vervägande, kallat ståndsväsendet till lif i historisk-
tysk mening, och jag har, endast i denna mening.
byggt vidare på hans verk. Genomträngen. er, jag
besvär er derem, med andan af dessa uråldriga in-
stiftelser! J, mine. herrar, äro tyska,ständer,. efter
ordets. forntida betydelse, d. v. s. framför allt och
väsendtligen representanter och värn för edra:eg-
na rälti heter, för rättigheter, tillhörande de stånd,
hvilkas förtroende utkorat största delen af denna
församling. Dernäst ägen j att utöfva de rättighe-
ter, som kronan tillerkänt. Jägen vidare att sam-
retsgrannt meddela kronan de råd, som hon af er
ferdrar. Slutligen står det er fritt att bringa in-
för thronen, -men efter mogen pröfning, böner och
besvär, som ulgålt ifrån er verkningskras, er
synkrets. I
Sådana äro germaniska ståndens rättigheter och
Pligter, sådant ert herrliga kall. Men det är icke
ert kall att representera meningar, att bringa
tidens och skolans meningar till giltighet. Sådant
är alldeles otyskt, och dessutom fullkomligen -oan-
vändbart för det helas väl; ty det leder nödvändigt
till olösliga invecklingar med kronan, hvilken skall
berrska enligt Guds och landets lag, och efter
egen fri bestämmelse, men hvarken kan eller bör
styra efter majoriteters vilja, så framt Preussen
icke snart skulle blifva ett tomt ljud i Europa.
Klart inseende män ställning och ert kall, och fast
besluten att, under ala omständigheter, handla
troget denna insigt, har jag trädt i er krets och
med konungslig frimodighet talat till eder. Med
samma öppenhet, och såsom det högsta vedermäle
af mitt innerliga förtroende till er, ädle herrar och
trogna ständer, gifver jag er här nu mitt konungs-
liga ord på, att jag icke skulle hafva kallat er hit,
om jag hyste ringaste misstanka att j ville tolka
ert kall annorlunda och hade lystnad efter så kal-
lade folkrepresentanters roll. Jag skulle derföre
icke hafva gjort det, emedan, enligt rhin innersta
och djupaste öfvertygelse, thron och samhälle då
skulle vara i fara, och emedan jag erkänner som
min första pligt att, under alla händelser och skic-
kelser, bevara min regering, thron och stat, så som
de äro. Jag tänker härvid på en kunglig väns ord:
Förtroende väcker förtroende.. Detta är verkligen
i dag min sköna förhoppning. Att mitt förtroende
till er är stort, har jag genom mina ord bevisat och
genom min handling att sammankalla er beseglat.
Äfven af er, M. H., väntar jag bevis på förtroende,
och deri svaret på mitt tal, genom handling. Jag
har, Gud är mitt vittne, kallat er, som er sannaste,
er bäste, er trognaste vän, och jag tror med viss-
het, att ibland hundrade af er icke finnes en, som
ej i denna tid-vore besluten; att ådagalägga sig vara
min vän. Många bland er voro tillstädes i Königs-
berg d. 40 September 1840 och ännu hör jag det
åsklika ljudet af er trohetsed, som värmande ge-
nomträngde min själ. Många bland er hafva på
hyllningsdagarne i mina tyska arfländer, jemte tu-
senden, tillropat mig ett i mitt hjerta oupphörligt
återljudande ja när jag uppmanade er att i hjerta,
anda, ord och handling, i trohet och kärlek, hjelpa
och bistå mig att upprätthålla Preussen, så som
det är och måste förblifva, om det icke skall
gå under, och att, under betänksamt men ung-
domskraftigt fortskridande, icke öfvergifva eller ur-
aktlåta mig, utan hålla ut med mig, i onda som
goda dagar Lösen nu ert ord! Uppfyllen alle
er dyrt aftagda ed.
J kunnen det redan vid en ibland de vigtigast
utöfningarne af ert kall, derigenom att j till utskot
ten väljen ägta och uppriktiga vänner af throner
och vår goda sak: män, som hafva begripit, att dej
i denna tid är ständers första pligt att genom ege
efterdöme lifva och höja hvarje god mening, hvarje
trohet i landet, men att deremot nedslå och föröd:
mjuka hvarje art af den mångformiga otroheten
män, M. H., hvilka; fiender till all träldom; fråm
för allt äro det till. det vanfrejdande ok, som er
vilseledande mening (brännmärkande frisinthetens
namn) söker lägga på deres nacke. Denna valför
rättning .är en ganska afgörande, ganska följdril
handling. Öfvervägen det med ert hjerta, och väl
jen med ert samvete. . i
Betänken äfven att tiden för ovissheten om stånds
väsendets :skick är förbi. Mycket, som öfverseende
med denna ovisshet hittills: kunde ursägta, här hä
danefter ingen vidare. ursiägt. Den 3. Februar
detta år har, likasom d. 3 Februäåri 1813, åt fäder
neslandets ägta söner öppnat den bana, sor de hat
va att vandra. Men samma outsägliga lycka, son
då blef min ärekrönte faders lowt; är ju ock i dag
min, nu i detta ögonblick.: Jag talar ju, som han
till: preussiska, till tyska mannahjertan:
Välan då! ..Durchlauchtige, ädle furstar, grefvai
och herrar, älsklige och trogne ständer af ridder
skapet, städerna: och landtförsamlingarnet Gån mer
Gud till edert arbete. -J :skolen (derom är min för
hoppfing nu säker) under hela denna vigtiga tid a
vår sammanvaro, medan Europas alla blickar hvil:
på er, visa er såsom ägta Preussare; och framdele
alltid bevisa er som ägta Preussare, i alla: afdelnin
gar af. våra ståndsförsamlingar. Då uteblifver. e
heller; - tron: mig;: det enda som göres oss behof
nemligen Guds välsignelse, hvarpå allt beror. : Del
skall under vår samdrägt utgjuta sig som en brer
flod bland detta och kommande slägten, och, söm
jag hoppas, i- hela det herrliga tyska fäderneslandet
en flod, vid: hvilken det är godt och tryggt att bo
såsom vid de väl förvårade välsignelseslösande störs
vattnen på vår jord: Och så ännu en gång; ur
mit hjertas fullhet: Sn 9
omnsslersenitee RN ——
RIGA ASTA
— Till samtlige Konungens. Befallningshaf
vande hafva från Justitiestatsministern afgåt
skrifvelser, i anledning deraf att vid ländskan
Kaorna ei sällan å försvarslöså nersoners TESEe-