gen af presternes noralit förmodligen hiifvå först
föremålet för den heliga alliansens sträfvande, hva
dan mani har allt skäl att önska den Jycka, och at
deltagarne genom företagets svårigheter icke mått
tröttna på halfya vägen. :
Denna anmärkning är måhända mera pikan
än fullt rättvis, och man bör i detta som an
dra fall akta sig för ensidighet. Aftonblade
har icke någon serskild förkörlek för presterna
men det bör dock erkännas, ait medlemmarn
af det ståndet i allmänhet äro fullt ut så mo
raliska som någon annan klass. Anmärknin
gen, för alt vara riktig, måste då utgå från de
synpunkten, att man skulle ega rätt alt, fö
exemplets skull, fordra eu långt större mora
litet af presten, än al någon annan. Detta ä
en fråga som kunde förtjena en särskild under
sökning. Menniskonaturen är sig i grunder
Tlik öfverallt, och kan ej blifva förändrad blot
derigenom, att man säller på sig en annan ko
stym, vare sig svart eller grå. Det vore såle
des prestens enskilda ställning i samhället oc
intrycket deraf som skulle anses verka en hö
gre förmåga af dygd hos bonom än hos andra
Men om nu institutionerna äro sådana, att då
i visst hänseende snarare skola verka till mot
satsen? Hvad voro d: kristna presterna ifrår
början? folkets lärare. Sjeifva läran var också
passande för den tidens bildningsgrad. Mo
under det allting annat gålt framåt och veten
skaperna samt den meuskliga forskningen gjor
menniskan bekant med många nja elem nter
naturen och skapelsen, hvilka gifvit ett utom:
ordentligt rikare synfält för betraktandet af de
gudomligas uppenbarelser, på ett för förnufte
tillfredsställande sätt, hafva de mäktiga i kyr-
kan, några af egennytta och hersklystnad, men
allmänneligen af kast-anda, sträfvat att mec
hvilka medel som helst fastlåsa tron precist vic
samma - dogmer, som för 42 till 1500 år sedan
och försöken alt rena dessa vid skenet a
upplysningens fackla motas med kriminallagen
Hvad har väl följden häraf blifvit? Jo, at
måhända flertalet bland presterna sjelfva, och
just bland de mest upplyste; komma att be-
trakta just den del af läran, hvarpå kyrkan läg-
ger största vigten, såsom varande till egentli-
gen för massans skull, medan lärarne of-
tast hysa en annan serskild öfvertygelse
för sig sjelfva. Vi hafva åtminstone mångfal-
diga gånger öppnat samtal härom med de mest
aktningsvärda prester, och 9 gånger ibland 40,
då de velat vara uppriktige eller kommit i
trångmål, fått till svar, att anmärkningar af nyss
omförmälda slag varit riktiga, men att det ej
går an för mängdens skull, att sälta dogmerna
i full harmoni med den vet.nskapliga upplys-
ningen, emedan det vore fara värdt, att kyr-
kan då skulle falla, och att detär derföre som
man måste predika förnuftets dödande i tros-
saker — en i vår tanka högst inskränkt åsigt,
dels emedan behofvet af religion alltid qvar-
står, hvad form kyrkan än må erhålla, dels
också emedan hvarje nytt framsteg på veten-
skapernas område bidroger att stärka känslan
af det gudomligas tillvaro.
När imedlertid förhållandet är sådant med
färan, nemligen att den ej uthåller forsknin-
gens ljus, utan i mer eller mindre grad förut-
sätter blindhet (blind tro, vidskepelse) för att
kunna fortlefva sådan den är, så skall detta o-
vilkorligen åstadkomma, att presten, i samma
mån som han är bildad i öfrigt, måste i mer
eller mindre grad blifva skrymtare just i det
afseende der hans embetsverksamhet är vigti-
gast, d. v. s. i utöfningen af sjelfva lärarekal-
let. -Om det derföre med något skäl kan kla-
gas, alt presterna stå för lågt i moralitet, d.
v. S. icke lägre än andra klasser, ty detta vore,
såsom ofvan nämndes, en orältvis beskyllning,
men att. de icke utgöra en föresyn för dessa
så mycket som man kunde önska och borde
ega rätt att fordra, så bör feiet icke egentligen
tillskrifvas individerna, utan hela institutionen,
som är föråldrad, och behöfde reformeras i en-
lighet med tidens framskridande i öfrigt. Detta
är också sannolikt orsaken till den stora rö-
relse, som nu förspörjes ibland Tysklands yngre
theologer och till uppkomsten och de hastiga
framstegen ibland den nya s. k. krist-katolska
församlingen derstädes, som redan räknar öfver
200,000 medlemmar. — Deremot är det gan-
ska sannt, att den omtalade evangeliska allian-
sen ingalunda synes vara rätta medlet att kom-
ma till denna förbättring. Den fördömer tvert-
om i sina förbandlingar uttryckligt de så kal-
lade ljusvännerna, och går i öjrigt ut på att
söka öfvertala presterne inom skilda sekter, alt
afstå från striderna sins emellan, för att så
mycket lättare kunna med samlad kraft i vissa
hufvudpunkter fastställa en gemensam trosform
till åtlydnad för mängden, samt har således
samma ändamål i kyrkligt afseende, som den
bekanta heliga alliansen hade i politiken.
43
DROTTNINGARNA ISABELLA OCH CHRI-
STINA.
Följande skildring, hemtad från den franska
journalen La Patrie, visar den sjelfständiga
ställning, den unga spanska drottningen börjat
intaga, sedan hennes ögon blifvit öppnade öf-
ver de verkliga omständigheter, som föregått