56 millionemna i förmögenhet, är en ganska sinnrik uppfioning, men en annan fråga är om nationen i almäönbet ser saken allde!es på samma sätt och skulle vilja bafva en särskild samling Herrar i r presentationen. Hvad åter beträffar de citerade Argumenterna, så frukta vi att de ej uthålla granskning. Att först nämna frasen i tidningen: Times, så tyckes den utvisa, att det er gelska bladet ick är särdeles bekant med tänkesätten i Preussen; men i alla fall passar dess ytträndo icke in på Sverge, der å ena sidan intet revolutionärt parti finnes, och å den andra sidan pluraliteten på sjelfva riddarhuset ingalunda skulle vara böjd att försaka sin representationsrätt för att lemna den uteslutande i händerna på de 342 heloch half.millionärerna, för att få en stark aristokrati, hvilket aldrig här varit något särdeles omtyckt e!ement eller visat sig mycket förtjent af alt vara det, Vidkommande åter den statistiska beräkningen, så kan dervil anmärkas, att Jörfattaren icke ifrån adelns uppgifna förmögenhet frindragit något för inteckningar och skulder. Detta betyder likväl mindre, ty det är utan tvifvel att en del af adeln i alla fall hos oss besitter en ganska betydande förmögnhet. Men hela ideen ätt af denna förmögenhet bilda huivudelementet för en herrekammare, bvi:-ken ide för öfrigt icke är ny, utan länge utgjort en favoritföreställning hos h. exc. grefve Börnstjerna i de af honom utgifna representationsförslag, Jider af ;.det hufvudfelet att uppslälla en i vår tid omöjlig grund för en folkrepresentation som skal! bildas. Det är helt enkelt penningearistokratien i en af dess råaste former. i fall nemligen icke personligheten utan gjpenningen är det som skulla bestämma förhållandet af representationsrätten, så borde väl detta åtminstone lämpas efter beloppet af den beskattning, som utgöres till kronan, och då uppstår en helt annan sifferproportion emellan de olika klassernas bidrag. Dessutom återkommer man här alltid till den erinran, att till och med efter 1840 års representationsförslag skulle den förmögnare jordegaren alltid fi ett större röstantal vid valen än dsn mindre bemedlade, och adeln bibehöll derigenom alltid en tillbörlig andel. Att inbilla sig, det egandet af en stor förmögenbet skulle kunna berättiga en viss klass, bestående af ett ringa antal individer, till en särskild, afsluten andel i den politiska makten, är deremot en illusion, som aldrig här i landet kan blifva realiserad, enär sjelfva syftemålet för hela reformen lärer få antagas vara att inskränka fåväldenas öfvervigt inom billiga gränser. Eftersom Posttidningen åberopat ett yttrande I af The Times. öfver detta ämne, tillåte vi oss! för öfrigt att, såsom motstycke dertill, citera: en artikel ur Allgemeine Zeitung för den 81 Mars, kallad: Zur Beleuchtung Schwedischer Zustände, och kunne så mycket hellre göra det utan partiskhet, som denna utförliga artikel, hvilken lemnar en öfversigt af det sistförflutna årets händelser inom Sverige, på ett och! annat ställe äfven gjort anmärkningar emot Aftoabladet.. Der talas nemligen äfven om representationskommitteen, på följande sätt (se Beilage till Augsburger Allg. Ze:tung för den 8 Mars, fjerde sidan, andra spalten): Denna kommittt, hvilken har att till den blifvande riksdagen förbereda den vigtiga reformen af vår ståndsrepresentation, sammanträdde på våren, men ajournerade sig snart åter, efter att hafva inledt -några för nödiga ansedda historiska och statistiska preliminärarbeten, som öfyerlemnades åt vissa ledamöter, samt trädde ångo tillhopa om hösten. I December erfor man, att kommitten hade bestämt sig för tvåkammarsystemet, och för åtminstone den ena kammarens bildande genom deputerade, hvilka, utan afseende på ståndsolikhet, skulle väljas af folket, efter en tvefaldig men i det hela låg valcensus, nemligen så, att de högre beskattade skulle välja direkt, de lägre beskattade indirekt. (Berättaren har här ej vidrört den stigande röstskalan.) Dermed vore representativsystemet i det hela antaget och det gamla ständersystemet kastadt öfver bord. — — — Man tror, att en ifrån högre ort yttrad åsigt ej varit utan inflytande på detta beslut och den enstämmighet, hvarmed det fattades af män, som till en del förut tillhört helt andra åsigter, kan knappt förklaras på annat sätt. Öfver den andra eller försla kammarens bildning hållas just nu öfverläggningar i kommitteen, och, såsom det förnimmes, icke utan en hård strid emellan de hvarannan motsatta åsigterna. Detta är utan tvifvel vid hela reformen den kinkigaste frågan, och om äfven i kommitten ett resultat lätt kan uppnås genom röstpluralitet, så är dock i sjelfya verket föga utsigt förhanden, att Ständerna kunna förena sig om sammansättningen af ett öfverhus. Troligen blir man till sluts nödsakad, att öfvergifva tvåkammarsystemet och antaga enkammarsystemet, hvilket i alla händelser också torde vara mycket förnuftigare för Sverige. Ty elementer, sådana som de engelska pä--rerna eller de tyska ståndsherrarne, eller sådana som den katholska eller anglikanska kyrkans kyrkofarstar, har Sverige uppenbarligen inga att framvisa, om också icke de felas, som gerna vilja inbilla sig vara något dylikt. Emot försöket att bilda en kammare af på lifstid af regeringen utnämnda ledamöter, synes åter den fransyska pärskammaren genom sin betydelselöshet gifva ett tillräckligt varnande exempel.n Minne icke författaren af denna artikel, utan att veta af den sednare tillkomna, ur The Times citerade frasen, här gi!vit en temligen direkt erinran mot dess tillsmplighet på Sverige? DEN EVANGELISKA ALLIANSEN. b RANA TTR PO FTEA PYRET IS UEEJUSDUNNEE 3 RSS a