UTI OMR BAU LIP TRINSS
stödjas med en petition. Det är icke gerna tänk-
bart att en så enhällig opinion skulle kunna förbi-
ses och lemnas åsido. Regering och Ständer skola
förr eller sednare — så är att hoppas — fästa af-
seende vid densamma. I den saken är således, för
närvarande, ej mer att tillägga. Den må derföre
tills vidare tala för sig sjelf.
Om den andra delen af frågan, hittills alltför
mycket förbisedd för den första, är deremot mycket
att säga. Den gäller sättet, hvarpå Konungens Be-
fallningshafvende sökt qväfva vår diskussion öfver
första delen af frågan; den gäller huruvida det skall
för framtiden statucras ett prejudikat, hvarigenom
Svenska folkas fria yttranderätt skulle blifva helt
och hållet imaginär.
Man hörde länge en önskan uttalad i Tjust, att
ett sammanträde angående länsdelningen måtte för-
anstaltas. En inom dessa härader boende person
lät i Westerviks-bladet införa en uppmaning till
sammankomst i Gamleby, likvisst utan att derunder
utsätta sitt namn. Saken måtte då icke behagat
Konungens Befallningshafvande, emedan man kort
derpå i länsstyrelsens officiella tidning läste: att
proceduren för mötets sammankallande var olaglig,
hvadan författaren till annonsen borde plikta från
50 till 300 rdr banko. Här i orten, der alla äm-
nen likformigt behandlats, t. ex. frågan om Hypo-
theksföreningen, förflyttandet af apothek från Ed till
Westervik, vägförbättringar och sjöaftappningar m.
m., väckte denna förklaring serdeles förvåning.
MENS VJUTB VAR MEM 0 VS VA
Imedlertid förevar mötet, hvarest beslöts att ställa!
sig alla förmenta lagliga former till noggrann efter-
lefnad; i följe hvaraf ett nytt möte utsattes, till
hvilket menigheten borde kallas genom kungörelser,
hvilka skulle af kronofogden påtecknas.
, Under tiden voro Konungens Befallningshafvande,
å sin sida, ej heller overksamma. De önskade kän-
na författaren till annonsen, och deraf gjorde man
ingen hemlighet. Men, obelåtne härmed, ville Ko-
nungens Befallningshafvande, efter hvad här berät-
tas, nödvändigt se en annan person som den sann-
skyldige författaren, och anbefallde alltså magistra-
ten i Westervik, att uppkalla och affordra boktryc-
karen sanna upplysningar härom. Boktryckaren
namngaf då annonsförfattaren, i strid mot Tryck-
frihets-lagens 8 4 mom. 6, der det heter: — — —
Röjer Boktryckaren författarens namn och hem-
vist, då sådant honom ej af domare lagligen ålagdt
är, böte 200 rdr och varde hans brott kungjordt i
allmänna tidningar,. Boktryckaren, som sålunda
godtroget litat på åtgärder hos en auktoritet, be-
stående af juridiskt bildade personer, hvilka förun-
dransvärdt röjt så stor obekantskap med lagar och
statuter, att de icke vetat, det endast domstol eger
upptaga tryckfrihetsfrågor — blef af annonsförfat-):
taren naturligtvis hotad med stämning. Landshöf-
dinge-embetet, nedstämdt af sin olagliga proce-l:
dur, måtte ansett sig hafva tillräckligt vunnit med
att få målet nedlagdt, eftersom icke vidare åtal af-l:
hördes.
Så förhöll sig saken, då kronofogdarne inom of-
vannämnde härader, vid emottagandet af kungörel-
serna till den utsatta sammankomsten, förklarade:
att som det ärende, hvarom den tillämnade öfver-
läggningen skulle handla, endast af Konung och
Rikets Ständer kan afgöras och till pröfning uppta-
gas, samt sålunda icke kan hänföras till ekonomiska
eller rättegångsärender, så anse de sig icke befogade
att kungörelserna påteckna.
Undertecknad besvärade sig hos landshöfdinge-
embetet öfver detta förfarande, hvarpå landshöfdinge-.
embetet i öfverensstämmelse med kronofogdarne re-
solverade: : .
Konungens Befallningshafvande har tagit detta
ärende i öfvervägande, och som af Kongl. Förord-
ningen den 1 Juli 4745, samt Kongl. Kungörelsen.
den 25 November 4846 med hvarannan jemförde,
det tydligen inhemtas att enskilda personer, af hvad
stånd och vilkor som helst, icke må kalla någon
menighet till sammankomst i afseende på andra än
sådana dem gemensamt rörande rättegångs- eller
ekonomiska ärender, hvilka, enligt författningarne,
ej annorlunda böra behandlas; men den nu väckta
frågan om detta läns fördelande så mycket mindre
kan till ett sådant ärende hänföras, som för dylika
frågor annan behandling än den, som för rätte-
gångs- och ekonomi-mål är i lag och författningen
stadgad, finnes i 89 8 Regeringsformen vara före-
skrifven; ty finner Konungens Befallningshafvande
att kronofogden i detta mål rätteligen förfarit, hva-
dan den deröfver förda klagan lemnas utan vidare
afseende., — — —
Förunderlig resolution! — Konungens befallnings-
hafvande måtte väl hafva giltiga skäl för sitt af-
slag, då den så gravitetiskt åberopar lagar och för-
fattningar? Det är sannolikt, och derom kan man
lätt öfvertyga sig. Låtom oss se! — 4743 års för-
ordning, angående myleri och uppror(!) lyder:
Den af hvad stånd, embete eller värde han vara
må, som under något upptänkligt sken och under
hvad förevändning det vara må, utsänder budkaflar, )
skriftliga eller mundtliga befallningar till allmogens
sammankallande, gärders eller allmänna skjutsnin-
gars utgörande, skall utan nåd, efter föregången ran-
sakning och dom, mista högra handen samt sedan
halshuggas och steglas) m. m.
Således den som :
under hvad förevändning det vara må, utsänder bud-
kaflar, skriftliga eller mundtliga befallningar, han
varder då halshuggen; men om icke någon sådan
utfärdas, utan några medborgare helt enkelt på laga
väg, i laga ordning begära hos kronofogdarne rät-
tighet att hålla sammanträde, men blifvit detta för-
vägrade, och deröfver i laga väg anfört besvär —
de varda kanhända äfven halshuggne? — Jag ber
den benägne läsaren ursäkta, att jag här ej kan af-
hålla mig från att anföra en gammal historia om
en kapten i de gamla goda tiderna, som, då han
uppläste krigsartiklarna för sitt kompagni, helt en-
kelt, för mera eftertryck, vid hvarje paragraf tilla-
de: och varder arkebuserad.
Den andra förordningen af år 4815 upplyser: att)
om enskild man af hvad stånd och vilkor som helst,
hvilken är fastighetsegare i en ort, skulle öfver nå-
gon, orten samfälldt rörande angelägenhet, vare sigl
rättegångs- eller ekonomiskt ärende, åstunda gemen-
sam öfverläggning med flere socknar eller härader,
bör han, ehvad ärendet skall afhandlas genom soc-i
kenombud, hvilka på vanligt sätt väljas och befull-
mäktligas i ordentlig sockenstämma, eller kunde
fordra vederbörandes allmännare närvaro, derom an-
en Las mma LU. I HR GAR mån
un af CV