under regnets entoniga smattrande jå tak och buskar högst
långsamt smygande tider.
Men utanför vid sj Ifva knutarna af huset spelades
imedlertid en dram, hvars lösning det blef mig förunnadt
att se, och som kanske kan ega sitt intresse äfven helt
enkelt berättad.
En afton just då vi druckit the, kom en infödd qvinna
in och satte sig vid dörren och då hon efter en stunds
förlopp sågs och tillspordes om sitt ärende, sade hon att
hon letade efter en bortkommen ko, hvilken hon säkert
trodde hafva tagit sin tillflykt i grottorna. Hon fick der-
före en fackla för alt vid dess sken återfinna den vils:-
komna och begaf sig in i grottorna, men kom om några
ögonblick tillbaka med andan i halsen, ropande Kita!
Kita! d. ä. Tiger! Tiger! En sådan hade verkligen på ön
borttagit ett par får eller något dylikt; och det blef en
allmän uppståndelse. På beskrifning kunde jag finna att
det var en Guepard (F. Jubata) således en bland de minst
farliga tigerarter, men imedlertid beredde vi oss på bästa
sätt. Sergeanten laddade seapoyens gevär och påsatte ba-
jonetten, jag lade kulor i min dubbelbössa, seapoyen tog
en stor klubba, och Emanuel, eller Gud md 0ss, gick
med en famns lång och qvarters tjock fackla emellan ser-
geanten och mig; så ströfvade vi åstad med de mest blo-
diga föresatser, hvilka dock ej realiserades, ty tigern vi-
sade sig ej, utan vid vårt lysande antåg mumlade han till
uppbrott och några ramlande stenars buller sade oss att
intet mera var att finna. Ett slags ersättning för vårt an-
slags misslyckande hade åtminstone jag uti den vackra, men
hemska scenen af grott. ns fackelbelysning, genom hvilken
de uthuggne bilderna, likt andar från en vidunderlig för-
gången verld, hotande och mörka blickade ned på pygme-
erna vid deras fötter.
Den tiger vi varit inne efter var till den grad rädd
för infödingarna, att de med käppar kunde jaga honom bort
från sina hus och förfölja honom långs stranden, men ehuru
sergeanten och jag flera nätter lurade i hans väg, fingo vi
ej syn på honom. Det var den enda som f-nns på ön och
han är ej född der, utan har simmat dit från en närbelä-
gen ö, för ungefär 1, år sedan, och troligen blir ej hans
lif långt, ty hans skinn betalas med 50 ruppier af jagt-
sällskapet i Bombay. Det är äfven högst ovanligt att på
sjelfva Bombay-ön se tigrar och de komma endast dit från
ön Salsette, der de skola finnas temmeligen allmänt. Så
hade för ett par år sedan en stor kungstiger simmat öfver
och en vacker dag öfverräåskat infödingarna med några rifna