varande föremål för bergsvetenskapen. Men utom
det, att jernhandteringen ifrån bergsskolans anlägg-
ning verkligen behöft en hög grad af uppmärksam-
het framför andra bergshandteringens grenar, så har
kopparhandteringen icke blifvit så åsidosatt, som
minga förmena, hvilka utan närmare bekantskap
med saken döma till sistnämnde handterings stånd-
punkt af hyttornas utseende.
Vi hafva börjat följa bruksegaren i hans artikel,
vi skola fortfara dermed, fastän sammanhanget mel-
lan de olika ämnena är svagt.
Så inrättad, som Fahlu bergsskola nu är, är den
en teoretisk undervisningsanstalt med praktisk ten-
dens, och dertill en applikationsskola, i detta ords
egentliga betydelse, för vetenskapligt bildade elever.
Ifrån Fahlu bergsskola hafva utgått fullt bildade
elever för särskilda grenar af bergshandteringen.
Eller kan man begära så mycket, att eleverna äf-
ven skola känna lokala förhållanden i grund? For-
dras så mycket, så kan man väl säga, att Fahlu
bergsskola icke är en fullkomlig applikationsskola;
men vi förmoda, att bruksegaren väl önskar något
bättre, fastän han ej rätt vet på hvad sätt. Och
I det väsendtliga är, att icke en flyttning till Stock-
holm — och ännu mindre en förening med Tek-
nologiska institutet — rimligtvis kan göra skolan
mera applikativ. Olycklig är jemnförelsen med Fi-
lipstads bergsskola, då man känner de bildningsme-
del, dessa läroinrättninger hvar för sig äger. Filip-
stads bergsskola är elementär och förberedande för
Fahlu bergsskola, och kan så till vida något liknas
vid den afdelning af Tekologiska institutet, som
angår bergshandtering; ehuru Filipstads bergsskola
äfven är något litet applikativ, men på intet sätt i
jemnförelse med bergsskolan i Fahlun.
Den som medgifver, att bergshandteringen haft:
och ännu har behof af en särskild undervisningsan-
stalt för öfvergången från de rent vetenskapliga stu-
dierna till de rent praktiska — och hvem kan med ;
friskt minne af Sefströms oegennyttiga sträfvande:
bestrida det — och att de grunder, på hvilka vår;
bruksegare vill bevisa fördelen af bergsskolans flytt-
ning, äro mycket lösa; den måste söka andra grun-
der för öfvertygelsen om behofvet af bergsskolans:
flyttning. Tills vidare vill insänd. deltaga i bruks- ;
egarens önskan, att ämnet måtte af dem det angår!
tagas i noga öfvervägande, utan att tillägga, att
tillfälle för bruksskolans reorganisation kanske aldrig
återkommer; ty tillfälle till reorganisationer är ju
alltid gynnande, då dessa äro nödvändiga till följe
af klart insedda skäl. 1
Artikeln i M 49 af IL. är författad med i hög!
grad tydlig uppfattning af ämnet och innehåller
träffande sanningar. Vi instämma i allt det huf-
vudsakliga, som denna författare yttrat, och anse
oss derigenom förklarat huru frågan om bergssko- :
lans förening med teknologiska institutet bör anses.
I. talar icke om bergsskolans flyttning, utan endast
om dess förening med teknologiska institutet. För!
bruksegaren är denna skillnad alldeles otydlig, och
det bevisar brist på förmåga att klart uppfatta äm-
net. En sådan skilnad måste göras, om man eljest :
har någon aktning för ordning. Vi återkomma till
den förmodade fördel, bruksegaren kanske menat för 4
eleverna vid bergsskolan, om denna förenas med q
teknologiska institutet, nemligen att de erhålla stör- ;
l
j
re tillgångar till bildningsmedel och kunna lära sig
flera andra saker, än i Fahlun. Men derpå måste j
bergsskolan förlora, ty den måste och kan verkligen
sysselsätta eleverna uteslutande i sina ämnen, och!
eleverna förlora äfven derigenom, att de vingla i
många ämnen och blifva ej duglige i något. Redan
alla de vid bergsskolan förekommande ämnen äro för
många, kan man säga, att en elef kan inhemta !
grundlig kunskap i alla.
