholska läran med
andsförvisning, hvilket vi i öfrigt ingalunda
örsvara, så är det nogsamt bekant att sådant
kett mindre af hat till katholikernes tro, än
f fruktan för de sednares egen intolerans,
m de en gång återkomme till väldet. Det är
anut att katholicismen på sednare tid mycket
wumaniserat sig i detta hänseende; men det har
j skelt utan många strider eller utan statens
nellankomst, och på de ställen, der den ännu
iteslutande har makten, är den ju ännu till den
rad into!erant och skamlös, att kautholska pre-
ter vägra att begrafva s. k. kättare. Hvad sä-
er korrespondenten härom?
Alt katholici-:men ha ett bältre inflytande
å sederna och mera realiserar det kristliga
amhällets id, än protestantismen, är ett stort
nisstag, hvilket bevisas deraf, att sederna ofta
ro lösast-och de gröfsta brott förekomma just
er katholska läran florerar i sin största inte-
ritet, såsom i Italien med sina röfvarband och
Spanien.
Slutligen tro vi att korrespondenten begår
tt icke mindre misstag, då han anser alt re-
gionen befinner sig i förfall serdeles 1 Tysk-
and. Tvertom har man nemligen just på de
sta åren sett ett varmare nit för den andliga
orskningen derstädes, än på ett helt sekel till-
;rene någonstädes. Den theologiska litteratu-
en är der för närvarande serdeles rikhaltig, och
n sällsynt virma att sträfva till kunskap och
inhing visar sig äfven hos folket. Men då
refskrifvaren bor uti Marseille, bör det icke d
iggas honom till last, om han ej så noga kän-!m
er dessa förhållanden. d
; — 2 c
(Insändt.) i
Undertecknad, en af tidningen Dagligt Allehan-di
d- ss SS CM mar OA AA ka KR
MH AA je -- - - — rr -
bila al-N-0-E--H-l -LE
AESR-