den händelsen, att de vid ett tillfälle anföllo och togo ett
krigsångfartyg i ett enda anfall, så att besittningen knap-
past hann springa under däck; intet annat råd fanns nu,
då luckorna voro stängda, än att släppa ut den heta ån-
san, hvilken, då den nedföll på malayernas nakna kroppar,
dref dem hufvudstupa ned i sjön under ångestskrik. —
Kryssarne äro i full verksamhet, och man hör allt mindre
talas Om anfall; flera nästen, der dessa röfvare egt sitt till-
håll på Borneo och andra öar, hafva blifvit intagna och i
rund förstörda, hvarvid stor tapperhet visats på både eu-
ropeernas och malayernas sida, hvaribland i synnerhet må
omnämnas ett röfvarfäste, som H. E. M. S. Dido, efter en
förfärlig strid, förstörde på Borneo 48437). Trenne fullt
beväpnade köpmansfartyg blefvo på en gång svårt tilltyga-
de i ett dylikt hål, der de sökte handla, samt blefvo un-
ler natten anropade af europeiska röster: ett bevis, att ma-
ayerna ej sakna goda rådgifvare. De strida väl, men der-
atinnan ligger ej svårigheten, ty vår krigskonst är så långt
sfverlägsen, liksom vår segling; men dels anfalla de och
visa sig sällan utom i stiltje, och dels gå de på så grundt
vatten, att djupgående europeiska krigsskepp ej kunna följa
lem. Det enda sättet att få makt öfver dem, är med flat-
yottnade ångfartyg och under följandet af regeln, att aldrig
skänka tillgift, utan utrota med svärd och brand.
Holländarne hafva fått en särskild och farlig fiende uti
n f. d. löjtnant i deras flotta. Denne hade vid flere till-
ällen utmärkt sig, men förgäfves väntat den befordren han
örtjent, hvarföre han tillsporde guvernör:n cm orsaken;
lenne svarade, att löjtnanten såsom Job-lob (son af europå
ch java-Qvinna) ej kunde stga högre. Han afligsnade sig
itan vidare anmärkning, ingen visste hvart, tills en vacker
lag kaptenen, på ett inväntedt snäl!seglande fartyg, i en
nalay-båt inkom till Batavia, dit ofvannämde löjtnant sändt
DD För vidare detaljer, se Naulical, Maj 1844.