dare Broling till herrar fullmägtige ingifna, hvilket sednare kommitterade ansett förtjena all uppmärksamhet, utan äfven skulle tillskynda banken högst betydliga utgifter och blifva med alltför dryga kostnader förenadt, så och enär hr, kyrkoherden, vid tillämpning af ett beslut, hvars bokstaf stode i strid med dess anda, måste följa beslutets mening och syftning, funne hr kyrkoherden sig vara förhindrad att tillstyrka utbetalandet till Åkerberg af den belöning, hvarom nu vore fråga. Fankofullmäktigen Bengt Gudmundsson ville i anledning af en ledamots anmärkning, att, med antagande af bankofullmäktigens mening, hade den utfästa belöningen bordt utgifvas för alla de prof, som, inkomna före preskriptionstidens slut, funnits bättre betryggande mot efterapning, än bankens sedlar, hafva erinradt, att en sådan slutsatts destomindre kunde dragas af bankofullmäktigens yttrande, som han deri icke vidrört någon annans än Åkerbergs rätt till belöningen, hvilken dessutom, enligt Rikets Ständers beslut, skulle utfalla för det prof allena, som ansåges bäst betrygga mot efterapning; tilläggande bankofullmäktigen, att hvad under öfverläggningen blifvit anfördt i strid med hans i huf vudsaken uttryckta åsigt icke kunnat rubba hans öfvertygelse om herrar fullmäktiges ovilkorliga pligt att ställa sig Rikets Ständers beslut till noggrann efterrättelse enligt dess innehåll. Efter slutad öfverläggning funno herrar fullmäktige, hvad först beträffade det af förre guldoch silfverarbetaren Ljungström ingifna förslag till bottentryck å bankens sedlar, samma förslag icke vara af egenskap att kunna berättiga till. det premium af åtta tusen riksdaler banko, Rikets sednast församlade Ständer utfäst för prof på ett förbättradt sedelmynt. : I fråga dernäst om Åkerbergs före mnästlidet års utgång inlemnade prof till nytt sedelmynt, anställdes omröstning enligt följande voteringsproposition: Den, som anser det af Rikets sednast församlade Ständer utfästa premium af åttatusen riksdaler banko böra utbetalas till gravören Åkerberg för hans, inom 1846 års slut, till herrar fullmäktige aflemnade prof på nytt sedelmynt, röstar Ja; den, det ej vill, Nej. Vinner Nej, anse herrar fullmäktige Åkerbergs berörde prof icke berättiga till erhållande af omförmälda belöning. Och som bankofullmäktige Bengt Gudmundsson och Sven Heurlin röstade Ja, men herr grosshandlaren Scharp, herr grosshandlaren Arfvedson, herr grosshandlaren Schartau, herr doktor Wallin, herr doktor Pettersson, herr kyrkoherden Bergvall, herr kammarherren Rosenblad, herr presidenten von Hartmansdorff samt herr grefven och ordföranden Nej; så hade herrar fullmäktige alltså, med nio röster mot två, ansett gravören Åkerbergs före 1846 års utgång, till herrar fullmäktige inlemnade prof på nytt sedelmynt icke berättiga till den af Rikets sednast församlade Ständer utfästa belöning. I sammanhang härmed och då Rikets Ständer förordnat, att de materialier och verktyg, hvilka gravören Åkerberg, vid förfärdigande af ifrågavarande, till herrar fullmäktige aflemnade sedelprof begagnat, och till inköp hvaraf han från banken utbekommit ett belopp af ett tusende riksdaler banko, skola till banken hemfalla, ville herrar fullmäktige, som redan den 48 December 1845 beslutat, att den del af berörde materialier och verktyg. som skall utgöra ersättning för omförmäldta, till Åkerberg utgifna belopp, borde, för bankens räkning, under laga qvarstad sättas, nu genom transsumt af protokollet anmoda bankens fiskalsembete, att affordra Akerberg samt till herrar fullmäktiges expediton låta aflemna de tvenne machiner med dertill hörande effekter för sedelgravyr, hvilka, enligt öfverståthållareembetets kanslis protokoll för den 47 och 24 Mars nästlidet år, blifvit, i följd af herrar fullmäktiges berörde beslut, för bankens räkning med qvarstad tills vidare belagda. Heir grosshandlaren, Schartau yttrade, att i betraktande deraf, att Åkerberg genom sina framställningar och, tillgöranden i frågan om bankens sedeltillverkning kunde anses hafva gifvit väckelse at omtankan att förbättra dess sedlar, ville herr Schartau framställa, om icke herrar fullmäktige behagade besluta, att hos Rikets näst sammanträdande Ständer föreslå, att något lämpligt honorarium, med anledning häraf, måtte Åkerberg tilldelas; hvilken motion bordlades. Ut supra. Efter befallning, T. Richter.