bruksegare.
IH.
I Aftonbladet JM 49 och 53 får man läsa tvenne
artiklar rörande Fahlu bergsskola och teknologiska
institutet, den första af IL., den andra af brulks-
egare. Aftonbladets redaktion gör vid den sednare
artikeln den anmärkningen, att sakens pröfning sy-
nes bero endast på två omständigheter: dels huru-
vida bergshandteringens praktiska detaljer icke äro
af den vigt, att de behöfva sin egen särskilda un-
dervisningsanstalt, dels också huruvida platsen för
en sådan är tjenligare i Fahlun eller i hufvudsta-
den. Anmärkningen är riktig, så vida sakens pröf-
ning får bero af de tvenne artiklarne, hvilka natur-
igtvis hafva för afsigt att stämma opinionen, så-
som bruksegaren anmärker. Berodde saken verkli-
gen af nämnde två omständigheter, så synes insän-
-daren, som borde den snart vara afgjord.
Den första frågan besvaras icke blott af. det be-l.
hof, som orsakade Fahlu bergsskolas anläggning år
4821 och hvilket ovedersägligen icke blifvit mindre,
utan äfven och förnämligast genom de följder af
denna inrättning, som äro tydliga för hvarje oväldig
betraktare. Ty en sådan måste inse, att ifrån bergs- !
skolan utgått den upplysning i bergshandteringen,
som för närvarande är spridd i alla delar af fäder-
neslandet och som undanröjt den massa af fördomar,
hvilken gjorde kunskapen i nämnde handterings
detaljer till en blott samling af enstaka rön utan
sammanhang. En och annan utmärkt person hade
väl äfven förut ovanlig insigt, men denna insigt är!
numera spridd och allmän. Tydligast visa sig följ-
derna af bergsskolan i afseende på den säkerhet,
med hvilken beskickningar vid masugnar göras, i
afseende på den ståndpunkt smidet mer och mer
bemäktigar sig m. m. Insändaren vill icke anföra
exempel af personer, som utgått från bergsskolan och
bidragit till Dergshandteringens upphjelpande. Dessa
personers handlingar och sträfvande äro väl kända
och värderade. För öfrigt är det klart, att några
elever utgått med föga bildning; men sådant är och
blir förhållandet alltid. -
Den andra frågan, eller huruvida platsen för en
praktisk bergskola är tjenligare i Fahlun eller i huf-
vudstaden, är svårare att afgöra. Ins. kan icke in-
stämma med bruksegaren i den tanken, att en un-
dervisningsanstalt har större tillgångar och större
antal lärare att påräkna i Stockholm, än i en små-
stad sådan som Fahlun. Om med tillgångar menas:
penningar, så är det ögonskenligt, att bergsskolan
genom flyttning till Stockholm icke kan vinna nå-
got. Menar bruksegaren tillgångar till bok-, mine-;
ralie- och andra samlingar i och utom ämnet, så
kan det medgifvas, dock med förbehåll, hvilka ins. i
förbigående vil vidröra. Ett fullständigt undervis-
ningsverk bör ega sådana tillgångar inom sig, och;
hvad derutom är, det kan vara både ett och annat,
både till bildning och missbildning. Beskaffenheten
af detta tillfälliga tillhör icke undervisningsverket )
att ordna, det är ett alldeles främmande ämne, detta
tillfälliga, men på elevernas bildning inverkande, är.
af större värde i Stockholm, än i Fahlun. j
Sannolikt är, att bruksegaren menat rätt och slätt
penningar, emedan läroanstalten skulle vara inrättad
på inskränktare vis i en småstad. Huru kan dess-
utom bergsskolan i Stockholm påräkna flera lära-
re än annorstädes, utan att behöfva mera pennin-
gar; och om äfven lärare kunna erhållas i Stock-
holm för mindre aflöning än i Fahlun, å kan det
väl icke falla en tänkande menniska in, att föreslå
sådana lärare, som fordra minsta betalning? Det är
icke troligt, att efter bergsskolans flyttning till Stock-
holm de nuvarande tvenne lärarelönerna kunna min-
skas till förmån för en tredje, fjerde o. s. v. Huru
skall man då förklara möjligheten af större tillgån-
gar och större antal lärare i Stockholm än i Fah-
lun? Man vill svara: genom bergsskolans förening
med teknologiska institutet. Vi återkomma längre
fram till detta ämne:
Icke heller kunna vi instämma med bruksegaren i
den tanken, att institutet måste komma att hålla
någorlunda jemna steg med tidens anspråk, såvida
klander skall undvikas, till följe af den kontroll
popinionen hos en upplyst omgifning utöfvar i afse-
ende på dess skötsel. Eller har bruksegaren för-
gätit huru länge teknologiska instituset vansköttes
under samma upplyste omgifnings kontroll? Kan för
öfrigt klander undvikas på annat, än att föremålet
står för högt eller sjunker i glömska? Annu har
intet offentligt klander drabbat Fahlu bergsskola.
Hvad om henne säges till klander, det är intet me-
ra, än granskningsbegäret i allmänhet har att för-
tälja, ej heller af andra personer än de, som hafva
aktning för bergsskolan.
Att hålla jemna steg med tidens anspråk är en
oeftergiflig pligt. Men hvilken säkerhet har man,
att denna pligt iakttages mera i Stockholm, än an-
norstädes? Man kan svara, att hufvudstaden måste
anses såsom bildningens sol i ett land, och att ti-
dens anspråk der lättast bedömas. Men hvad
bergsmannabildning särskildt beträffar, vågar ins.
tvifla, att tidens anspråk blifvit mera insedda i Stock-
holm än t. ex. i Fahlun. Icke kan Stockholm till-
egna sig förtjensten af, att Lancashire-smidet ut-
vecklats i Wermland, att masugnsskötseln drifvits
till ovanlig höjd äfven i Wermland, att gasvällug-
narne blifvit inrättade likaledes i Wermland, att
gruflinor numera slås af ståltråd i Fahlun, att upp-
fordringsverk och gråbergskörningen vid Fahlu gruf-
va äro mönster för alla andra, att koppar smältes
utur gamla slaggvarp vid Fahlun och Åtvidaberg
m. m. m. m. Ins. skulle kunna anföra exempel på
ringa bergsmannabildning i Stockholm hos dem, som
borde ega den, om de icke voro förolämpande; men
han kan framställa en annan sats, som låter lika
bra, som bruksegarens: af den massa bildning, som
hopar sig i hufvudsfåden, hemtar landsorten det vä-
sendtligaste, det nyttigaste, det bästa.
Nyjusn för regeringen att hafva en praktiskt ve-
tenskaplig anstalt i hufvudstaden är i ins:s tanka
ingen. Så ofta eller så sällan meddelanden dem
emellan behöfvas, är postgången nog hastig, att här
icke behöfva tagas i beräkning. Hvad åter Jern-
kontoret angår, så är bergsskolans flyttning till huf-
vudstaden för dess skull af så underordnad vigt, att
derom icke bör uppstå minsta fråga. Då lärarne
vid bergsskolan icke kunna komma i beröring med
Jernkontorets fullmäktige annorlunda än skriftligen,
så är skälet för bergsskolans flyttning i detta afse-
ende af samma värde, som det nästföregående, eller
för regeringens skull.
Ins. medgifver fullkomligt, att den omständighe-
ten, att bergsskolan redan har lokal i Fahlun, icke
förtjenar annat än föga afseende, då fråga är om
mm ar rm TITO
-—A mm AA OAS NN AA - AA - VA AE et jr
FE
-— vh
tm ere mm
)