56 millionemna i förmögenhet, är en ganska sinn-
rik uppfioning, men en annan fråga är om na-
tionen i almäönbet ser saken allde!es på samma
sätt och skulle vilja bafva en särskild samling
Herrar i r presentationen. Hvad åter beträf-
far de citerade Argumenterna, så frukta vi att
de ej uthålla granskning. Att först nämna
frasen i tidningen: Times, så tyckes den utvisa,
att det er gelska bladet ick är särdeles bekant
med tänkesätten i Preussen; men i alla fall
passar dess ytträndo icke in på Sverge, der å
ena sidan intet revolutionärt parti finnes, och
å den andra sidan pluraliteten på sjelfva rid-
darhuset ingalunda skulle vara böjd att försaka
sin representationsrätt för att lemna den ute-
slutande i händerna på de 342 hel- och half-
.millionärerna, för att få en stark aristokrati,
hvilket aldrig här varit något särdeles omtyckt
e!ement eller visat sig mycket förtjent af alt
vara det, Vidkommande åter den statistiska
beräkningen, så kan dervil anmärkas, att Jör-
fattaren icke ifrån adelns uppgifna förmögenhet
frindragit något för inteckningar och skulder.
Detta betyder likväl mindre, ty det är utan
tvifvel att en del af adeln i alla fall hos oss
besitter en ganska betydande förmög- nhet. Men
hela ideen ätt af denna förmögenhet bilda hui-
vudelementet för en herrekammare, bvi:-ken ide
för öfrigt icke är ny, utan länge utgjort en fa-
voritföreställning hos h. exc. grefve Börnstjerna
i de af honom utgifna representationsförslag, Ji-
der af ;.det hufvudfelet att uppslälla en i vår
tid omöjlig grund för en folkrepresentation som
skal! bildas. Det är helt enkelt penningeari-
stokratien i en af dess råaste former. i fall
nemligen icke personligheten utan gjpenningen
är det som skulla bestämma förhållandet af re-
presentationsrätten, så borde väl detta åtmin-
stone lämpas efter beloppet af den beskattning,
som utgöres till kronan, och då uppstår en helt
annan sifferproportion emellan de olika klasser-
nas bidrag. Dessutom återkommer man här all-
tid till den erinran, att till och med efter 1840
års representationsförslag skulle den förmögnare
jordegaren alltid fi ett större röstantal vid va-
len än dsn mindre bemedlade, och adeln bibe-
höll derigenom alltid en tillbörlig andel. Att
inbilla sig, det egandet af en stor förmögenbet
skulle kunna berättiga en viss klass, bestående
af ett ringa antal individer, till en särskild, af-
sluten andel i den politiska makten, är deremot
en illusion, som aldrig här i landet kan blifva
realiserad, enär sjelfva syftemålet för hela re-
formen lärer få antagas vara att inskränka få-
väldenas öfvervigt inom billiga gränser.
Eftersom Posttidningen åberopat ett yttrande I
af The Times. öfver detta ämne, tillåte vi oss!
för öfrigt att, såsom motstycke dertill, citera:
en artikel ur Allgemeine Zeitung för den 81
Mars, kallad: Zur Beleuchtung Schwedischer
Zustände, och kunne så mycket hellre göra
det utan partiskhet, som denna utförliga arti-
kel, hvilken lemnar en öfversigt af det sistför-
flutna årets händelser inom Sverige, på ett och!
annat ställe äfven gjort anmärkningar emot Af-
toabladet.. Der talas nemligen äfven om re-
presentationskommitteen, på följande sätt (se
Beilage till Augsburger Allg. Ze:tung för den
8 Mars, fjerde sidan, andra spalten):
Denna kommittt, hvilken har att till den blif-
vande riksdagen förbereda den vigtiga reformen af
vår ståndsrepresentation, sammanträdde på våren,
men ajournerade sig snart åter, efter att hafva in-
ledt -några för nödiga ansedda historiska och stati-
stiska preliminärarbeten, som öfyerlemnades åt vissa
ledamöter, samt trädde ångo tillhopa om hösten. I
December erfor man, att kommitten hade bestämt
sig för tvåkammarsystemet, och för åtminstone den
ena kammarens bildande genom deputerade, hvilka,
utan afseende på ståndsolikhet, skulle väljas af fol-
ket, efter en tvefaldig men i det hela låg valcensus,
nemligen så, att de högre beskattade skulle välja
direkt, de lägre beskattade indirekt. (Berättaren
har här ej vidrört den stigande röstskalan.) Der-
med vore representativsystemet i det hela antaget
och det gamla ständersystemet kastadt öfver bord.
— — — Man tror, att en ifrån högre ort yttrad
åsigt ej varit utan inflytande på detta beslut och
den enstämmighet, hvarmed det fattades af män,
som till en del förut tillhört helt andra åsigter, kan
knappt förklaras på annat sätt. Öfver den andra
eller försla kammarens bildning hållas just nu öf-
verläggningar i kommitteen, och, såsom det förnim-
mes, icke utan en hård strid emellan de hvarannan
motsatta åsigterna. Detta är utan tvifvel vid hela
reformen den kinkigaste frågan, och om äfven i
kommitten ett resultat lätt kan uppnås genom röst-
pluralitet, så är dock i sjelfya verket föga utsigt
förhanden, att Ständerna kunna förena sig om sam-
mansättningen af ett öfverhus. Troligen blir man
till sluts nödsakad, att öfvergifva tvåkammarsyste-
met och antaga enkammarsystemet, hvilket i alla
händelser också torde vara mycket förnuftigare för
Sverige. Ty elementer, sådana som de engelska pä-
--rerna eller de tyska ståndsherrarne, eller sådana som
den katholska eller anglikanska kyrkans kyrkofar-
star, har Sverige uppenbarligen inga att framvisa,
om också icke de felas, som gerna vilja inbilla sig
vara något dylikt. Emot försöket att bilda en kam-
mare af på lifstid af regeringen utnämnda ledamö-
ter, synes åter den fransyska pärskammaren genom
sin betydelselöshet gifva ett tillräckligt varnande
exempel.n
Minne icke författaren af denna artikel, utan
att veta af den sednare tillkomna, ur The Ti-
mes citerade frasen, här gi!vit en temligen di-
rekt erinran mot dess tillsmplighet på Sverige?
DEN EVANGELISKA ALLIANSEN.
b RANA TTR PO FTEA PYRET IS UEEJUSDUNNEE 3 RSS a