man märkte, att de hvarken undveko, ej heller gjor-
de något anfall på båtarna, försökte man att fånga
ett af dem. Man härmade sig derför med harpu-
ner och -högg tvenne sådana fast i djuret, hvar med
sin serskilda lina. Djuret dök straxt; och simmade
orimligt hastigt bort Tmed härpunerna och sex bå-
tar, vid Hvilka Härpunlinorna voro fästade. Sedan
det så i några timmar släpat omkring med båtar-
na, blefvo båda harpunlinorna afslitna. Man aflos-
sade äfven åtskilliga reffelböss-skott på några. af
Tessa djur, utan att man kunde märka att kulorna
gjorde någon särdeles verkan på dem. Efter några
dagars uppehåll i viken, drogo dessa djur åter ut
4ill hafs, och drefvo då tillika med sig hela svär-
smen af sill och annan fisk. - För att erhålla när-
smare upplysning rörande åtskilliga punkter i denna
ganska märkliga berättelse, vände stiftsamtmannen
sig till handlanden Jeger i Selsjö-viker, hvilken af
Linkhausen blifvit uppgifven såsom den der noga
kände till denna sak, och erhöll af honom und:r d.
A sistl. Mars ett svar, hvaraf följande utdrag med-
.deläs: I en i Rödö socken i Helgeland varande
vik, Tjangsfjorden kallåd, som är en mil lång och
en half mil bred, visade sig omkring -den 8 Augu-
sti 1846 en oräknelig mängd stora sjödjur, som från
häfvet inströmmade i stark fart. men småningom
hejdade sig omkring en half mil inne i fjorden.
Här visade djuren sig upprättstående i sjön, så att
en del af hvarje djur sågs omkring en aln öfver
vattenytan. I denna ställning blefvo djuren stående
omkring en qvarts timma och gåfvo från sig ett
-groft, stönande starkt ljud. Derefter döko de stilla
ned, men kommo innan kort åter upp på ett långt
aflägset ställe och visade sig då åter i upprest ställ-
ning. När de simmade, höllo de sig vanligen i
vattenbrynet, och stucko aldrig djupare ned, än att
man kunde se dem i sjön. De gjorde inga anfall på sig
närmande båtar, men veko ej eller undan för des-
-sa, så att folket i båtarne kunde taga på dem med
händerna, då de lågo stilla och simmade Jångsamt.
Djurens uppmärksamhet på hvarandra var så. stor,
att när ett af dem vände in- eller utåt eller tvärt
öfver viken, satte sig genast hela flocken i rörelse
uti samma riktning; liksom skedde det på befallning
af en gemensam anförare, och vid dylika tillfällen
reste den förfärliga massan sig i tusendetal upprätt
i sjön, innan den simmade bort. Genast efter sedan
stimmet kommit en half mil in i viken, begåfvo sig
tvänne båtar med 4 mans besättning i hvarje dit
bort, för att, om möjligt, stöta en harpun i ett af
djuren, hvilket lät sig göra, då man kunde komma
dem: så nära man ville. Det djur, i hvilket harpu-
nen höggs, stack straxt med förfärlig fart 20 fam-
Var djupt ned i sjön, men kom snart åter och sim-
made med de öfriga, som om alldeles intet hindrade
det, oaktadt det släpade båda båtarna efter sig. En
timma sednare kommo två båtar med lika stor be-
sättning till, och stucko ännu en harpun i samma
djur, som det oaktadt visade sig alldeles oförändradt.
Litet derefter kommo tvänne båtar, hvars besättning
hade med sig stora, på långa stänger fastsatta, knif-
vår, med hvilka de skuro det harpunerade djuret,
som icke destomindre Höll sig stilla, stod upprätt i
-sjön, likasom de öfriga, och följde lugnt med dessa,
då de förändrade sin - ställning. Sålunda släpade
detta djur sex båtar efter sig, under en tid af om-
kring 8 å 9 timmar, och följde ständigt med hopen
i orubbad ordning, oaktadt en icke obetydlig mot-
vind låg emot, då det gick inåt fjorden. Djuret
-simmade likväl så hastigt, att de 2 första båtarne
voro i fara att kantra, då djuret gjorde någon hastig
vändning. Under denna tid blefvo de i harpunerna
fästade tåg eller linor, som voro af 50 famnars längd,
så hötta, att de slutligen afsletos, och ägarne, utom
förlusten af dessa och harpunerna, gingo miste om
det väntade bytet. Under denna strid visade sig i
sjön litet blod, men man vet ej, om detta kom från
det harpunerade djuret eller från ett annat, hvarpå
man skjutit med en reffelbössa, utan någon eljest
synbar verkan. Omkring 2 å 3 timmar efter, sedan
detta passerade, vände hela flocken om ut ifrån vi-
ken, och med den försvann den stora mängd af fisk,
:som före djurens ankomst infunnit sig derstädes.
De äldste män i bygden veta ej till, att djur af
-ofyanbeskrifne slag tillförene-varit sedda i Nordlands
samts kuster. Till utseende liknade dessa djur mår-:
svin. (2) Storleken vår olika, ifrån ett fullvuxet mar-
svins (?) till en liten hyvals.. Det harpunerade djuret
hörde till de mindre, emedan man ej vågade sig
på något af de större.
Stiftsamtman Christie anser, till följe af ofvan-
stående berättelser, såsom afgjordt, att de här om-
nämda djur hafva varit Delfiner af den art, som
kallas Grindehval (delphinus globiceps), då denna
art består af ett i-hög grad sällskapligt djur, som
för det mesta håller sig samladt i stora flockar, i
närheten af kusterna simmar i vattubrynet, och i
stilla tillstånd ofta ses-:i upprätt ställning med en
del af hufvudet ofvanför vattnet, och då ger ett
grymtande ljud ifrån: sig; ej skyr båtar, som närma
sig, men också icke eller anfaller eller skadar dem.
Detta slags djur tillhör väl egentligen de nordliga-
ste hafven, men exempel gifvas dock, att de under-
stundom visat sig vid de norrska kusterna. Sålunda
Åemm—r——— RR