vara förvillande och till de gröfsta oriktigheter och misstag föranledande. Sedån undersökning i anledning häraf hos kongl. poliskammaren förevarit, samt bokhållaren Leja, i anseende till fadrens bortovaro från staden, häröfver hörd, förklarat sig icke hvarken kunna bejaka eller förneka att förevarande skalor blifvit uti Lejas bod försålde, remitterades målet till kämnersrätt, hvarest det för första gången förevar i första afdelningen den 25 Maj förlidet år. Rätten hade uti skrifvelse till justitiekanslersembetet anhållit, att då hos fiskaler icke kunde påräknas eller erfordras den sakkännedom, som vore nödig att såsom aktor uppträda uti denna till sin beskaffenhet ifrån deras öfriga göromål så skilda sak, någon af landtmäterikontorets tjenstemän måtte förordnas till åtalets utförande, men erhållit till svar att justitiekanslersembetet icke funne skäl att för nårvarande vidtaga någon åtgärd till följd af kämnersrätteus framställning. talet utfördes till följd häraf dels, till en början, af e.o. stadsfiskalen Lindborg och sedan af advokatfiskalen Fredholm. Leja, som imedlertid till staden hemkommit och nu var tillstädes, förnekade sig någonsin hafva innehaft eller i sin bod till salu hållit någon af ifrågavarande trenne skalor eller några andra af lika slag, samt förklarade att alla utaf honom försålde skalor varit hos instrumentmakaren Hasselström förfärdigade och med dennes stämpel försedda, till stöd hvarför Leja uppviste en mängd räkningar å skalor, som af Hasselström blifvit till Leja afyttrade. Målet förevar härefter flere gånger under somma ren och hösten förlidet år. Härunder upplyste hr registratorn Ramsten, med vidhållande af since förut gjorde förklaringar: att de oriktiga skalorna voro 2 gran lägre på 1200 än de riktige, hvaraf uppkomme en skillnad af 46 alnar på 1000: att de å de oriktige begagnade bokstäfver voro desamma, som af honom vid kröning begagnas, ehuru de stå något mer ifrån hvarandra än å de riktige, samt att de å desse befintligt tre kronor saknas: hvadan han ansåg förfalskning hafva egt rum i afseende å ifrågavarande upptedde skalor, fastän han icke med detta uttryck afsåge angilvelse derför hvarken emot Leja eller någon annan, utan endast uttryckte sin öfvertygelse om deras falska beskaffenhet. På ed hördes med Leja förbehållen, ehuru icke begagrad jäfsrätt: 4:o Bor stedt, som berättade att han, på begävan af Höglund, åtföljt denne, för att uti Lejas bod inköpa ett cirkelbestick, utan att han då egde någon kännedom om afsigten dermed: att sedan HögJund verkställt handeln, hade de med den i besticket befintliga skala ingått till juveleraren Torsk på Regeringsgatan, hvarest de, sedan ett hål blifvit borTadt uti skalan, de med tråd och ett Torsk tillhörigt sigill deri fästat en pappersremsa, hvarå de begge tecknat sine namn; samt att då de härifrån utkommit, hade skalan till Mörk, som å Gustaf Adolfs torg anträffats, blifvit öfverlemnad: att Borgstedt några dagar derefter jemte f. sergeanten Ekbom åter åtföljt Höglund till Leja, hvarest Höglund då köpt en skala, med hvilken de begifvit sig till Mörk, som borrat hål uti skalan och deruti medelst genomdragen tråd fästat ett papper, hvarå vidtryckts ett sigill; samt att de å detta papper tecknat sina namn för att kunna igenkänna skalan, hvarefter sigillet, som till förseglandet begagnats, blifvit till Höglund öfverlemnadt; igenkännande vittnet de företedde :skalorna, som ännu voro försedda med de vidfästade papperen, såsom de, hvilka vid omvittnade tillfällen blifvit inköpte; 2:0 Ekbom, som afgaf en med Borgstedts berättels3 lika lydande i afseende å det af denne omvittnade sista tillfället; och igenkände Ekbom bestämdt den skala, vd hvars inköpande han varit! närvarande och vid hvilken han fästat sitt namn. På af :Leja, bland andre, framställd fråga, om icke något utbyte af skalorne kunnat verkställas, innan skalan förseglades och med vittnenas namnteckning förseddes, svarade desse: att de genast efter inköpet noga besett ifrågavarande skalor, hvarefter de af Höglund instoppades i dennes sidoficka, uti hvilken :han under hela vägen derefter höll handen till dess skalan derutur framtogs, och hade, vid sistomvittnade tillfället, vittnena gått på hvar gin sida af Höglund, så att icke någon förväxling kunnat ega rum. Handelsbetjenten Ecktell, som imedlertid vistades ute på marknader, var ännu icke hörd, då hr Leja, bvilken redan ett par gånger förut varit borta från rätten, reste sin väg och återkom icke förr än i början af innevarande år, då målet åter företogs d. 1 Februari. Leja kom icke heller nu tillstädes, ehuru kallad, utan först vid påföljande rättegångstillfälle, då han, derom tillspord, icke kunde förmås göra minsta redo för nämnde Ecktell, ehuru åtskilliga frågor derom till honom framställdes. Leja förklarade t. ex. att han väl hade 2:ne med namnet. Ecktell och förnamnen Carl och Johan i sin bod, men att han icke visste hvilken af dem nu vore i fråga, hvilken religion de tillhörde eller hvarifrån le kommit i Lejas tjenst, hvilken af dem vore äldst,