Fe SEIEUSPBTITT Sn PMM UTAS
anser jag mig böra anmärka; hr presidenten har
trott de möjligen förevarande formella hindren för
beviljandet af det utaf Åkerberg sökta premium
underkända at bankofullmägtige. Detta är likväl
icke förhållandet. Vi hafva endast uppskjulit pröf-
ningen, till dess den, i den beslutet bestämmande
majoritetens tanka, vida, vigtigare frågan om an-
vändbarheten af de af Åkerberg inlemnade förslag
ill nytt sedelmynt för svenska banken, vore så full-
-ständigt utredd, att fullmägtige derom kunde utan
betänklighet stadga sitt omdöme. Då detta nu-
-mera, efter emottagandet af de utsedde sakkunnige
männens utlåtande, är förhållandet, anser jag mig
både berättigad och pligtig, att afse så väl form
som sak vid afgörandet af den fråga, huruvida ban-
kofullmägtige, i öfverensstämmelse med Rikets Stän-
ders beslut, hunna tillerkänna Åkerberg det ut-
satta premium. Uti detta beslut föreskrifves, att
gravören Åkerberg skulle erhålla vissa penningean-
slag, för att under de kontroller bankofullmägtige
kunna finna lämpliga, utan att hindra tillverknin-
gen eller röja methoden, åstadkomma och till full-
mägtige aflemna fullständiga prof på ett bättre se-
delmynt, än det nuvarande, jemte uppgift på sät-
pet, kuru samma prof blifvit verkstäldt, samt de
de: vid begagnade materialier och verktyg, hvilka
till banken hemfalla, hvarförutan åt fullmägtige
öfverlemnas, att i anledning af de prof, Åkerberg
eller, med fullmägtiges begifvande, någon annan
kan komma att aflemna, utgifva ett premium af
8000 rdr för det prof, som inom 4846 års utgång
anses emot efterapning bäst betryggande. Då nu
kerberg icke inom slutet af år 1846 aflemnat de
för profvens åstadkommande begagnade materialier
och verktyg, eller uppgifvit sättet, huru samma prof
blifvit verkställda, finner jag i formelt hänseende
fullmägtige oberättigade, att till honom utbetala det
utfästa premium. -
Beträffande deremot sjelfva saken, så, cm Åker-
bergs förslag hade uppfyllt det ändamål, hvilket
Rikels Ständers beslut åsyftat, och för hvars vin-
nande bankoutskottet uti protokollsutdrag af d. 48
Maj 1845 erinrat fullmägtige om de dem åliggande
pligter, skulle jag trott mig böra tillstyrka Rikets
Ständer, som ensame ega rätt utsträcka deras be-
viljanden; att, oaktadt de formella uraktlåtelserne,
medgifva utbetalningen till Åkerberg af det en gång
utfäste premium. Men då def af sakkunnige män-
nen afgifna utlåtande fnllständigt utreder, att Åker-
bergs förslag icke är för svenska banken använd-
bart, hvilken fråga utgjorde föremålet för det ytt-
rande vi af dem begärt, finner jag mig icke kunna
göra en sådan hemställan. Visserligen hafva de
tolkat Ständernes beslut, rörande viikoren för till-
delandet af det utsatta premium, på ett sätt, som
om, detta oaktadt, Åkerberg vore berättigad till
samma premium, hvarvid de sakkunniga männen
synas endast hafva fästat uppmärksamhet på efter-
satsen, men ej på försatsen af Rikets Ständers be-
slut; men då vi ej begärt något utlåtande rörande
tolkningen af Rikets Ständers beslut, hvilket vi äro
skyldige ställa oss till efterrättelse, efter eget be-
grepp om innehållet, kan jag ej låta de sakkun-
nige männens tolkning blifva ett rättesnöre för min
egen.n
Hr doktor Wallin förklarade sig hufvudsakligen
instämma i hvad hr presidenten von Hartmansdorff
och hr grosshandlaren Schartau anfört, samt, i följd
deraf, biträda den tolkning af Rikets Ständers i äm-
net fattade beslut, att den utfäste belöningen icke
borde ifrågakomma för något annat prof än det,
som funnes ej. allenast bättre betryggande mot ef-
terapning än bankens nuvarande sedlar, utan äfven
fullt ändamålsenligt och använbart. Således kunde
hr doktorn icke dela bankofullmägtigen Bengt Gud-
mundssons åsigt, att Åkerberg skulle vara förtjent
af belöningen endast derför att hans prof, enligt
kommitterades yttrande, mera betryggade mot ef-
terapning, än närvarande sedelmynt, helst af en så-
dan tillämpning af Rikets Ständers beslut, efter hr
doktorns tanka, skulle följa, att, om till herrar full-
mägtige inkommit flera prof, hvilka alla funnits vara
svårare att eftergöra, än bankens sedlar, hade in-
lemnarne af dessa prof egt lika rätt att tillgodo-
njuta belöningen. Till kommitterade hade i tydliga
ordalag blifvit framställd den fråga, som -hrr full-
mägtige önskat få besvarad i afseende på de inom
preskriptionstidens slut ingifna täflingsprofverna.
Då kommitterade sträckt sitt yttrande derutöfver,
funne hr doktorn sig böra, med förbigående deraf,
endast fästa sig vid den del af kommitterades ut-
låtande, som innefattade svar på frågan, huruvida
Åkerbergs prof vore både mera betryggande mot ef-
terapning än nu gångbara sedlar och tillika fullt
användbart samt ändamålsenkgt för banken; och
enär kommitterade ansett detta prof icke kunna
tillerkännas sistnämnde förtjenster, så måste, enligt
hr doktorns mening, en vägran af belöningens ut-
gifvande till Åkerberg öfverensstämma både med
Rikets Ständers beslut och med kommitterades eget
utlåtande. ;
Hr doktor Pettersson yttrade, det han ansåge än-
damålet med den af Rikets Ständer i förevarande
afseende utsatta täflan varit, att banken skulle er-
hålla ett användbart och mot efterapning mera be-
tryggande sedelmynt än det närvarande, likasom att
den stadgade belöningen hvarken kunde eller borde
ifrågakomma för ett prof, hvilket, såsom Åkerbergs,
saknade de egenskaper, som fordrades för att kunna
antagas till grund för bankens sedlar; och jemte
det hr doktorn således förenade sig med de herrar
fullmägtige, hvilka redan yttrat sig i enlighet med
dessa åsigter, ville han nu hafva förklarat, att han,
lika med hr kammarherren Rosenblad, funne den,
herrar fullmägtiges bepröfvande förut underställda
fråga, att Åkerberg borde förklaras belöningen för-
lustig, derföre att hans prof vid aflemnandet till
herrar fullmägtige befunnits i ofullständigt skick,
ingalunda hafva blifvit underkänd genom beslutet
om sakkunnige mäns hörande, hvarmed endast å-
syftats att herrar fullmägtige skulle erhålla ledning
för bedömande af: täflingsprofvens ändamålsenlighet,
utan att hr doktorn jemväl, på denna grund, eller
i anseende till profvets befunna. ofuliständighet, o-
gillade Åkerbergs anspråk på belöning.
Hr kyrkolerden Bergvall utlät sig, att, om man
efter ordalydelsen tolkade Rikets Ständers åberopade
beslut, ville det visserligen synas, som skulle Åker-
berg hafva gjort sig förtjent af den ifrågavarande
belöningen; men eftersinnade man åter hvad ända-
mål Rikets Ständer med samma beslut åsyftat att
vinna, och toges det äfven i betraktande, att, en-
ligt kommitterades utlåtande, Åkerbergs förslag icke