Fe SEIEUSPBTITT Sn PMM UTAS anser jag mig böra anmärka; hr presidenten har trott de möjligen förevarande formella hindren för beviljandet af det utaf Åkerberg sökta premium underkända at bankofullmägtige. Detta är likväl icke förhållandet. Vi hafva endast uppskjulit pröfningen, till dess den, i den beslutet bestämmande majoritetens tanka, vida, vigtigare frågan om användbarheten af de af Åkerberg inlemnade förslag ill nytt sedelmynt för svenska banken, vore så full-ständigt utredd, att fullmägtige derom kunde utan betänklighet stadga sitt omdöme. Då detta nu-mera, efter emottagandet af de utsedde sakkunnige männens utlåtande, är förhållandet, anser jag mig både berättigad och pligtig, att afse så väl form som sak vid afgörandet af den fråga, huruvida bankofullmägtige, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, hunna tillerkänna Åkerberg det utsatta premium. Uti detta beslut föreskrifves, att gravören Åkerberg skulle erhålla vissa penningeanslag, för att under de kontroller bankofullmägtige kunna finna lämpliga, utan att hindra tillverkningen eller röja methoden, åstadkomma och till fullmägtige aflemna fullständiga prof på ett bättre sedelmynt, än det nuvarande, jemte uppgift på sätpet, kuru samma prof blifvit verkstäldt, samt de de: vid begagnade materialier och verktyg, hvilka till banken hemfalla, hvarförutan åt fullmägtige öfverlemnas, att i anledning af de prof, Åkerberg eller, med fullmägtiges begifvande, någon annan kan komma att aflemna, utgifva ett premium af 8000 rdr för det prof, som inom 4846 års utgång anses emot efterapning bäst betryggande. Då nu kerberg icke inom slutet af år 1846 aflemnat de för profvens åstadkommande begagnade materialier och verktyg, eller uppgifvit sättet, huru samma prof blifvit verkställda, finner jag i formelt hänseende fullmägtige oberättigade, att till honom utbetala det utfästa premium. Beträffande deremot sjelfva saken, så, cm Åkerbergs förslag hade uppfyllt det ändamål, hvilket Rikels Ständers beslut åsyftat, och för hvars vinnande bankoutskottet uti protokollsutdrag af d. 48 Maj 1845 erinrat fullmägtige om de dem åliggande pligter, skulle jag trott mig böra tillstyrka Rikets Ständer, som ensame ega rätt utsträcka deras beviljanden; att, oaktadt de formella uraktlåtelserne, medgifva utbetalningen till Åkerberg af det en gång utfäste premium. Men då def af sakkunnige männen afgifna utlåtande fnllständigt utreder, att Åkerbergs förslag icke är för svenska banken användbart, hvilken fråga utgjorde föremålet för det yttrande vi af dem begärt, finner jag mig icke kunna göra en sådan hemställan. Visserligen hafva de tolkat Ständernes beslut, rörande viikoren för tilldelandet af det utsatta premium, på ett sätt, som om, detta oaktadt, Åkerberg vore berättigad till samma premium, hvarvid de sakkunniga männen synas endast hafva fästat uppmärksamhet på eftersatsen, men ej på försatsen af Rikets Ständers beslut; men då vi ej begärt något utlåtande rörande tolkningen af Rikets Ständers beslut, hvilket vi äro skyldige ställa oss till efterrättelse, efter eget begrepp om innehållet, kan jag ej låta de sakkunnige männens tolkning blifva ett rättesnöre för min egen.n Hr doktor Wallin förklarade sig hufvudsakligen instämma i hvad hr presidenten von Hartmansdorff och hr grosshandlaren Schartau anfört, samt, i följd deraf, biträda den tolkning af Rikets Ständers i ämnet fattade beslut, att den utfäste belöningen icke borde ifrågakomma för något annat prof än det, som funnes ej. allenast bättre betryggande mot efterapning än bankens nuvarande sedlar, utan äfven fullt ändamålsenligt och använbart. Således kunde hr doktorn icke dela bankofullmägtigen Bengt Gudmundssons åsigt, att Åkerberg skulle vara förtjent af belöningen endast derför att hans prof, enligt kommitterades yttrande, mera betryggade mot efterapning, än närvarande sedelmynt, helst af en sådan tillämpning af Rikets Ständers beslut, efter hr doktorns tanka, skulle följa, att, om till herrar fullmägtige inkommit flera prof, hvilka alla funnits vara svårare att eftergöra, än bankens sedlar, hade inlemnarne af dessa prof egt lika rätt att tillgodonjuta belöningen. Till kommitterade hade i tydliga ordalag blifvit framställd den fråga, som -hrr fullmägtige önskat få besvarad i afseende på de inom preskriptionstidens slut ingifna täflingsprofverna. Då kommitterade sträckt sitt yttrande derutöfver, funne hr doktorn sig böra, med förbigående deraf, endast fästa sig vid den del af kommitterades utlåtande, som innefattade svar på frågan, huruvida Åkerbergs prof vore både mera betryggande mot efterapning än nu gångbara sedlar och tillika fullt användbart samt ändamålsenkgt för banken; och enär kommitterade ansett detta prof icke kunna tillerkännas sistnämnde förtjenster, så måste, enligt hr doktorns mening, en vägran af belöningens utgifvande till Åkerberg öfverensstämma både med Rikets Ständers beslut och med kommitterades eget utlåtande. ; Hr doktor Pettersson yttrade, det han ansåge ändamålet med den af Rikets Ständer i förevarande afseende utsatta täflan varit, att banken skulle erhålla ett användbart och mot efterapning mera betryggande sedelmynt än det närvarande, likasom att den stadgade belöningen hvarken kunde eller borde ifrågakomma för ett prof, hvilket, såsom Åkerbergs, saknade de egenskaper, som fordrades för att kunna antagas till grund för bankens sedlar; och jemte det hr doktorn således förenade sig med de herrar fullmägtige, hvilka redan yttrat sig i enlighet med dessa åsigter, ville han nu hafva förklarat, att han, lika med hr kammarherren Rosenblad, funne den, herrar fullmägtiges bepröfvande förut underställda fråga, att Åkerberg borde förklaras belöningen förlustig, derföre att hans prof vid aflemnandet till herrar fullmägtige befunnits i ofullständigt skick, ingalunda hafva blifvit underkänd genom beslutet om sakkunnige mäns hörande, hvarmed endast åsyftats att herrar fullmägtige skulle erhålla ledning för bedömande af: täflingsprofvens ändamålsenlighet, utan att hr doktorn jemväl, på denna grund, eller i anseende till profvets befunna. ofuliständighet, ogillade Åkerbergs anspråk på belöning. Hr kyrkolerden Bergvall utlät sig, att, om man efter ordalydelsen tolkade Rikets Ständers åberopade beslut, ville det visserligen synas, som skulle Åkerberg hafva gjort sig förtjent af den ifrågavarande belöningen; men eftersinnade man åter hvad ändamål Rikets Ständer med samma beslut åsyftat att vinna, och toges det äfven i betraktande, att, enligt kommitterades utlåtande, Åkerbergs förslag icke