under regnets entoniga smattrande jå tak och buskar högst långsamt smygande tider. Men utanför vid sj Ifva knutarna af huset spelades imedlertid en dram, hvars lösning det blef mig förunnadt att se, och som kanske kan ega sitt intresse äfven helt enkelt berättad. En afton just då vi druckit the, kom en infödd qvinna in och satte sig vid dörren och då hon efter en stunds förlopp sågs och tillspordes om sitt ärende, sade hon att hon letade efter en bortkommen ko, hvilken hon säkert trodde hafva tagit sin tillflykt i grottorna. Hon fick derföre en fackla för alt vid dess sken återfinna den vils:komna och begaf sig in i grottorna, men kom om några ögonblick tillbaka med andan i halsen, ropande Kita! Kita! d. ä. Tiger! Tiger! En sådan hade verkligen på ön borttagit ett par får eller något dylikt; och det blef en allmän uppståndelse. På beskrifning kunde jag finna att det var en Guepard (F. Jubata) således en bland de minst farliga tigerarter, men imedlertid beredde vi oss på bästa sätt. Sergeanten laddade seapoyens gevär och påsatte bajonetten, jag lade kulor i min dubbelbössa, seapoyen tog en stor klubba, och Emanuel, eller Gud md 0ss, gick med en famns lång och qvarters tjock fackla emellan sergeanten och mig; så ströfvade vi åstad med de mest blodiga föresatser, hvilka dock ej realiserades, ty tigern visade sig ej, utan vid vårt lysande antåg mumlade han till uppbrott och några ramlande stenars buller sade oss att intet mera var att finna. Ett slags ersättning för vårt anslags misslyckande hade åtminstone jag uti den vackra, men hemska scenen af grott. ns fackelbelysning, genom hvilken de uthuggne bilderna, likt andar från en vidunderlig förgången verld, hotande och mörka blickade ned på pygmeerna vid deras fötter. Den tiger vi varit inne efter var till den grad rädd för infödingarna, att de med käppar kunde jaga honom bort från sina hus och förfölja honom långs stranden, men ehuru sergeanten och jag flera nätter lurade i hans väg, fingo vi ej syn på honom. Det var den enda som f-nns på ön och han är ej född der, utan har simmat dit från en närbelägen ö, för ungefär 1, år sedan, och troligen blir ej hans lif långt, ty hans skinn betalas med 50 ruppier af jagtsällskapet i Bombay. Det är äfven högst ovanligt att på sjelfva Bombay-ön se tigrar och de komma endast dit från ön Salsette, der de skola finnas temmeligen allmänt. Så hade för ett par år sedan en stor kungstiger simmat öfver och en vacker dag öfverräåskat infödingarna med några rifna