UTI OMR BAU LIP TRINSS stödjas med en petition. Det är icke gerna tänkbart att en så enhällig opinion skulle kunna förbises och lemnas åsido. Regering och Ständer skola förr eller sednare — så är att hoppas — fästa afseende vid densamma. I den saken är således, för närvarande, ej mer att tillägga. Den må derföre tills vidare tala för sig sjelf. Om den andra delen af frågan, hittills alltför mycket förbisedd för den första, är deremot mycket att säga. Den gäller sättet, hvarpå Konungens Befallningshafvende sökt qväfva vår diskussion öfver första delen af frågan; den gäller huruvida det skall för framtiden statucras ett prejudikat, hvarigenom Svenska folkas fria yttranderätt skulle blifva helt och hållet imaginär. Man hörde länge en önskan uttalad i Tjust, att ett sammanträde angående länsdelningen måtte föranstaltas. En inom dessa härader boende person lät i Westerviks-bladet införa en uppmaning till sammankomst i Gamleby, likvisst utan att derunder utsätta sitt namn. Saken måtte då icke behagat Konungens Befallningshafvande, emedan man kort derpå i länsstyrelsens officiella tidning läste: att proceduren för mötets sammankallande var olaglig, hvadan författaren till annonsen borde plikta från 50 till 300 rdr banko. Här i orten, der alla ämnen likformigt behandlats, t. ex. frågan om Hypotheksföreningen, förflyttandet af apothek från Ed till Westervik, vägförbättringar och sjöaftappningar m. m., väckte denna förklaring serdeles förvåning. MENS VJUTB VAR MEM 0 VS VA Imedlertid förevar mötet, hvarest beslöts att ställa! sig alla förmenta lagliga former till noggrann efterlefnad; i följe hvaraf ett nytt möte utsattes, till hvilket menigheten borde kallas genom kungörelser, hvilka skulle af kronofogden påtecknas. , Under tiden voro Konungens Befallningshafvande, å sin sida, ej heller overksamma. De önskade känna författaren till annonsen, och deraf gjorde man ingen hemlighet. Men, obelåtne härmed, ville Konungens Befallningshafvande, efter hvad här berättas, nödvändigt se en annan person som den sannskyldige författaren, och anbefallde alltså magistraten i Westervik, att uppkalla och affordra boktryckaren sanna upplysningar härom. Boktryckaren namngaf då annonsförfattaren, i strid mot Tryckfrihets-lagens 8 4 mom. 6, der det heter: — — — Röjer Boktryckaren författarens namn och hemvist, då sådant honom ej af domare lagligen ålagdt är, böte 200 rdr och varde hans brott kungjordt i allmänna tidningar,. Boktryckaren, som sålunda godtroget litat på åtgärder hos en auktoritet, bestående af juridiskt bildade personer, hvilka förundransvärdt röjt så stor obekantskap med lagar och statuter, att de icke vetat, det endast domstol eger upptaga tryckfrihetsfrågor — blef af annonsförfat-): taren naturligtvis hotad med stämning. Landshöfdinge-embetet, nedstämdt af sin olagliga proce-l: dur, måtte ansett sig hafva tillräckligt vunnit med att få målet nedlagdt, eftersom icke vidare åtal af-l: hördes. Så förhöll sig saken, då kronofogdarne inom ofvannämnde härader, vid emottagandet af kungörelserna till den utsatta sammankomsten, förklarade: att som det ärende, hvarom den tillämnade öfverläggningen skulle handla, endast af Konung och Rikets Ständer kan afgöras och till pröfning upptagas, samt sålunda icke kan hänföras till ekonomiska eller rättegångsärender, så anse de sig icke befogade att kungörelserna påteckna. Undertecknad besvärade sig hos landshöfdingeembetet öfver detta förfarande, hvarpå landshöfdinge-. embetet i öfverensstämmelse med kronofogdarne resolverade: : . Konungens Befallningshafvande har tagit detta ärende i öfvervägande, och som af Kongl. Förordningen den 1 Juli 4745, samt Kongl. Kungörelsen. den 25 November 4846 med hvarannan jemförde, det tydligen inhemtas att enskilda personer, af hvad stånd och vilkor som helst, icke må kalla någon menighet till sammankomst i afseende på andra än sådana dem gemensamt rörande rättegångseller ekonomiska ärender, hvilka, enligt författningarne, ej annorlunda böra behandlas; men den nu väckta frågan om detta läns fördelande så mycket mindre kan till ett sådant ärende hänföras, som för dylika frågor annan behandling än den, som för rättegångsoch ekonomi-mål är i lag och författningen stadgad, finnes i 89 8 Regeringsformen vara föreskrifven; ty finner Konungens Befallningshafvande att kronofogden i detta mål rätteligen förfarit, hvadan den deröfver förda klagan lemnas utan vidare afseende., — — — Förunderlig resolution! — Konungens befallningshafvande måtte väl hafva giltiga skäl för sitt afslag, då den så gravitetiskt åberopar lagar och författningar? Det är sannolikt, och derom kan man lätt öfvertyga sig. Låtom oss se! — 4743 års förordning, angående myleri och uppror(!) lyder: Den af hvad stånd, embete eller värde han vara må, som under något upptänkligt sken och under hvad förevändning det vara må, utsänder budkaflar, ) skriftliga eller mundtliga befallningar till allmogens sammankallande, gärders eller allmänna skjutsningars utgörande, skall utan nåd, efter föregången ransakning och dom, mista högra handen samt sedan halshuggas och steglas) m. m. Således den som : under hvad förevändning det vara må, utsänder budkaflar, skriftliga eller mundtliga befallningar, han varder då halshuggen; men om icke någon sådan utfärdas, utan några medborgare helt enkelt på laga väg, i laga ordning begära hos kronofogdarne rättighet att hålla sammanträde, men blifvit detta förvägrade, och deröfver i laga väg anfört besvär — de varda kanhända äfven halshuggne? — Jag ber den benägne läsaren ursäkta, att jag här ej kan afhålla mig från att anföra en gammal historia om en kapten i de gamla goda tiderna, som, då han uppläste krigsartiklarna för sitt kompagni, helt enkelt, för mera eftertryck, vid hvarje paragraf tillade: och varder arkebuserad. Den andra förordningen af år 4815 upplyser: att) om enskild man af hvad stånd och vilkor som helst, hvilken är fastighetsegare i en ort, skulle öfver någon, orten samfälldt rörande angelägenhet, vare sigl rättegångseller ekonomiskt ärende, åstunda gemensam öfverläggning med flere socknar eller härader, bör han, ehvad ärendet skall afhandlas genom soc-i kenombud, hvilka på vanligt sätt väljas och befullmäktligas i ordentlig sockenstämma, eller kunde fordra vederbörandes allmännare närvaro, derom anen Las mma LU. I HR GAR mån un af CV