Insänd. vill icke förbigå en anmärkning emot I.
rörande uppgiften om Fahlu bergsskola, att en stor i
del af kursen uppoffras på elevernas inöfning i de
simplaste saker. Detta är falskt, och kan icke be-1
visas deraf, att från bergsskolan utgått en och an-(
nan elef, som ingenting lärt. Läroämnena äro vids
bergsskolan sådane de böra vara, om man ock kan !
förutse en ännu större omfattning. f
De exempel, bruksegaren hemtar från främmande c
länder, äro just bevisande för bibehållande af bergs-l1
skolans form och rigtning. Att franska bergsskolan!
ligger i Paris och att österrikiska polytekniska in-1
stitutet ligger i Wien, äro ännu alltför svaga skäl ji
alt flytta Fahlu bergsskola till Stockiolm, så fänge !
franska applikationsskolan ligger i S:t Etienne och :
den österrikiska i Vordernberg. Det vidtomfattande :
institutet för civilingeniörer nära London har icke!t
visat några resultat, så att derom intet bör sägas. 4
Bruksegaren har kärlek till utländsk bildning. t
Han yttrar: icke bör svenska bergsembetsmannen s
i mångsidig utbildning stå efter utlandets, hvilket!
nu likväl är fallet. Det är ett hårdt omdöme, men y
som sannolikt röner medhåll hos en mängd af Sver-.
ges industriidkare, hvilka låtit blända sig af störrels
massor industri och befolkning inom mindre områ-lg
de hos utlänningen. Ins. har förmärkt denna be-lc
undran för det utländska hos så många sig kallan-k
de svenskar och det på ett sådant sätt, att hanjl
fruktat dertill vara mindre god grund, än sann fo-t
sterlandskärlek. Sverige kan icke på annat sättvw
vinna hög bergsmannabildning, än genom sjelfstän-1
dig utveckling af sin förmåga i detta afseende; sål2
vidt nemligen på styrelsen ankommer geuwom ända- e
målsenliga författningar och nitiske tjenstemän, såll
vidt på undervisningsanstalter ankommer genom dug- !t
lige lärare, så vidt på jernkontoret ankommer genom l t
uppoffringar och uppmuntran, så vidt på hvar och jh
S
J
Nn
a
b
en enskild ankommer genom kunskaper. och nit; —
icke genom flyttning, än mindre genom utdömande
af en undervisningsanstalt, hvars mål är stort, hvars
verksamhet är gagnande, utan att vara ögonblickligt
lysande.
Insänd. kan icke underlåta fästa uppmärksam-n
heten på en artikel i Dagligt Allehanda JA 34, om y
teknologiska institutet. För den stilistiska förmågan le
bär han mycken aktning; men den genomgående lf:
tanken i artikeln är blott och bart en puff,. SinjÅ
stämpel har förf. ådagalagt genom sådane satser, t
som t. ex. följande: Erfarenheten visar, huru lättv
ett litet, af en eller två lärare skött, i en aflägsen fi
landsända beläget läroverk kan urarta och ned-lg
sjunka i ett slendriantillstånd. — Ar detta en er-1d
farenhet, så uppmana vi författaren att tydligt an-If
gifva exempel, eljast är det helt enkelt lögn.
Vidare: Ingen anledning är att befara ett dyliktg
förfall hos t. ex. Fahlu bergsskolan. — I sanningls
synes det, som ville Winterbladet först smutsa, förlh
alt sedan få nöjet att tvätta rent och derigenom li
tvinga sig till anseende att förstå saken. I