mörk lörderivets ande, en upplösningens, omSstort-
ningens och den fräckaste lögnens ande, till blygd
för tysk trohet och-preussisk ära. Jag vet att fol-
kets rena sinne är orubbligt och fast; men låtom
oss dock icke derföre föras bak Jjuset i afseende på
de onda frukterna af det onda trädet, hvilka under
skepnad af förstämning, misstroende ogh bedröflig
rfäddhåga, från liberalismens sida möta oss — och
till och med hand i hand med ännu värre erfa-
renheter , öppen olydnad, hemlig sammansvärj-
ning, förklarad affållighet ifrån allt, som är goda
menrniskor heligt, försökt konungamord. Ja, ända
in i vårt lands kyrkor visa sig dessa frukter, bred-
vid den dubbla döden i likgiltighet och fanatism.
Men kyrkans angelägenheter höra icke inför stän-
derna. De hafva inom båda bekännelserna sina
rättmätiga organer. En bekännelse förmår jag dock
i dag omöjligen att tillbakahålla, då jag besinnar
det gräsliga verk, som blifvit börjadt, för att be-
-röfva mitt folk dess heligaste klenod: tron på dess
och allas vår gudomliga Frälsare, herre och konung.
Denna bekännelse lyder sålunda: (härvid uppsteg
konungen, -upplyfte sin -högra hand och blef ståen-
de, under det han uttalade de följande orden) Jag
och mitt hus vi vilja tjena Herren!
Jag vänder den störda blicken från villfarelserna
hos några få, till mitt folk i sin helhet. Der klar-
nar den i glädjetårar; der, M. H., der finnes min
-tröst vid alla själsbetryckande styrelserön. — Mitt
folk är ännu det gamla, ärliga, trogna, tappra fol-
ket, som utfört mina förfäders fältslag, och hvars
hedervärda egenskaper blott tillvext, i bredd med
fåderneslandets rykte och storhet; detta samma folk,
söm fordom; så, som intet annat någonsin, i be-
dröfvelsens dagar slöt sig till sin faderlige konung
och då likasom bar honom på sina skuldror från
- seger till seger; ett folk, M. H., ofta frestadt ge-
- nom förförelsens konster, men alltid funnet bestån-
dande. — Afven ur den väldigaste bland dessa pröf-
-nDingar framträder det redan skärt; ty redan begyn-;
ner det fräcka lekandet med kristendomen, missbru- .
-kändet af religionen: såsom medel till omstörtning,
mer: och mer röjas i sin sanna skepnad såsom hä-
dölse, och dör bort. Också är min bergfasta tillit .
- till folktroheten, såsom mordbrandens säkraste släck- .
ningsmedel, ännu alltjemnt herrligt belönad af vårt,
- Preussiska fäderneslands äldre såväl som yngre sö-,
- ner, äfven der ett annat tungomål talas än här.
Hören det derföre, ädle herrar och trogne stän-
--der, och må hela landet erfara det genom er: från
-ålla ovärdigheter, för hvilka jag och min styrelse
vårit utsatta sedan sju år tillbaka, vädjar jag till
mitt folk! Från all den snöda erfarenhet, som
tilläfventyrs ännu är mig förbehållen, vädjar jay
på förhand till mitt folk! Miu folk känner mitt
hjerta, min trohet och : min kärlek till detsamma,
-soch hänger i kärlek och trohet vid mig: mitt folk
vill icke medstyrandet af representanter, eller hög-
hetens försvagande, eller suveränitetens delning, el-
ler brytandet af sina könurgars maktfullkomlighet,
hvilka grundlagt dess häfder, dess frihet, dess väl-
stånd: och allena förmå skydda dess dyrbaraste er-
öfringar; skydda dem, så linge Gud är nådig, såsom!
