den dispositionsrätt öfver undsättningsmedlen, som af Kongl. Maj:t blifvit länsstyrelsen anförtrodd. Hr landshöfdingen hade, om han velat, kunnat disponera medlen på enskild person, med uppdrag att besörja upphandlingen för undsättningsbehbofvet, utan alt jag kunnat sådant förhindra, eller vidtaga annan åtgärd, än att reservera mig mot beslutet, i fall jag ansett kronans säkerhet dymedelst äfventyras. Det lärer väl få medgifvas, att de utomordentliga åtgärder, som af tillståndet inom länet påkallades, äfven kunde föranleda till undantag från den vanliga formen för utbetalning af statsmedel, som utgå efter länets stat eller särskildt gifna föreskrifter, enär de undsättningsbehöfvande icke ville emottaga penningelån, utan äskade länsstyrelsens biträde för anskaffning af spanmiål. Att för öfrigt hvarje redogörarebefattning, t. ex. en af det ovanliga, icke i något reglemente eller någon instruktion omtalta, slag, som åtföljde det ifrågavarande upphandlingsbestyret, icke är så ovilkorligt oförenlig med en ländshöfdings tjenstepligter, som advokatfiskalsembetet velat antyda såsom hufvudgrund för det mot! mig rigtade åtalet, synes af det generella stadgan-l: det i 47 af landshöfdingeinstruktionen, att lards-) höfdingen ej bör träda ifrån sia beställning tilll en annan, innan kan Gjort bekörig redo för sig. Egenskapen af en kontrollantbefattning, högre eller lägre, är dessutom vanligen sådan, att dermed måI ste förenas redovisningsskyldighet. Men, äfven om: jag måste medgifva att en landshöfding icke kan eller bör betraktas såsom redogörare i den vanligal inskränkta bemärkelsen, nödgas jag dock bestrida, . att hr landshöfdingen grefve Horns befattning med undsättningsbestyret oundvikligen tog i anspråk eller förutsatte egenskapen af en vanrig redojörare, enär hr grefven, efter verkställde liqvider, aflemnade mäklareoch kontraktssluten jemte leverantörsräkningarna till landskontoret, som på grund deraf uppgjorde den sammandragsräkning, hvilken med tillhörande verifikationer sedermera undergick granskning af de genom länets undsättningskommittö ut-. sedde revisorer, genom hvilken slutliga behanutling detta ärende äfven skiljde sig från de vanliga uti instruktionerne afsedda embetsbestyren. I betraktande häraf, och då hr landshöfdingens uppdrag vid detta tillfälle, äfven med afseende på den synnerliga uppmärksamhet så väl regeringen som länets innevånare fästade vid undsättningsanstalterna, var af en helt annan och vida högre e-: genskap, än en vanlig redogörares, fann jag ingen betänklighet vid att, i likhet med hvad förut egt rum så väl i Kongl. statskontoret som hos landsböfdingeembetet, till hr landshöfdingen grefve Horn låta utbetala meranämnde undsättningsmedel. Då jag tror mig härigenom hafva ådagalagt, att den anmärkte åtgärden icke varit stridande hvarken emot författningarne, ordning eller kronans säkerhet, vågar jag hoppas att från det af advokatfiskalsembetet å mig yrkade ansvar rättvisligen varda befriad. Jemte en vidlyftig öfversigt af de åtgärder hr landshöfdingen grefve Horn i och för undsältningsbestyret vidtagit, har hr grefven, som medelst företeende af ofvannämnde utdrag utur landskansliprotokollet för d. 28 Januari 4846 sökt visa sin ställning till mig, alltsedan föregående December månad, då jag beslutade mig att begära tjenstledighet, inför Kongl. kammarrätten uppgifvit och anfört, bland annat: att jag uti memorialet af d. 26 Januari icke äskade redovisning för de af hr grefven emottagne medel, utan fordrade, att hela sumij: man borde genast i ränteriet nedsättas, en fordran, hvarom hr landssekreteraren på förhand skall underrättat hr grefyven, men hvilken varit en omöjlighet att verkställa med till uppköp anviste eller begagnade summor och en olämplig eller motsägande handling med de en gång till pågående handel an-ls visade penningar, mot hvilkas anordnande på hr grefven jag, enligt hr grefvens förmenande, kunnat reservera mig och vidtaga hvarje mig tillständig utväg, men hvilka det deremot icke berott af milt godtycke att återfordra, sedan de blifvit utlemnade, och kunde i hvarje ögonblick vara använde eller för slutne aftals fullgörande nödvändiga; att, då jag emot sjelfva anordningen ej haft det ringaste att påminna, det förefallit hr grefven besynnerligt, att se mig, på sätt som skedt, angripa och jäfva denna min egen åtgärd; att då jag uppgifvit mig hafvaj: saknat kunskap om de medels behöriga användande, hvilka blifvit till ett visst uppgifvet ändamål på hr grefven anordnade, sådant skulle bevisat en viss liknöjdhet för hela undsättningsbestyret, hvarigenom just den utväg, som vidtogs, ansågs hafva blifvit enj verklig nödvändighet; att mitt förnyade påyrkande ) om medlens nedsättande i ränteriet till fulla belop-!s pet föranledde hr grefyen att uppmana landshöfdingeembetet till den anmälan hos Kongl. kammarrätten, som nu gifvit hr grefven tillfälle att möta : en öppen anmärkning, i stället att omsnärjas ar i c falska rykten och försåtliga tillmälen; att jag aldrig efterfrågat eller visat mig intresserad uti de köpeafhandlingar och transaktioner, dem hr grefven ensamt besörjde intill den dag, då jag förklarade mig med tjensten upphöra, och begärde icke allenast redovisning, men äfven de disponerade medIi lens återbärande; att den äskade redovisningen dål af hr grefven icke kunde afgilvas i annan form än l förtroendets, men att sättet för affordrandet förnekade det meddelande af en enskild brefvexling, som likväl inför annan auktoritet rättfärdigat hr grefvens förhållande. Å För mig är det svårt att inse, i hvad mån dessa : uppgifter kunna ega något egentligt eller omedelbart sammanhang med den redovisningsfråga, för hvilken hr landshöfdingen grefve Horn blifvit ställd under åtal; men då hr grefvens uppgifter imedlertid äro af den beskaffenhet, att de påfördra beriktigande, får jag i sådant afseende vördsamt upplysa: 4:0 att, på sätt jag här ofvan redan ådagalagt. . mitt yrkande om de af hr grefven innehafde öfver-! skottsmedlens återlefvererande till landtränteriet, till-. kommit först sedan hr grefyen i nära 2:ne månader från redogörelsens ingifvande till landskontoret underlåtit att meddela någon upplysning om medlens användande för undsättningsbehofvet i länet, en underlåtenhet desto mer egnad att väcka uppmärksamhet, som hr grefyen någon tid förut hos Kongl. Maj:t utverkat ytterligare undsättningsanslag, hvaraf utbetalning redan måst taga sin början, ehuru det hos hr grefven befintliga öfverskott lämp-. ligast synes hafva bordt först användas. 2:0 Att hr grefvens förmenande, det jag, i fall af hafnennhot kannat racervara mig mat nndsättli