att delta Icke var det enda exemplet pa alll fremmande makter kränkt traktater, under detm Storbritannien häfdat sin ära. Under dessa omständigheter ansåg han det vara sin pligt,!M att bringa denna sak under husets öfvervägan-l!pc de. Drottningen hade i throntalet förklarat, attbi hon ansåg Krakaus införlifvande med Österrikelst såsom ett uppenbart våldförande af Wiener-bl traktaten, att H. M. hade låtit tillställa Ryska, 52 Preussiska och Österrikiska hofven protester i detta hänseende, af hvilka protester H. M. haH de befallt att kopior skulle läggas på husets bord. På detta throntal hade huset visserligen pb svarat; men talaren påstod att det svar, somjA blifvit afgifvet, icke på något sätt kunde in-H skränka husets rättighet ält betrakta den fråga,o han nu ämnade förelägga detsamma. Talaren P höll i sin hand de dokumenter, som efter H. M:ts befallning blifvit lagda på husets bord. Ilp lord Westmorelands (Brittisk minister i Berlin) l!y. skrifvelse till lord Aberdeen och i hr Maguiresla skrifvelse till samme lord, framställes Krakaus te besättande af de trenne nordska makternas!p trupper såsom blott ämnadt att räcka tills vi-Jn dare. Alla depecher, som regeringen mottog ända till d. 4 Augusti, voro affattade i samma anda, och i en depeche till lord WestmorelandT af nyssnämnde datum irån lord Palmerston, ut-t trycker lorden sin fägnad derö ver, att de tren-lo ne nordiske makterne icke ämnade besätta Kra-s! kau för alltid, emedan detta vore att bryta e-!4 mot Wienertraktaten. Derefter kom furst Met-P ternichs skrifvelse, hvari han försvarar de trenne makternas handling, attinkorporera Krakau med Osterrike. Härpå följde lord Palmerstons de-lb peche af d. 23 November, hvari han påstod att y intet giltigt skäl blifvit anfördt för denna kränk-1g ning af Wienertraktaten: lorden anmärkte, attif: ingen kunde komma till Krakau utan att pas-In sera någon af de trenne makternes gebit, och att denna stad icke borde lida, för det em-lå betsmyndigheterne i dessa trenne stater varits försumlige; och vidare, att i fall polislagarne ile Krakau icke voro stränga nog för att kufvalc upproriska rörelser, kunde de förändras, så att! detta ändamål vunnes. Talaren hoppades, att!! ingen, efter att hafva tagit kännedom af denna I skrifvelse från lord Palmerston, skulle påstå, att Krakaus införlitvande med Österrike ej var en!r kränkning al Wienertraktaten. I denna depeche från lord Palmerston heter det, att Hennes Maj:ts regering förklarar, att detta innefattar en kränkning af Wienertraktaten. Talaren tog för gifvet, att dessa makter icke tagit i betraktande de 609 millioner sterling, som Storbritannien utgifvit för att upprätthålla! freden i Europa. Han hoppades att Storbri-l tanniens underhus skulle fälla en sådan dom, ! som anstod detsamma, och icke tillåta ett dylikt ingrepp i dess rättigheter. Hvem kunde! väl annat än känna en innerlig och upprigtig ovilja öfver ctt. sådant förfarande? Icke att, talaren önskade krig, men han ville städse upprätthålla sitt fåderneslands rättigheter. Talaren uppräknade nu de befolkningar och besittningar, som de trenne makterne, Österrike, Ryssland och Preussen, tagit från Polen, och förklarade att England icke kunde i folkens ögon anse sig utan skuld i denna styckning. Han trodde icke att Österrike visat sig tacksamt mot England, som, då Bonaparte stod vid Österrikes gräns, lånte denna makt 7 millioner. Han ville fråga på hvad sätt Österrike återbetalt de 47 VA millioner, som det inalles lånat! af England? Ja, det var klart för alla, attl Wienertraktaten blifvit kränkt genom OÖsterrikes, Preussens och Rysslands förfarande emot Krakau, och talaren trodde att den ädle lorden. (Palmerston) visat, att ingenting kunnat ske med hänseende till desertörer och flyktingar, utan dessa makters vetskap. Ja, aflidne greive Grey hade redan 48530 protesterat emot makternas förfarande emot Krakau; men dål. hade vi, ty värr, intet dokument att stödja protesten på. Talaren trodde, att tiden nu var inne, att egna en allvarlig uppmärksamhet åt dessa förhållanden, der:genom att man öfverlemnade åt Hennes Maj:ts regering, att vidlaga det handlingssätt, den ansåg lämpligast; men det höfdes underhuset, att yttra sitt ogillande af en dylik framfart. Huset hade i sin makt att inställa betalningen af de penningar, som erlades i anledning af ryska lånet i Holland, så vida det bevistes, att traktaterne blifvit kränkta. Men en ädel lord midt emot (lord George Bentink) hade sagt, att invånarne i Krakau glädde sig öfver förändringen, att glidjeeldar ilammat, och att illuminationer utan ända egt rum; men ett bref, som talaren sett från Krakau, motsade hvad lorden yttrat; ty i detta bref hette det, att då folket visste, att det skulle blifva öfverväldigadt af militärstyrka,: så hade det stillatigande funnit sig i allt hvad man föranstaltat. Talaren ingick nu i en historik öfver tillkomsten af det ifrågavarande lånet, hvilken vi förbigå, emedan den icke innehåller annat eller mera, än vi redan ofvanföre meddelat. Han yttrade derefter, att en lärd jurist förklarat, att det icke fanns något åligsande i lag för England, att vidare fortsätta afbetalningarne på! detta lån, så vida ej en eller annan grund,l: hemtad af politiska förhållanden, kunde dertill)! 4 bn föranleda. Men enligt Hugo Grotius och Martens var det klart, att när den ena kontraherande parten vägra uppfylla ingångna förbindelser, är r den andra löst ifrån sina. TT mm Pe. oo... IA