dare Broling till herrar fullmägtige ingifna, hvilket
sednare kommitterade ansett förtjena all uppmärk-
samhet, utan äfven skulle tillskynda banken högst
betydliga utgifter och blifva med alltför dryga kost-
nader förenadt, så och enär hr, kyrkoherden, vid
tillämpning af ett beslut, hvars bokstaf stode i strid
med dess anda, måste följa beslutets mening och
syftning, funne hr kyrkoherden sig vara förhindrad
att tillstyrka utbetalandet till Åkerberg af den be-
löning, hvarom nu vore fråga.
Fankofullmäktigen Bengt Gudmundsson ville i
anledning af en ledamots anmärkning, att, med an-
tagande af bankofullmäktigens mening, hade den
utfästa belöningen bordt utgifvas för alla de prof,
som, inkomna före preskriptionstidens slut, funnits
bättre betryggande mot efterapning, än bankens
sedlar, hafva erinradt, att en sådan slutsatts desto-
mindre kunde dragas af bankofullmäktigens yttrande,
som han deri icke vidrört någon annans än Åker-
bergs rätt till belöningen, hvilken dessutom, enligt
Rikets Ständers beslut, skulle utfalla för det prof
allena, som ansåges bäst betrygga mot efterapning;
tilläggande bankofullmäktigen, att hvad under öfver-
läggningen blifvit anfördt i strid med hans i huf-
vudsaken uttryckta åsigt icke kunnat rubba hans
öfvertygelse om herrar fullmäktiges ovilkorliga pligt
att ställa sig Rikets Ständers beslut till noggrann
efterrättelse enligt dess innehåll.
Efter slutad öfverläggning funno herrar fullmäk-
tige, hvad först beträffade det af förre guld- och
silfverarbetaren Ljungström ingifna förslag till bot-
tentryck å bankens sedlar, samma förslag icke vara
af egenskap att kunna berättiga till. det premium
af åtta tusen riksdaler banko, Rikets sednast för-
samlade Ständer utfäst för prof på ett förbättradt
sedelmynt. :
I fråga dernäst om Åkerbergs före mnästlidet års
utgång inlemnade prof till nytt sedelmynt, anställ-
des omröstning enligt följande voteringsproposition:
Den, som anser det af Rikets sednast församlade
Ständer utfästa premium af åttatusen riksdaler banko
böra utbetalas till gravören Åkerberg för hans, inom
1846 års slut, till herrar fullmäktige aflemnade prof
på nytt sedelmynt, röstar Ja; den, det ej vill, Nej.
Vinner Nej, anse herrar fullmäktige Åkerbergs
berörde prof icke berättiga till erhållande af omför-
mälda belöning.
Och som bankofullmäktige Bengt Gudmundsson
och Sven Heurlin röstade Ja, men herr grosshand-
laren Scharp, herr grosshandlaren Arfvedson, herr
grosshandlaren Schartau, herr doktor Wallin, herr
doktor Pettersson, herr kyrkoherden Bergvall, herr
kammarherren Rosenblad, herr presidenten von Hart-
mansdorff samt herr grefven och ordföranden Nej; så
hade herrar fullmäktige alltså, med nio röster mot
två, ansett gravören Åkerbergs före 1846 års utgång,
till herrar fullmäktige inlemnade prof på nytt sedel-
mynt icke berättiga till den af Rikets sednast för-
samlade Ständer utfästa belöning.
I sammanhang härmed och då Rikets Ständer
förordnat, att de materialier och verktyg, hvilka
gravören Åkerberg, vid förfärdigande af ifrågava-
rande, till herrar fullmäktige aflemnade sedelprof
begagnat, och till inköp hvaraf han från banken
utbekommit ett belopp af ett tusende riksdaler banko,
skola till banken hemfalla, ville herrar fullmäktige,
som redan den 48 December 1845 beslutat, att den
del af berörde materialier och verktyg. som skall
utgöra ersättning för omförmäldta, till Åkerberg ut-
gifna belopp, borde, för bankens räkning, under laga
qvarstad sättas, nu genom transsumt af protokollet
anmoda bankens fiskalsembete, att affordra Akerberg
samt till herrar fullmäktiges expediton låta aflemna
de tvenne machiner med dertill hörande effekter för
sedelgravyr, hvilka, enligt öfverståthållareembetets
kanslis protokoll för den 47 och 24 Mars nästlidet
år, blifvit, i följd af herrar fullmäktiges berörde
beslut, för bankens räkning med qvarstad tills vi-
dare belagda.
Heir grosshandlaren, Schartau yttrade, att i
betraktande deraf, att Åkerberg genom sina fram-
ställningar och, tillgöranden i frågan om bankens
sedeltillverkning kunde anses hafva gifvit väckelse
at omtankan att förbättra dess sedlar, ville herr
Schartau framställa, om icke herrar fullmäktige be-
hagade besluta, att hos Rikets näst sammanträdande
Ständer föreslå, att något lämpligt honorarium, med
anledning häraf, måtte Åkerberg tilldelas; hvilken
motion bordlades. Ut supra. Efter befallning,
T. Richter.