nalna talct, NYNACL DINVIL OSS benagev HiCdutlaur,
visserligen icke här sakna sitt interesse:
Må nan underkänna gymnastikens verkningar,
hennes förmåga att ingripa i organismens samman-
sältning; må man ej heller skönja dess rigtnings-
linier, dess omfattande ändamål: men vexelverkan
mellan kropps- och själslifvet kan dock icke förne-
kas. När nu dessa utöfva ett mäktigt inflytande på
hvarandra; när ock den enas tillbakasatta utveck-
ling återverkar på den andra: så är det ovedersäg-
ligt, att ju kroppen äfven fordrar sin uppfostran, sin
helsovård. Men helsovården, säger man, den är
blott behöflig för sjuka; och så tillitas medikamen-
ter. Så länge icke någon smärta oroar, bemärkes
föga kroppskrafternas aftagande; det veka, förslap-
pade tillståndet har nära öfvergått till vana hos oss
och blifvit lika allmänt, som det lefnadsfriska nu
mera är sällsynt. Det är lätt öfvergående — tän-
ker man, fastän lifskrafterna år från år sjunkit —
och. man anser sig blott behöfva iakttaga större
sjukdomsfall, som ock gemenligen inbryta med så-
dant våld, att, om icke deraf döden blir en följd,
lidanden qvarstå för hela lefnaden. Vill man icke
erkänna hvad nytta samhället kan skörda af gym-
nastiken såsom ingående i uppfostran, såvidt den
afser kroppskrafternas harmoniska utveckling; må
man då rådfråga de öfverfyllda sjukhusen, eller
märka till den rubbning hvaraf det offentliga och
enskilda lider genom slägtets försvagning. Man
skall finna huru otaligt många dystra förhållanden
alstras inom familjekretsarna, genom efterhand in-
brytande sjukdomar, i sin början oftast föga be-
märkta, småningom förslöande kroppskrafterna, ar-
betshågen och sinnesglädjen, under det lefnadsåren
flykta bort, utan att lemna öfrig någon tid för verk-
samheten.
Vår tids upplysning synes hålla sin flammande
fackla så i handen, att hon deraf sjelf skymmer sig;
hon glömmer, att den, som vill gå säkert, måste
icke blott rigta ögonen uppåt, utan äfven framför
sig. Det tyckes derföre, som under vandringen med
sjelfva upplysningen, vi lätt kunna stupa i ett bråd-
djup, sedan icke nu själs- och kroppskrafterna i
samdrägt befrämjas; sedan vi icke mera anse oss
behöfva lemna den yttre menniskan någon serskild
omtanka, någon bildning, fastän vi ändock i sinne-
verlden icke ega annat redskap för våra inre rörel-
ser än kroppen.
I sanning, man kan med Paulus fråga: vet du
icke att din kropp är den Helige Andes tempel?
Skörden af det förgångna årets arbeten hafva för
den gymnastiska saken inbringat flera nya, vigtiga
iakttagelser, hvilka, på samma gång som de öppna
fältet för en flersidigare forskning, visat för gym-
nasten vigten af att ega en strängt vetenskaplig
bildning.
Behandlingen af rheumatoserna hafva, sedan man
icke uteslutande vidhängt den äldre applikationen,
vunnit en vida större säkerhet.
Bleksoten torde, till följd af sin invecklade ka-
rakter, med skäl kunna anses för en af de sjukdo-
mar, hvilka trotsa den mest klokt beräknade. konst.
De försök som nu sednare anställts, och hvilka å-
syfta att öka lungans kapacitet för inrymmandet af
atmosferisk luft, lemna långt bättre resultater och
påskyndande kuren i betydlig mån. Möjligen
skulle häraf den slutsats kunna dragas, att blod-
skifvorna, genom rörelse-inflytelsen försatta i ett
högre animalisationstillstånd, återverka på vasomo-
toriska nerfsystemet och inom detsamma uppkalla
den normala innervationen.
tskilliga yngre och äldre subjekter, hvilka en
längre tid lidit af inflammation i gomseglet, i tung-
spenen och tonsillerna, hafva befriats derifrån ge-
nom sidkäksstrykningar och underkäksskakningar,
de sednare under ett ömsevis öppnande och tillslu-
tande af munnen. Likaså hafva flera kroniska luft-
rörsinflammationer, deribland några i förening med
lungtuberkler, behandlats med synnerlig framgång.
Esomoftast har den kroniska formen af hjert-
rheumatism förekommit under behandling. Bland de
patienter, som för denna sjukdom anlitat institutet,
har större delen lidit af plågsam tyngdkänsla under
bröstbenet, af qväfningar, hjertklappning, påkom-
mande såväl under natten, som ock vid minsta rö-
relse, jerite det att några visat början till allmän
vattsot. Det är denna formen af rheumatoserna, som
ofta blifvit genom gymnastik botad, och hvars be-jä
handling endast bestått i ett stegrarde af kärlverk-
samheten inom ländmusklerna och nedre extremite-
terna.
Att något så obetydligt, som åtdragandet af ett
band, kan lägga grunden till ett långvarigt lidan-
de, torde mången betvifla. Det förtjenar dock att
här anföras. För några månader sedan rådfrågades
jag af tvenne medelåldrige personer, hvilka båda
sade sig lida af svår värk i tinningarna: Så långt
patienterna mindes tillbaka, hade de nedre extremi-
teterna ständigt hållit sig kalla. Deras behandling
afsåg följaktligen en ökad kärlverksamhet i de kalla
extremiteterna. Men trenne veckors fortsatt gymna-
stik lemnade icke ringaste resultat. Fötterna voro
hela dygnet om iskalla. Jag ansåg rörelserna icke
vara rätt verkställda; men så förhöll sig ej. En merale
kraftigt, arteriellt verkande behandling vidtogs; —
det oaktadt, ingen förändring. Mera af en tillfäl-
lighet, än af öfverläggning frågade jag, om ej nålå
got åtsittande band besvärade benet. Svaret blef,j
att så var förhållandet. Bandet borttogs; rörelse-
verkningarna inställde sig; fötterna blefvo varme;
och de båda plågade patienterna befriades från huf-
vudvärk. Af flera anledningar kan man derföre an-
laga, att, ibland det stora antal yngre och äldre
ersoner, som besväras af kalla fötter, mången för-
anledt detta genom hårdt omknutna strumpebandi
Om ett åtknutet litet band kan förorsaka så mycket
ondt, hvad skall då icke ett åtsittande snörlif kunna
istadkommal, — —
Rummet medgifver dock icke här ett fullständi-
are utdrag ur den ifrågavarande redogörelsen, hvil-
en, lämpad för detta tillfälle, icke heller kunde
omfatta frågan i den vidd, som densamma, betrak-
ad från rent vetenskaplig synpunkt, eljest förtjena-
le. Den korta öfversigt, vi härmed lemnat, torde
lock bidraga att i någon mån ådagalägga betydel-
en af den på vetenskapliga grunder utbildade gym-
astiken, äfven hvad behandlingen af sjukdomar be-
räffar. Det är äfven genom den talrika mängd pa-
ienter, som på sednare tider begagnat gymnastiken
ch der funnit sin helsa, ådagalagdt, att förtroen-
et för gymnastikens nytta både varit i ständig till-
äxt och äfven motsvarats af goda resultater. Re-
:renten, som under en längere tid haft tillfälle aft
blifi
tage
stad