Article Image
man märkte, att de hvarken undveko, ej heller gjorde något anfall på båtarna, försökte man att fånga ett af dem. Man härmade sig derför med harpuner och -högg tvenne sådana fast i djuret, hvar med sin serskilda lina. Djuret dök straxt; och simmade orimligt hastigt bort Tmed härpunerna och sex båtar, vid Hvilka Härpunlinorna voro fästade. Sedan det så i några timmar släpat omkring med båtarna, blefvo båda harpunlinorna afslitna. Man aflossade äfven åtskilliga reffelböss-skott på några. af Tessa djur, utan att man kunde märka att kulorna gjorde någon särdeles verkan på dem. Efter några dagars uppehåll i viken, drogo dessa djur åter ut 4ill hafs, och drefvo då tillika med sig hela svärsmen af sill och annan fisk. För att erhålla närsmare upplysning rörande åtskilliga punkter i denna ganska märkliga berättelse, vände stiftsamtmannen sig till handlanden Jeger i Selsjö-viker, hvilken af Linkhausen blifvit uppgifven såsom den der noga kände till denna sak, och erhöll af honom und:r d. A sistl. Mars ett svar, hvaraf följande utdrag med.deläs: I en i Rödö socken i Helgeland varande vik, Tjangsfjorden kallåd, som är en mil lång och en half mil bred, visade sig omkring -den 8 Augusti 1846 en oräknelig mängd stora sjödjur, som från häfvet inströmmade i stark fart. men småningom hejdade sig omkring en half mil inne i fjorden. Här visade djuren sig upprättstående i sjön, så att en del af hvarje djur sågs omkring en aln öfver vattenytan. I denna ställning blefvo djuren stående omkring en qvarts timma och gåfvo från sig ett -groft, stönande starkt ljud. Derefter döko de stilla ned, men kommo innan kort åter upp på ett långt aflägset ställe och visade sig då åter i upprest ställning. När de simmade, höllo de sig vanligen i vattenbrynet, och stucko aldrig djupare ned, än att man kunde se dem i sjön. De gjorde inga anfall på sig närmande båtar, men veko ej eller undan för des-sa, så att folket i båtarne kunde taga på dem med händerna, då de lågo stilla och simmade Jångsamt. Djurens uppmärksamhet på hvarandra var så. stor, att när ett af dem vände ineller utåt eller tvärt öfver viken, satte sig genast hela flocken i rörelse uti samma riktning; liksom skedde det på befallning af en gemensam anförare, och vid dylika tillfällen reste den förfärliga massan sig i tusendetal upprätt i sjön, innan den simmade bort. Genast efter sedan stimmet kommit en half mil in i viken, begåfvo sig tvänne båtar med 4 mans besättning i hvarje dit bort, för att, om möjligt, stöta en harpun i ett af djuren, hvilket lät sig göra, då man kunde komma dem: så nära man ville. Det djur, i hvilket harpunen höggs, stack straxt med förfärlig fart 20 famVar djupt ned i sjön, men kom snart åter och simmade med de öfriga, som om alldeles intet hindrade det, oaktadt det släpade båda båtarna efter sig. En timma sednare kommo två båtar med lika stor besättning till, och stucko ännu en harpun i samma djur, som det oaktadt visade sig alldeles oförändradt. Litet derefter kommo tvänne båtar, hvars besättning hade med sig stora, på långa stänger fastsatta, knifvår, med hvilka de skuro det harpunerade djuret, som icke destomindre Höll sig stilla, stod upprätt i -sjön, likasom de öfriga, och följde lugnt med dessa, då de förändrade sin ställning. Sålunda släpade detta djur sex båtar efter sig, under en tid af omkring 8 å 9 timmar, och följde ständigt med hopen i orubbad ordning, oaktadt en icke obetydlig motvind låg emot, då det gick inåt fjorden. Djuret -simmade likväl så hastigt, att de 2 första båtarne voro i fara att kantra, då djuret gjorde någon hastig vändning. Under denna tid blefvo de i harpunerna fästade tåg eller linor, som voro af 50 famnars längd, så hötta, att de slutligen afsletos, och ägarne, utom förlusten af dessa och harpunerna, gingo miste om det väntade bytet. Under denna strid visade sig i sjön litet blod, men man vet ej, om detta kom från det harpunerade djuret eller från ett annat, hvarpå man skjutit med en reffelbössa, utan någon eljest synbar verkan. Omkring 2 å 3 timmar efter, sedan detta passerade, vände hela flocken om ut ifrån viken, och med den försvann den stora mängd af fisk, :som före djurens ankomst infunnit sig derstädes. De äldste män i bygden veta ej till, att djur af -ofyanbeskrifne slag tillförene-varit sedda i Nordlands samts kuster. Till utseende liknade dessa djur mår-: svin. (2) Storleken vår olika, ifrån ett fullvuxet marsvins (?) till en liten hyvals.. Det harpunerade djuret hörde till de mindre, emedan man ej vågade sig på något af de större. Stiftsamtman Christie anser, till följe af ofvanstående berättelser, såsom afgjordt, att de här omnämda djur hafva varit Delfiner af den art, som kallas Grindehval (delphinus globiceps), då denna art består af ett i-hög grad sällskapligt djur, som för det mesta håller sig samladt i stora flockar, i närheten af kusterna simmar i vattubrynet, och i stilla tillstånd ofta ses-:i upprätt ställning med en del af hufvudet ofvanför vattnet, och då ger ett grymtande ljud ifrån: sig; ej skyr båtar, som närma sig, men också icke eller anfaller eller skadar dem. Detta slags djur tillhör väl egentligen de nordligaste hafven, men exempel gifvas dock, att de understundom visat sig vid de norrska kusterna. Sålunda Åemm—r——— RR

19 april 1847, sida 3

Thumbnail