den dispositionsrätt öfver undsättningsmedlen, som
af Kongl. Maj:t blifvit länsstyrelsen anförtrodd. Hr
landshöfdingen hade, om han velat, kunnat dispo-
nera medlen på enskild person, med uppdrag att
besörja upphandlingen för undsättningsbehbofvet, utan
alt jag kunnat sådant förhindra, eller vidtaga annan
åtgärd, än att reservera mig mot beslutet, i fall jag
ansett kronans säkerhet dymedelst äfventyras.
Det lärer väl få medgifvas, att de utomordentliga
åtgärder, som af tillståndet inom länet påkallades,
äfven kunde föranleda till undantag från den van-
liga formen för utbetalning af statsmedel, som utgå
efter länets stat eller särskildt gifna föreskrifter,
enär de undsättningsbehöfvande icke ville emottaga
penningelån, utan äskade länsstyrelsens biträde för
anskaffning af spanmiål. Att för öfrigt hvarje re-
dogörarebefattning, t. ex. en af det ovanliga, icke i
något reglemente eller någon instruktion omtalta,
slag, som åtföljde det ifrågavarande upphandlings-
bestyret, icke är så ovilkorligt oförenlig med en
ländshöfdings tjenstepligter, som advokatfiskalsem-
betet velat antyda såsom hufvudgrund för det mot!
mig rigtade åtalet, synes af det generella stadgan-l:
det i 47 af landshöfdingeinstruktionen, att lards-)
höfdingen ej bör träda ifrån sia beställning tilll
en annan, innan kan Gjort bekörig redo för sig.
Egenskapen af en kontrollantbefattning, högre eller
lägre, är dessutom vanligen sådan, att dermed må- I
ste förenas redovisningsskyldighet. Men, äfven om:
jag måste medgifva att en landshöfding icke kan
eller bör betraktas såsom redogörare i den vanligal
inskränkta bemärkelsen, nödgas jag dock bestrida, .
att hr landshöfdingen grefve Horns befattning med
undsättningsbestyret oundvikligen tog i anspråk el-
ler förutsatte egenskapen af en vanrig redojörare,
enär hr grefven, efter verkställde liqvider, aflemnade
mäklare- och kontraktssluten jemte leverantörsräk-
ningarna till landskontoret, som på grund deraf upp-
gjorde den sammandragsräkning, hvilken med till-
hörande verifikationer sedermera undergick gransk-
ning af de genom länets undsättningskommittö ut-.
sedde revisorer, genom hvilken slutliga behanutling
detta ärende äfven skiljde sig från de vanliga uti
instruktionerne afsedda embetsbestyren.
I betraktande häraf, och då hr landshöfdingens
uppdrag vid detta tillfälle, äfven med afseende på
den synnerliga uppmärksamhet så väl regeringen
som länets innevånare fästade vid undsättningsan-
stalterna, var af en helt annan och vida högre e-:
genskap, än en vanlig redogörares, fann jag ingen
betänklighet vid att, i likhet med hvad förut egt
rum så väl i Kongl. statskontoret som hos lands-
böfdingeembetet, till hr landshöfdingen grefve Horn
låta utbetala meranämnde undsättningsmedel.
Då jag tror mig härigenom hafva ådagalagt, att
den anmärkte åtgärden icke varit stridande hvar-
ken emot författningarne, ordning eller kronans sä-
kerhet, vågar jag hoppas att från det af advokat-
fiskalsembetet å mig yrkade ansvar rättvisligen varda
befriad.
