försummad, att den lättas och underhjelpes genom
tillsyn och bidrag, der den är otillräcklig och oför-
mögen. Familjeomvårdnad inom föräldrahemmet,
bevakad -och understödd af kommunal tillsyn och
hjelp, der sådan erfordras, jemte ordentligt begag-
nande af ändamålsenlig skola, är icke allenast det
minst kostsamma, utan äfven det mest naturliga
sätt att bereda en god folkuppfostran.n
SERENA
Z — En författare i Skånska Correspondenten
för den 47 dennes synes halva, såsom man sä-
ger, tagit ombrage af en liten artikel om den
Evangeliska Alliansen, om den 6 d. m. stod
att lösa i Aftonbladet i anledning af Wermlands
Tidnings yttrande öfver prof. Fahlerantz nyligen
utgifna brochyr i ämnet. Skånska Correspon-
dentena finner i synnerhet illa, det A.B. skulle
temligen oförtickt uttalat den öfvertygelsen,
att presten icke bar någon förbindelse att vara
mer2 Möralisk än någon annan samhällsmedlem;
hvarefier den gode skåningen kommer till den!
Zbeni a frågan: hvartill då hela prest-institutio-
nen behöfves? Hade han med mera omsigt
läst det lilla stycket i det citerade numret af
ÅA. B, si skulle han hafva märkt hvad A. B.
förknippat, såsom vilkor, med den fordran man gör
på prosten att vara mera moralisk än andra.
Den tanken framkastas nemligen i A. B., att på
det en sådan fordran skall vara billig eller ens
rimlig, måste också prestbildningen, öfverbuf-
vud, vara eller göras så, att den bos vira reli-
gionslärare verkar till högre moralitet. Menl
om ru institutioherna, — heter det — päro så-
dana, att de i visst hän eende snarar2 skola
verka till motsatsen?; huru kan man då för-
nuftigtvis äska något, som icke ringa motver-
skas af inrättningen sj.lf! Hvad voro de kristne
presterne från början? folkets lärare. Sjelfva
läran (d. v.s. det system, som lärarne, efter sina
tänkesätt, byggde på bibeln) var också pissande
för den tidens bildningsgrad. Men under detl:
allting annat gått framåt, och vetenskaperna — —
gifvit ett utomordentligt rikare synfält för be-
traktandet af det gudomligss uppenbarelser, på
ett för förnuftet tillfredsställande sätt, hafva de
mäktige i kyrkan — — sträfvat alt fastlåsa tron
precist vid samma dogmer, som för 42 till 1500
:år sedan; och försöken, att rena dessa vid ske-
net af upplysningens fackla, motas med krimi-
nallagen. Hvad har väl följden häraf blifvit?
Jo, att måhända flertalet af presterne sjeliva,
och just! bland de mest upplyste, komma att
betrakta just den del f läran, hvarpå kyrkan
lägger största vigten, sisom varande till egent-
ligen för massans skull, medan lärarne oftast
hysa en annan särskild öfvertygelse för sig
sjelfve, — Den värde Correspondenten från
Skåne finner af dessa utdrag, att det icke är
A. B. som anser religionen i och för sig endast
vara till för massan, och ej heller att pluralite-
ten af prosterskapet så tänker; men att denna
pluralitet just af kyrkoföreståndarnes intolerans
och envisa (i lag ej grundade) fasthållande vid
föråldrade lärosatser tvingas: att anse sjelfva
dessa lärosatser (hvilka icke må förblandas med
kristendorsen i sin kärna) allenast vara till för
det lägre folket. — Längre ned heter det: När
förhållandet är sådant med läran (d.v. s. det
theologiska sys:emet), alt den ej uthåller forsk-
ningens ljus, utan i mer eller mindre grad för-
utsätter blindhet (blind tro, vidskepelse) för att
kunna fortlefva sådan den är, så ska!l detta
ovilkorligen åstadkomma, att presten, i samma
mån som hon är billad för öfrigt, måste i mer
eller mindre grad blifva skrymtare. Om det
derföre med något skäl kan klagas, att prester-
na stå för lågt i moralitet, d. v. sc. icke lägre
än andra klasser (ty detta vore - - en orättvis.
beskyllning), men att de icke utgöra en föresyn
för dessa, så mycket som man kunde önska och
borde ega rätt att fordra, så bör felet icke
egentligen tillskrifvas individerna, utan hela in-:
stitulionen, som är föråldrad och behöfde re-
form-ras i enlighet med tidens framskridande i
öfrigt. — — Moan ser af allt detta, att det följ-!.
aktligen icke är ÅA. B., som nekat, det man af
presterne i allmänhet borde få kräfva mera mo-
ralitet än f andre, i fall de religiösa förhållan-
dena i staten vore som de borde; men att in-
rättningen gör sjelfva denna fordran i minga
fall mindre möjlig. Det kan endast vara det
jemförligtvis ringare antalet prester, som icke
blott inser det theologiska systemets underbal-
tighet i flera punkter, utan tillika, med mnär-
mare kännedom af de symboliska böckerna, så-
som grund för våra kyrkoörfattningar, veta,
att vi här i landet verkligen hafva en äfven i
lag grundad rätt till framskridande i theologien,
ehuru detta af flere kyrkoprimater bestride; —
det är egentligen endast detta r ngare antal pre-
ster, säga vi, som kan undgå att vara skrym-
tare och dymedelst brista i moralitet, emedan
de känna sin rätt, att öppet uttala sig i religi-
onsmål, och utöfva denna rätt.
— En insändare, som tecknar sig Comminister
loci, har gjort anmärkningar vid notisen i Afton-
bladet J4 79 angående professor Selanders astrone-
miska årsberättelse om Mädlers upptäckt, att Alcyone,