att delta Icke var det enda exemplet pa alll
fremmande makter kränkt traktater, under detm
Storbritannien häfdat sin ära. Under dessa
omständigheter ansåg han det vara sin pligt,!M
att bringa denna sak under husets öfvervägan-l!pc
de. Drottningen hade i throntalet förklarat, attbi
hon ansåg Krakaus införlifvande med Österrikelst
såsom ett uppenbart våldförande af Wiener-bl
traktaten, att H. M. hade låtit tillställa Ryska, 52
Preussiska och Österrikiska hofven protester i
detta hänseende, af hvilka protester H. M. ha- H
de befallt att kopior skulle läggas på husets
bord. På detta throntal hade huset visserligen pb
svarat; men talaren påstod att det svar, somjA
blifvit afgifvet, icke på något sätt kunde in-H
skränka husets rättighet ält betrakta den fråga,o
han nu ämnade förelägga detsamma. Talaren P
höll i sin hand de dokumenter, som efter H.
M:ts befallning blifvit lagda på husets bord. Ilp
lord Westmorelands (Brittisk minister i Berlin) l!y.
skrifvelse till lord Aberdeen och i hr Maguiresla
skrifvelse till samme lord, framställes Krakaus te
besättande af de trenne nordska makternas!p
trupper såsom blott ämnadt att räcka tills vi-Jn
dare. Alla depecher, som regeringen mottog
ända till d. 4 Augusti, voro affattade i samma
anda, och i en depeche till lord WestmorelandT
af nyssnämnde datum irån lord Palmerston, ut-t
trycker lorden sin fägnad derö ver, att de tren-lo
ne nordiske makterne icke ämnade besätta Kra-s!
kau för alltid, emedan detta vore att bryta e-!4
mot Wienertraktaten. Derefter kom furst Met-P
ternichs skrifvelse, hvari han försvarar de trenne
makternas handling, attinkorporera Krakau med
Osterrike. - Härpå följde lord Palmerstons de-lb
peche af d. 23 November, hvari han påstod att y
intet giltigt skäl blifvit anfördt för denna kränk-1g
ning af Wienertraktaten: lorden anmärkte, attif:
ingen kunde komma till Krakau utan att pas-In
sera någon af de trenne makternes gebit, och
att denna stad icke borde lida, för det em-lå
betsmyndigheterne i dessa trenne stater varits
försumlige; och vidare, att i fall polislagarne ile
Krakau icke voro stränga nog för att kufvalc
upproriska rörelser, kunde de förändras, så att!
detta ändamål vunnes. Talaren hoppades, att!!
ingen, efter att hafva tagit kännedom af denna I
skrifvelse från lord Palmerston, skulle påstå, att
Krakaus införlitvande med Österrike ej var en!r
kränkning al Wienertraktaten. I denna de-
peche från lord Palmerston heter det, att
Hennes Maj:ts regering förklarar, att detta in-
nefattar en kränkning af Wienertraktaten. Ta-
laren tog för gifvet, att dessa makter icke ta-
git i betraktande de 609 millioner sterling,
som Storbritannien utgifvit för att upprätthålla!
freden i Europa. Han hoppades att Storbri-l
tanniens underhus skulle fälla en sådan dom, !
som anstod detsamma, och icke tillåta ett dy-
likt ingrepp i dess rättigheter. Hvem kunde!
väl annat än känna en innerlig och upprigtig
ovilja öfver ctt. sådant förfarande? Icke att,
talaren önskade krig, men han ville städse upp-
rätthålla sitt fåderneslands rättigheter. Tala-
ren uppräknade nu de befolkningar och besitt-
ningar, som de trenne makterne, Österrike,
Ryssland och Preussen, tagit från Polen, och
förklarade att England icke kunde i folkens
ögon anse sig utan skuld i denna styckning.
Han trodde icke att Österrike visat sig tack-
samt mot England, som, då Bonaparte stod vid
Österrikes gräns, lånte denna makt 7 millioner.
Han ville fråga på hvad sätt Österrike återbe-
talt de 47 VA millioner, som det inalles lånat!
af England? Ja, det var klart för alla, attl
Wienertraktaten blifvit kränkt genom OÖsterri-
kes, Preussens och Rysslands förfarande emot
Krakau, och talaren trodde att den ädle lor-
den. (Palmerston) visat, att ingenting kunnat
ske med hänseende till desertörer och flyktin-
gar, utan dessa makters vetskap. Ja, aflidne
greive Grey hade redan 48530 protesterat emot
makternas förfarande emot Krakau; men dål.
hade vi, ty värr, intet dokument att stödja
protesten på. Talaren trodde, att tiden nu var
inne, att egna en allvarlig uppmärksamhet åt
dessa förhållanden, der:genom att man öfver-
lemnade åt Hennes Maj:ts regering, att vidlaga
det handlingssätt, den ansåg lämpligast; men
det höfdes underhuset, att yttra sitt ogillande
af en dylik framfart. Huset hade i sin makt
att inställa betalningen af de penningar, som
erlades i anledning af ryska lånet i Holland,
så vida det bevistes, att traktaterne blifvit
kränkta. Men en ädel lord midt emot (lord
George Bentink) hade sagt, att invånarne i
Krakau glädde sig öfver förändringen, att glid-
jeeldar ilammat, och att illuminationer utan
ända egt rum; men ett bref, som talaren sett
från Krakau, motsade hvad lorden yttrat; ty i
detta bref hette det, att då folket visste, att
det skulle blifva öfverväldigadt af militärstyrka,:
så hade det stillatigande funnit sig i allt hvad
man föranstaltat.
Talaren ingick nu i en historik öfver till-
komsten af det ifrågavarande lånet, hvilken vi
förbigå, emedan den icke innehåller annat el-
ler mera, än vi redan ofvanföre meddelat. Han
yttrade derefter, att en lärd jurist förklarat,
att det icke fanns något åligsande i lag för
England, att vidare fortsätta afbetalningarne på!
detta lån, så vida ej en eller annan grund,l:
hemtad af politiska förhållanden, kunde dertill)!
4
bn
föranleda. Men enligt Hugo Grotius och Mar-
tens var det klart, att när den ena kontrahe-
rande parten vägra uppfylla ingångna förbin-
delser, är r den andra löst ifrån sina.
TT mm Pe. oo... IA