LITTERATUR.
Huset Tessin, under. Enväldet och. Frihet.
tiden. Romantiserad Skildring af. Författa
ren tills Morianen: 1:a. Delen. Sthm.ho
J. Marcus; på. Sim. Magnus? förlag. -36
sidd. 8:0; å-2-rdr-12-sk. bko.h.
Den historiska romanen utgör, såsom ma
vet, en konstgenre af till sin grund vansklig
slag. Det är visst sannt, a!t stora författar
gilvits, som deruti lyckats till en ovanlig grac
hvarpå man såsom exempel alltid, och me
skäl, anför sir Walter Scott. Men hvad ma
har att anmärka mot sjelfva utgångspunkten fö
detta konstslag, qvarstår i alla fall. Det är e
så beskaffad blandning af Historia och Dikt
säger man, som icke tillfredsställer någondera
Likväl är det klart, att man då till bela denn:
genre icke räknar alla de artistiska produktio
ner (vare sig i dramatisk eller episk väg), son
väl stödja sig på något historiskt faktum elle;
röra historiska personer, men för öfrigt utveckl:
sig med konstens fulla frihet och dess egn:
sjelfständighet. För att kunna förlägga ett ar-
bete till klassen af egentligen historiska roma-
ner,, fordras, att hela gången af händelserna
jemte alla de förnämsta uppträdena skola be-
finna sig på faktisk grund. Men då är det också
just, som Historien, såsom sådan, skadas af
hvarje den minsta tillsats eller fråndragning
emedan man här gör anspråk på yttre sanning
lika väl som på inre. Läsaren stannar i vill-
rådighet på hvarje sida, och gör för sig sjelf
oupphörligt den anmärkningen, att han vet
icke hvad han skall tro om saken. Sådant
kommer aldrig i fråga vid njutningen af ett
rent och oblandadt konstverk, der man endast
har alt göra med den inre sanningen, och inga
faktiska pretentioner, ega rum. Men om Hi-
storien sålunda lider i den historiska romanenx,
så far romanen, såsom sådan, deruti ej mindre
illa. Ty författaren, som här åtminstone till
en ganska betydlig grad binder sig vid faktis-
men, har derigenom gifvit ifrån sig konstbe-
handlingens möjlighet, i fullständig mening nem-
ligen; och det är blott genom ett särdeles och
sällsynt sammanträffande, som ett på denna
horizont stående arbete kan blifva rätt artistiskt.
Pikant och i många fall kuriöst, kan det der-
emot visserligen blifva. Otvifvelaktigt kan det
också utmärka sig för en talangfull stil och
utgöra en ganska underhållande läsning.
Vi syfta med våra allmänna anmärkningar
denna gång på den bekanta Morianförfattarens
skriftställarcykel, hvilken, med alla sina oför-
nekligt stora förtjenster, synes oss hafva ansla-
git en bana, som skolat lyckas ännu en grad
bättre, .derest hr C. i sina skildringar beslutit
sig, endera, att tillfredsställa Historien blott, el-
ler ock Bomanens genre mera uteslutande. Vi
nämna detta alldeles icke i form af förebråelse.
Många särskilda och af hr C. kanhända obero-
ende omständigheter kunna hafva, om ej tvun-
git, dock starkt föranledt honom till valet af
den uttrycksform han antagit. Detta hindrar
dock naturligtvis ej läsaren och bedömaren, att
anmärka hvad som i hans ögon skulle vara för-
delaktigare. Vi hafva framför oss den nyligen
utkomna första delen af Huset Tessin. Den
mängd aftryckta bref och andra dokumenter,
hvarmed arbetet illustreras, utvisar, att förf.,
så godt som någon, och bättre än de fleste,.
skulle hafva kunnat skrifva en historia, rätt
och slätt historia, om den tid han i sin bok
bebandlar. Han har icke trott sig om, eller.
icke velat det. Likväl har han denna gång vid-
agit ett ganska ändamålsenligt arrangement, att:
I någon mån skilja det rent historiska från det,
iktiva, derigenom, att han åt de dokumenter,
varpå berättelsen stödjer sig, anvisat en sär-
skild afdelning i boken, under namn af Noter!
ch Bilagor. Detta är vida bättre än att läsa;
lem i noter inunder eller i sjelfva kontexten. (
Författaren upprullar för våra ögon i detta
itt nya verk (och som säkert får många delar) ;
tt antal taflor, på hvilka han visar oss: her- ;
arne Johan och Göran Gyllenstierna, förargade
fver konung Carl XI:s förmyndare och i be-(
repp till mörka stämplingar, hvari vi skola D
na grunderna till den kommande? Reduktionent
hvilken således ej får utgå från ren politisklt
rund såsom statsbebof, eller från folket sjelf,
vilket dock redan under Christinas tid 4649,
-350 0. följ. starkt yrkade på räfst af kronans
ortslösade gods; utan blott skall utgöra enG
sljd af kabaler emellan olika afd.lningar inom!F
deln); vidare: fröken Ingeborg Gyllenstierna,
ppblossande af raseri och hämnd öfver, att
kan Hadwvio Stanhael fått nann