nalna talct, NYNACL DINVIL OSS benagev HiCdutlaur, visserligen icke här sakna sitt interesse: Må nan underkänna gymnastikens verkningar, hennes förmåga att ingripa i organismens sammansältning; må man ej heller skönja dess rigtningslinier, dess omfattande ändamål: men vexelverkan mellan kroppsoch själslifvet kan dock icke förnekas. När nu dessa utöfva ett mäktigt inflytande på hvarandra; när ock den enas tillbakasatta utveckling återverkar på den andra: så är det ovedersägligt, att ju kroppen äfven fordrar sin uppfostran, sin helsovård. Men helsovården, säger man, den är blott behöflig för sjuka; och så tillitas medikamenter. Så länge icke någon smärta oroar, bemärkes föga kroppskrafternas aftagande; det veka, förslappade tillståndet har nära öfvergått till vana hos oss och blifvit lika allmänt, som det lefnadsfriska nu mera är sällsynt. Det är lätt öfvergående — tänker man, fastän lifskrafterna år från år sjunkit — och. man anser sig blott behöfva iakttaga större sjukdomsfall, som ock gemenligen inbryta med sådant våld, att, om icke deraf döden blir en följd, lidanden qvarstå för hela lefnaden. Vill man icke erkänna hvad nytta samhället kan skörda af gymnastiken såsom ingående i uppfostran, såvidt den afser kroppskrafternas harmoniska utveckling; må man då rådfråga de öfverfyllda sjukhusen, eller märka till den rubbning hvaraf det offentliga och enskilda lider genom slägtets försvagning. Man skall finna huru otaligt många dystra förhållanden alstras inom familjekretsarna, genom efterhand inbrytande sjukdomar, i sin början oftast föga bemärkta, småningom förslöande kroppskrafterna, arbetshågen och sinnesglädjen, under det lefnadsåren flykta bort, utan att lemna öfrig någon tid för verksamheten. Vår tids upplysning synes hålla sin flammande fackla så i handen, att hon deraf sjelf skymmer sig; hon glömmer, att den, som vill gå säkert, måste icke blott rigta ögonen uppåt, utan äfven framför sig. Det tyckes derföre, som under vandringen med sjelfva upplysningen, vi lätt kunna stupa i ett bråddjup, sedan icke nu själsoch kroppskrafterna i samdrägt befrämjas; sedan vi icke mera anse oss behöfva lemna den yttre menniskan någon serskild omtanka, någon bildning, fastän vi ändock i sinneverlden icke ega annat redskap för våra inre rörelser än kroppen. I sanning, man kan med Paulus fråga: vet du icke att din kropp är den Helige Andes tempel? Skörden af det förgångna årets arbeten hafva för den gymnastiska saken inbringat flera nya, vigtiga iakttagelser, hvilka, på samma gång som de öppna fältet för en flersidigare forskning, visat för gymnasten vigten af att ega en strängt vetenskaplig bildning. Behandlingen af rheumatoserna hafva, sedan man icke uteslutande vidhängt den äldre applikationen, vunnit en vida större säkerhet. Bleksoten torde, till följd af sin invecklade karakter, med skäl kunna anses för en af de sjukdomar, hvilka trotsa den mest klokt beräknade. konst. De försök som nu sednare anställts, och hvilka åsyfta att öka lungans kapacitet för inrymmandet af atmosferisk luft, lemna långt bättre resultater och påskyndande kuren i betydlig mån. Möjligen skulle häraf den slutsats kunna dragas, att blodskifvorna, genom rörelse-inflytelsen försatta i ett högre animalisationstillstånd, återverka på vasomotoriska nerfsystemet och inom detsamma uppkalla den normala innervationen. tskilliga yngre och äldre subjekter, hvilka en längre tid lidit af inflammation i gomseglet, i tungspenen och tonsillerna, hafva befriats derifrån genom sidkäksstrykningar och underkäksskakningar, de sednare under ett ömsevis öppnande och tillslutande af munnen. Likaså hafva flera kroniska luftrörsinflammationer, deribland några i förening med lungtuberkler, behandlats med synnerlig framgång. Esomoftast har den kroniska formen af hjertrheumatism förekommit under behandling. Bland de patienter, som för denna sjukdom anlitat institutet, har större delen lidit af plågsam tyngdkänsla under bröstbenet, af qväfningar, hjertklappning, påkommande såväl under natten, som ock vid minsta rörelse, jerite det att några visat början till allmän vattsot. Det är denna formen af rheumatoserna, som ofta blifvit genom gymnastik botad, och hvars be-jä handling endast bestått i ett stegrarde af kärlverksamheten inom ländmusklerna och nedre extremiteterna. Att något så obetydligt, som åtdragandet af ett band, kan lägga grunden till ett långvarigt lidande, torde mången betvifla. Det förtjenar dock att här anföras. För några månader sedan rådfrågades jag af tvenne medelåldrige personer, hvilka båda sade sig lida af svår värk i tinningarna: Så långt patienterna mindes tillbaka, hade de nedre extremiteterna ständigt hållit sig kalla. Deras behandling afsåg följaktligen en ökad kärlverksamhet i de kalla extremiteterna. Men trenne veckors fortsatt gymnastik lemnade icke ringaste resultat. Fötterna voro hela dygnet om iskalla. Jag ansåg rörelserna icke vara rätt verkställda; men så förhöll sig ej. En merale kraftigt, arteriellt verkande behandling vidtogs; — det oaktadt, ingen förändring. Mera af en tillfällighet, än af öfverläggning frågade jag, om ej nålå got åtsittande band besvärade benet. Svaret blef,j att så var förhållandet. Bandet borttogs; rörelseverkningarna inställde sig; fötterna blefvo varme; och de båda plågade patienterna befriades från hufvudvärk. Af flera anledningar kan man derföre anlaga, att, ibland det stora antal yngre och äldre ersoner, som besväras af kalla fötter, mången föranledt detta genom hårdt omknutna strumpebandi Om ett åtknutet litet band kan förorsaka så mycket ondt, hvad skall då icke ett åtsittande snörlif kunna istadkommal, — — Rummet medgifver dock icke här ett fullständiare utdrag ur den ifrågavarande redogörelsen, hvilen, lämpad för detta tillfälle, icke heller kunde omfatta frågan i den vidd, som densamma, betrakad från rent vetenskaplig synpunkt, eljest förtjenale. Den korta öfversigt, vi härmed lemnat, torde lock bidraga att i någon mån ådagalägga betydelen af den på vetenskapliga grunder utbildade gymastiken, äfven hvad behandlingen af sjukdomar beräffar. Det är äfven genom den talrika mängd paienter, som på sednare tider begagnat gymnastiken ch der funnit sin helsa, ådagalagdt, att förtroenet för gymnastikens nytta både varit i ständig tilläxt och äfven motsvarats af goda resultater. Re:renten, som under en längere tid haft tillfälle aft blifi tage stad