vara förvillande och till de gröfsta oriktigheter och
misstag föranledande.
Sedån undersökning i anledning häraf hos kongl.
poliskammaren förevarit, samt bokhållaren Leja, i
anseende till fadrens bortovaro från staden, häröfver
hörd, förklarat sig icke hvarken kunna bejaka eller
förneka att förevarande skalor blifvit uti Lejas bod
försålde, remitterades målet till kämnersrätt, hvarest
det för första gången förevar i första afdelningen
den 25 Maj förlidet år.
Rätten hade uti skrifvelse till justitiekanslersem-
betet anhållit, att då hos fiskaler icke kunde påräk-
nas eller erfordras den sakkännedom, som vore nö-
dig att såsom aktor uppträda uti denna till sin be-
skaffenhet ifrån deras öfriga göromål så skilda sak,
någon af landtmäterikontorets tjenstemän måtte för-
ordnas till åtalets utförande, men erhållit till svar
att justitiekanslersembetet icke funne skäl att för
nårvarande vidtaga någon åtgärd till följd af käm-
nersrätteus framställning. talet utfördes till följd
häraf dels, till en början, af e.o. stadsfiskalen Lind-
borg och sedan af advokatfiskalen Fredholm.
Leja, som imedlertid till staden hemkommit och
nu var tillstädes, förnekade sig någonsin hafva in-
nehaft eller i sin bod till salu hållit någon af ifrå-
gavarande trenne skalor eller några andra af lika
slag, samt förklarade att alla utaf honom försålde
skalor varit hos instrumentmakaren Hasselström för-
färdigade och med dennes stämpel försedda, till stöd
hvarför Leja uppviste en mängd räkningar å skalor,
som af Hasselström blifvit till Leja afyttrade.
Målet förevar härefter flere gånger under somma
ren och hösten förlidet år.
Härunder upplyste hr registratorn Ramsten, med
vidhållande af since förut gjorde förklaringar: att de
oriktiga skalorna voro 2 gran lägre på 1200 än de
riktige, hvaraf uppkomme en skillnad af 46 alnar
på 1000: att de å de oriktige begagnade bokstäf-
ver voro desamma, som af honom vid kröning be-
gagnas, ehuru de stå något mer ifrån hvarandra än
å de riktige, samt att de å desse befintligt tre kro-
nor saknas: hvadan han ansåg förfalskning hafva
egt rum i afseende å ifrågavarande upptedde ska-
lor, fastän han icke med detta uttryck afsåge an-
gilvelse derför hvarken emot Leja eller någon an-
nan, utan endast uttryckte sin öfvertygelse om de-
ras falska beskaffenhet.
På ed hördes med Leja förbehållen, ehuru icke
begagrad jäfsrätt:
4:o Bor stedt, som berättade att han, på begä-
van af Höglund, åtföljt denne, för att uti Lejas bod
inköpa ett cirkelbestick, utan att han då egde nå-
gon kännedom om afsigten dermed: att sedan Hög-
Jund verkställt handeln, hade de med den i bestic-
ket befintliga skala ingått till juveleraren Torsk på
Regeringsgatan, hvarest de, sedan ett hål blifvit bor-
Tadt uti skalan, de med tråd och ett Torsk tillhö-
rigt sigill deri fästat en pappersremsa, hvarå de
begge tecknat sine namn; samt att då de härifrån
utkommit, hade skalan till Mörk, som å Gustaf
Adolfs torg anträffats, blifvit öfverlemnad: att Borg-
stedt några dagar derefter jemte f. sergeanten Ek-
bom åter åtföljt Höglund till Leja, hvarest Höglund
då köpt en skala, med hvilken de begifvit sig till
Mörk, som borrat hål uti skalan och deruti medelst
genomdragen tråd fästat ett papper, hvarå vidtryckts
ett sigill; samt att de å detta papper tecknat sina
namn för att kunna igenkänna skalan, hvarefter si-
gillet, som till förseglandet begagnats, blifvit till
Höglund öfverlemnadt; igenkännande vittnet de fö-
retedde :skalorna, som ännu voro försedda med de
vidfästade papperen, såsom de, hvilka vid omvitt-
nade tillfällen blifvit inköpte;
2:0 Ekbom, som afgaf en med Borgstedts berät-
tels3 lika lydande i afseende å det af denne om-
vittnade sista tillfället; och igenkände Ekbom be-
stämdt den skala, vd hvars inköpande han varit!
närvarande och vid hvilken han fästat sitt namn.
På af :Leja, bland andre, framställd fråga, om
icke något utbyte af skalorne kunnat verkställas, in-
nan skalan förseglades och med vittnenas namn-
teckning förseddes, svarade desse: att de genast ef-
ter inköpet noga besett ifrågavarande skalor, hvar-
efter de af Höglund instoppades i dennes sidoficka,
uti hvilken :han under hela vägen derefter höll han-
den till dess skalan derutur framtogs, och hade,
vid sistomvittnade tillfället, vittnena gått på hvar
gin sida af Höglund, så att icke någon förväxling
kunnat ega rum.
Handelsbetjenten Ecktell, som imedlertid vistades
ute på marknader, var ännu icke hörd, då hr Leja,
bvilken redan ett par gånger förut varit borta från
rätten, reste sin väg och återkom icke förr än i
början af innevarande år, då målet åter företogs d.
1 Februari. Leja kom icke heller nu tillstädes, e-
huru kallad, utan först vid påföljande rättegångs-
tillfälle, då han, derom tillspord, icke kunde förmås
göra minsta redo för nämnde Ecktell, ehuru åtskil-
liga frågor derom till honom framställdes. Leja
förklarade t. ex. att han väl hade 2:ne med namnet.
Ecktell och förnamnen Carl och Johan i sin bod,
men att han icke visste hvilken af dem nu vore i
fråga, hvilken religion de tillhörde eller hvarifrån
le kommit i Lejas tjenst, hvilken af dem vore äldst,