Jemte en vidlyftig öfversigt af de åtgärder hr
landshöfdingen grefve Horn i och för undsältnings-
bestyret vidtagit, har hr grefven, som medelst före-
teende af ofvannämnde utdrag utur landskanslipro-
tokollet för d. 28 Januari 4846 sökt visa sin ställ-
ning till mig, alltsedan föregående December må-
nad, då jag beslutade mig att begära tjenstledig-
het, inför Kongl. kammarrätten uppgifvit och an-
fört, bland annat: att jag uti memorialet af d. 26
Januari icke äskade redovisning för de af hr gref-
ven emottagne medel, utan fordrade, att hela sum- ij:
man borde genast i ränteriet nedsättas, en fordran,
hvarom hr landssekreteraren på förhand skall un-
derrättat hr grefyven, men hvilken varit en omöjlig-
het att verkställa med till uppköp anviste eller be-
gagnade summor och en olämplig eller motsägande
handling med de en gång till pågående handel an-ls
visade penningar, mot hvilkas anordnande på hr
grefven jag, enligt hr grefvens förmenande, kunnat
reservera mig och vidtaga hvarje mig tillständig
utväg, men hvilka det deremot icke berott af milt
godtycke att återfordra, sedan de blifvit utlemnade,
och kunde i hvarje ögonblick vara använde eller
för slutne aftals fullgörande nödvändiga; att, då jag
emot sjelfva anordningen ej haft det ringaste att
påminna, det förefallit hr grefven besynnerligt, att
se mig, på sätt som skedt, angripa och jäfva denna
min egen åtgärd; att då jag uppgifvit mig hafvaj:
saknat kunskap om de medels behöriga användande,
hvilka blifvit till ett visst uppgifvet ändamål på
hr grefven anordnade, sådant skulle bevisat en viss
liknöjdhet för hela undsättningsbestyret, hvarigenom
just den utväg, som vidtogs, ansågs hafva blifvit enj
verklig nödvändighet; att mitt förnyade påyrkande )
om medlens nedsättande i ränteriet till fulla belop-!s
pet föranledde hr grefyen att uppmana landshöf-
dingeembetet till den anmälan hos Kongl. kammar-
rätten, som nu gifvit hr grefven tillfälle att möta :
en öppen anmärkning, i stället att omsnärjas ar
i
c
falska rykten och försåtliga tillmälen; att jag al-
drig efterfrågat eller visat mig intresserad uti de
köpeafhandlingar och transaktioner, dem hr grefven
ensamt besörjde intill den dag, då jag förklarade
mig med tjensten upphöra, och begärde icke alle-
nast redovisning, men äfven de disponerade med- Ii
lens återbärande; att den äskade redovisningen dål
af hr grefven icke kunde afgilvas i annan form än l
förtroendets, men att sättet för affordrandet förne-
kade det meddelande af en enskild brefvexling, som
likväl inför annan auktoritet rättfärdigat hr gref-
vens förhållande. Å
För mig är det svårt att inse, i hvad mån dessa :
uppgifter kunna ega något egentligt eller omedel-
bart sammanhang med den redovisningsfråga, för
hvilken hr landshöfdingen grefve Horn blifvit ställd
under åtal; men då hr grefvens uppgifter imedler-
tid äro af den beskaffenhet, att de påfördra berik-
tigande, får jag i sådant afseende vördsamt upplysa:
4:0 att, på sätt jag här ofvan redan ådagalagt. .
mitt yrkande om de af hr grefven innehafde öfver-!
skottsmedlens återlefvererande till landtränteriet, till-.
kommit först sedan hr grefyen i nära 2:ne måna-
der från redogörelsens ingifvande till landskontoret
underlåtit att meddela någon upplysning om med-
lens användande för undsättningsbehofvet i länet,
en underlåtenhet desto mer egnad att väcka upp-
märksamhet, som hr grefyen någon tid förut hos
Kongl. Maj:t utverkat ytterligare undsättningsanslag,
hvaraf utbetalning redan måst taga sin början, e-
huru det hos hr grefven befintliga öfverskott lämp-.
ligast synes hafva bordt först användas.
2:0 Att hr grefvens förmenande, det jag, i fall
af hafnennhot kannat racervara mig mat nndsätt- li