eller längst varit hös Leja, ehuru den ene är 8 å
19 år äldre än den andre och 4 å 5 år längre vari!
hos Leja.
Rätten beslöt härefter kalla begge med namnet
Ecktell, i ovisshet om hvilken försålt skalorne, men
J. Ecktell gjorde brodrens kallande öfverflödigt, enär
han vid kallelsetillfället förklarade sig varit den,
som vid ifrågavarande tid försålt instrumenterna
enligt hvad 2:ne exekutionsbetjenters bevis intygade.
Ecktell kom nu ändtligen tillstädes, då han för-
nekade sitt för exekutionsbetjenterne gjorde erkän-
nande samt tillkännagaf, efter taget skärskådande al
de oriktige skalorne, att han icke förmådde upp-
täcka någon skillnad emellan dem och en annan fö-
retedd riktig, att han nu, efter så lång tids för-
lopp, icke kunde påminna sig om han försålt de
nu förevisade, men att, enligt hvad honom veter-
ligt vore, Leja alltid brukat hos instrumentmakaren
Hasselström inköpa de skalor, han hållit till salu.
För den verkan det å denna sak kunde hafva,
ingafs ett utdrag af Stockholms norra förstads östra
kämnersrätts protokoll för d. 4 Mars 4832, utvisan-
de att Leja under sagde dag blifvit af nämnde rätt
ansedd förvunnen, att å en thermometer, som uti
hans bod vid seqvester anträffats, hafva satt de å
densamma befintliga tre kronor eller kronomärke,
utan att han dertill varit berättigad, samt för der
skull dömd att, jemlikt 8 Kap. 8 utsökningsbal-
ken, böta 43 rdr 46 sk. bko.
Advokatfiskalen Fredholm yrkade uti slutpåstå-
ende d. 8 Mars: att som Leja icke gittat styrka.
ens förebära, att någon annan än han sjelf toge be-
Istyr med bodens förseende med varor, Leja, utan
afseende å hans föregifvande att uti sin bod icke
till salu hafva hållit andra, än de afinstrumentma-
karen Hasselström tillverkade skalor, hvilken upp-
gift vederlägges deraf, att de tillvaratagne skalorne
icke äro med Hasselströms namnstämpel försedde
och de i afseende derå företedde räkningar, alltifrån
år 1836, tydligen äro på en gång skrifne, efter hvad
bläcket och papperet utvisa, samt troligen efter den-
na rättegångs början, således för det han till salu
hållit skalor, falska så väl genom sin oriktighet i
afseende å måttet, som ock med hänsigt till den
derå anbragte falska stämpel, hvarigenom han sve-
ket främjat, måtte fällas till ansvar enligt 8 Kap.
182 mom. Missgerningsbalken, jemförde med 4
Kap. 9 och 8 Kap. Handelsbalken. Härförutan
yrkades ansvar å Leja enligt 44 Kap. 7 Rätte-
gångsbalken för sidovördnad mot domaren.
I advokatfiskalen Fredholms yrkande instämde
Mörk och Höglund.
Häröfver utlät sig Leja i slutförklaring d. 45 Mars,
att alla de hos honom försålda skalor varit hos
Hasselström tillverkade, men att väl någon gång in-
träffat, att personer i Lejas bod inkommit och för-
sålt sådane eller utbytt dylika emot andra instru-
menter. De många hemliga och uppenbara förföl-
jelser, hvarmed afunden och illviljan icke tröttnat
lägga Leja hinder i vägen i hans näring, trodde
Leja hafva förantedt förevarande angifvelse, åtmin-
stone ansåg Leja sig ega rättighet misstänka, att
den hos honom sednast köpte skalan, enär han icke
om de öfriga ansåge sig öfverbevist, blifvit under
Lejas frånvaro från staden genom någon hemlig af-
undsman, genom byte eller försäljning inpraktiserad
i Lejas bod, i förlitande på oerfarenheten och en
mindre uppmärksamhet hos betjeningen; lemnande
alldeles å sido om denna skala blifvit här i landet
tillverkad för att bringa honom på fall, eller vore
utländsk, ville dock Leja icke påstå att annat än
slumpen fogat så, att Mörk (2) blifvit köpare deraf
och derigenom satts i tillfälle att blifva Lejas an-
klagare. Såsom särdeles otur ansåg Leja äfven att
undersökning i boden icke verkställdes genast efter
det utrönt blifvit, att skalan vore oriktig, då man
till stor förvåning skulle upptäckt, enligt hvad be-
tjeningen, efter anställd granskning, för Leja upp-
gifvit, att icke någon oriktig skala fanns bland det
återstående lagret. Enär de trenne kronorna fat-
tades öfver bokstäfverne, hvilka stå långt ifrån hvar-
andra, på den kos Leja köpta skalan, men deremot
äro tätt tillhopa på de riktiga, förmodade Leja nå-
gon förfalskning icke kunna anses hafva egt rum,
dels till följd af nu anmärkte olikheter, dels enär
Leja icke af nu åtalade brott kunde ega minsta
fördel. Han förmodade för den skull ogillande af
Fredholms påstående så i denna delen, som ock i
afseende å det, väckta ansvaret för Lejas uppförande
inför rätta, neist Leja såsom utländning (?) icke rik-
tigt kunnat uppfatta domarens frågor och till följd
deraf haft några kanske oegentliga svar, hvilka för-
anledt misstydning till Lejas Brackdel.
Uti utslag, som meddelades förliden måndag, för-
klarade kämnersrätten, att enär eleven Kjellerstedt
icke bestämdt kunnat uppgifva om den till rätten
ingifne skala vore densamma, som han hos Leja in-
köpt, samt, i afseende å den af Höglund först upp-
handlade skala full laga bevisning icke förekommit
derom, att Leja innehaft och i sin salubod försålt
denna, hvilket äfven med den förstnämnda vore
förhållandet, Leja i afseende å dessa skalor icke
kunde till ansvar -fällas, helst värjemålsed i en så-:
lan fråga, der angifvelse om förfalskning inlupit,