A MIIUDUUELPPES EP Me Te, 0 PR SSR BMT .
OB
en serdeles vigt derpå, att hans financiella tillgö-
randen i den vägen höllos hemliga, samt att, om
hr grefven icke sjelf velat öfvertaga den förvaltning,
öfver hvars tyngd han numera synes beklaga sig,
hade, cnår redogörelsehandlingarne: visa, att, med
jemförelsevis få undantag, de flesta spanmålsupp-
handlingarne skett genom mäklareslut här på stäl-
let, undsättningsverket sannolikt kunnat på annat
sätt med lika framgång bedrifvas.
4:0 Att föregifvandet, det hr grefvens uppmaning
till landshöfdinge-embetet föranledt embetets anmä-
lan till Kongl. kammarrätten, saknar grund, enär
denna anmälan beslöts omedelbart efter inventerin-
gen i landtränteriet.
En omständighet, som med förevarande fråga der-
emot synes mig äga ett ostridigt sammanhang,
har slutligen icke kunnat undgå att fästa min upp-
märksamhet. Hr landshöfdingen grefve Horn har
uti ett till protokollet, hållet å Stockholms läns
landtränteri den 42 Februari 4846, aflemnadt och
uti hr grefvens under den 44 i samma månad till
Kongl. Maj:t afgilne underdåniga förklaring jemväl
intaget anförande, som finnes infördt uti Post- och
Inrikes-Tidningar för samma dag J4 537, yttrat,
bland annat: att om befogenhet funnes till en så-
dan anmärkning mot förvaltningen af de till min
disposition anordnade medel, hade den bordt göras
långt tillförene, då ännu hr kammarrådet delade
ansvaret för oredovista fyrdubbla beloppet, lika en-
skildt, men alltid till undsättningstagarnes fördel,
af mig förvaltadt; men dervid icke den ringaste
anmärkning blifvit gjord mot behöriga användan-
det, eller jag funnit någon missbelåtenhet med
denna hr kammarrådets ansvarighet, så länge jag
ville enskildt bära tyngden af förvaltningen. Då
nu likväl frågan, ifrån att vara en på ömsesidigt
förtroende grundad handling, genom hr kammar-
rådets trädande ur tjensten, erhållit en lika ovän-
tad som betänklig egenskap, helst den blifvit för-
knippad med en tilldragelse, den jag för närvaran-
de med tystnad förbigår.
Detta yttrande visar ett synbart bemödande å hr
grefvens sida, att bortblanda sjelfva saken, för att
framställa mina tjensteåtgärder på ett sätt, som stri-
der mot sanna förhållandet. Hr grefven kan cj med
någon enda handling i detta mål styrka, att jag
tillåtit mig någon anmärkning mot hr grefvens för-
valtning eller användandet af de medel, som i och
för undsättningen -vertliyen blifvit af kr grefcen
utbera!de. Granskningen och bedömandet deraf låge
utom gränsen för min tjenstebefattning; men jag äg-
de både rätt och pligt alt tillse, det de medel, som
för undsältningen icke blifvit använde, ulan sedan
fere mår ader voro kos kr grefoen inneslåerde,
blefvo till landtränteriet återlevererade. Det var en-
dast denna rätt, som jag gjorde gällande. Jag ha-
de kunnat och tilläfventyrs äfven bordt föranleda en
anmälan till kongl. kammarrätten om förhå!landet,
genast vid hr grefvens första vägran att meddela
upplysning om eller redovisning för de 48,744 rdr
35 sk. 4 rst. bko, som vid redogörelsens aflemnande
till landskontoret, i början af December månad 4845,
utgjorde öfverskott å de af hr grefven uppburne
undsättningsmedlen; men jag kunde icke möjligen
föreställa mig att br grefven, efter närmare besin-
ning, skulle länge vilja gifva exemplet af en så god-
tycklig enskild disposition öfver allmänna medel.
Jag ville dessutom undgå obehaget att kompromet-
tera någon, och fördröjde derföre den åtgärd, som
hr grefven, genom sin fortsatta underlåtenhet att
redovisa medlen, slutligen sjelf framkallade. Jag
lät saken anstå till den tid af tvenne månader från
förutnämnde redogörelses emottagande, som blef be-
stämd för den ränteri-inventering, hvilken skulle ä-
ga rum i följd af mig beviljad tjenstledighet, vid
hvars början jag till och med hos tillförordnade
landskamreraren ifrågasatte, att utan någon vidare
åtgärd å min sida i afseende på anordnade, men då
ännu oredoviste förskotter i allmänhet, ränteri-kon-
trollen kunde af honom emottagas, men hvarpå han,
som icke ville underkasta sig ansvaret för samma
förskotter, ej ansåg sig kunna ingå.
På hvad jag här anfört, kan jag åberopa vitsord
af en aktad tjenstekamrat, hvars råd jag härvid
städse inhemtade.
Huru hr landsböfdingen grefve Horn bedömt detta
mitt undseende, visa, ej mindre hr grefvens under-
dåniga förklaring till Kongl. Maj:t, än de anföran-
den i målet, hr grefven till kongl. kammarrätten
aflemnat. Hr grefven har tillåtit sig omdömen om
min tjensteutöfning och mitt personliga uppförande,
som utmärka ett försök, att stämpla min åtgärd i
målet såsom utgången från en helt annan bevekelse-
grund, än den jag hemtat från sakens beskaffenhet
och min tjenstepligt. — -
Det lärer väl icke vara hos kongl. kammarrätten
jag härför kan söka upprättelse; men då det måste
vara af vigt, att få utredda alla de omständigheter,
som i någon mon kunna sprida ljus öfver förevaran-
de redovisningsfråga, borde hr landshöfdingen gref-
ve Horn icke längre dröja att åtminstone Jemna
upplysning om den af honom, ej mindre till proto-
kollet å landtränteriet den 42 Februari 4846, än hos
Kongl. Maj:t, uti underdånig förklaring gjorde upp-
gift, att med frågan vore förknippad en tilliragel-
se, den kr grefven då för til ädlet ansåg sig töra
md tystnad förbigå.
Rätta tiden att bryta denna ovanligt fördragsam-
ma tystnad måste vara inne nu, då målets afgöran-
de hos kongl. kammarrätten snart förestår; och kun-
de underlåtandet deraf möjligen tydas derhän, att
hr grefven, vid lugnad eftertanka, funnit att den så
kallade tilldragelsen — ehvad den än må hafva be-
stått uti ord eller gerning — kastar sin skugga just
på den af parterne, som hr grefvens förklaringar i
målet åsyfta att ställa i fördelaktigaste dagern.
Stockholm den 46 Mars 4847.
G. M. Gyllenhoj.
RE
— Det har i hufvudstaden länge varit erkändt,
jatt här fattades en tillräckligt stor och värdig lokal
a rr MA a a ör