hittills. Veten likväl, M. H., att jag icke läser fol-
kets tänkesätt på löfklädda äreportar och i festernas
jubelrop; ännu mindre i pressens lof och tadel; för
att ej nämna de bröttsliga anspråken i vissa adres-
ser, sådana de väl kunna anlända till thron och
ständer, eller någonstädes annars. Men jag har läst
dem i menniskors rörande tacksägelser för knappt
utlåfvade, knappt begynta välgerningar: här, der vi-
da landsträckor lågo öfversvämmade; der, hvärest
- menniskorna knappast kunde återhemta sig efter
hungern. I deras sköna glädje, i deras fuktiga ögon
har jag läst dem, för tre år sedan, vid drottningens
och min underbara lifsråddning! Der är sanning —
och i mina ord är sanning, när jag säger: det är
ett horrligt folk, och jag känner fullt den lyckan
att istå 4 spetsen för detta folk. Och edra hjertan
skola förstå mig och instämma med mig, när jag i
denna störa stund på det innerligaste uppmanar er:
visen er detta folk värdige!
Durchlauchtigste ädle furstar, grefvar och her-
rar! J måsten, i den ställning som tin flag inrymt
åt eder på den förenade landtdagen, hafva insett
min afsigt att den måtte vara en värdig, begreppet
om: ett tyskt herrestånd motsvarande, för det helas
väl .helsosam. . Jag hyser det förtroende till er, att
j på denna stund och denna dag djupt kännen hvad
det -betyder och hvad det fordrar, att vara de främ-
ste bland en nation. J skolen löna mitt förtroende.
J, mine herrar af ridderskapet, städerna och
landtförsamlingarne, äro, så säger mig min fasta öf-
yertygelse, genomträagde af den sanningen, att j på
denna stund och desna dag ären de främsta ibland;
edra stånd; men derföre ock försvarare af ert gamla
rykte. Edra: och mina förfäder, många bland er och.
bland furstarBe af mitt hus, och:jag sjelf, hafva
fäktat för dess upprätthålielse, dess räddning, dess
ära, för fädernesiandets lif... Gud var med oss! —
Nu gäller det en By strid, om samma höga ägode-
lar; väl en fredlig, men dess-träffningar äro ej en
hårsmån mindre vigtiga, än de påöppna fältet voro.
Och Gud skall åter vara med oss, ty nu är fråga
om striden emot tidens onda lustar. Er enhällighet
med mig; er verksamma bekännelse att vilja bistå
mig, att mer och mer stadga och kefrukta det rät-
tas område (konungarnes sanna åkerfält), skall, till
er och fäderneslandets ära och folkets tillfredsstäl-
lels2, af denna landtdag göra en vunner hufvudba-
talj emot de der arga, rättlösa, Tyskland bedröfvan-
de och vanärande anslagen.
Mina herrar af ridderskapet! Måtten :j, såsom
af fordom, så ock nu och framdeles, varade förste
som: följa Hohenzollerns bantr, hvilket inom dessa
landamären går i spetsen för all-ära; sedan snart
halffemte århundrade. Och j mine herrar: af stä-
derna, afläggen nu inför all verlden ett lefyande
vittnesbörd, att intelligensen, hvars största omfång j
ären stolta att representera, är hos oss den rätta,
den sanna, den genom religion och sedlighet föräd-
lade, genom konunga- och fosterlandskärlek bestäm-
da. Och j, trogne representanter af landtförsamlin-
garne, j och- ert stånd voro aldrig de sista, när det
hette: Med Gud, för konung och fädernesland!
vare sig i krig eller fred. sLyssnen till. en konungs
röst: som tillvopar: er: Nu, gäller: det på nytt!
I min monarki står intet af:de tre stånden öfver
det andra eller under det andra; De stå alla med
lika rättigheter och på lika giltig: hedersplats -bred-
vid hvarandra, men hyart och. ett inom. sina skran-
kor, hvart i sin ordning. Det är möjlig och förnuf-
- tig lomnlikhat det är frihet! ,
MA oo ms mo Am ms mm Am 2 M 23 MM RR Kö Lö