2 OM GESÄLLSKAPERNAS KASSOR.
AA Till Redaktionen af Aftonbladet!
I anledning af tvenne föregående artiklar i Afton-
bladet, för den 24 sistl. Februari och den 4 Mars.
angående Tesällskapernes kassor, anhålles ödmju-
kast om införande af nedanstående:
Gesällskapernas kassor utgöra för närvarande ett
ganska vigtigt samtalsämne inom alla gesällklasser.
En del af dem påstår sig redan hafva beslutit att
dela sina medel. Men dertill anser jag ingen vara
berättigad. Man måste nemligen besinna, att det
icke är den nu lefvande generationen, som lagt grun-
den till kassan, ej helHer hopsparat medlen. Saken
eger ett helt annat och ädlare ändamål, nemligen,
att vårda sjuka och herbergira resarde. Den
nyligen utkomna Näringsfrihetsförfattningen förbätt-
rar utan tvifvel mycket; men jag betviflar, att den
skall kunna förbättra helsan på gesällerna hädan-
efter, så, att de icke blifva i behof af den vård de
hitintills åtnjutit. Mången torde kanhända grunda
sitt hopp på hvad som står i förordningen, ,att
mästaren skall vårda sina sjuka arbetare Men
detta leder till ett skeft begrepp om sin ställning;
ty det står äfven, att mästaren eger rätt godtgöra
sig för den kostnad han vidkännes genom gesällens
sjukdom. Besinna nu, huru länge en gesäll bhärige-
nom kan komma att blifva bunden i en kondition,
der han knappt kan lifnära sig; då under tiden en
annan vida mer lönande, kanske stode honom öppen,
derest han vore fri från den förre mästaren. Huru
lugnt är det icke då, att veta sig vid dylika till-
fällen hvarken behöfva tillita mästaren eller all-
männa välgörenhetsanstalter, hvilket likväl blefve
oundvikligt, i händelse en gesäll befinner sig utan
kondition när han sjuknar och icke har några ge-
sällskapskassor att tillgå?
För att bevisa nyttan af dessa kassors tillvaro för
den personal, som tillhör dem, vill jag nämna, aut
under ett års tid vid ett af de större gesällskaperna,
hvilket insändaren tillhör, 150 sjuka gesäller blifvit
vårdade hemma på sina logier, kvardera flera vec-
kor, till och med öfver halfåret; samt 30 på laza-
rettet, hvaribland flere till och med haft en liten
sparpenning öfver, när de kommit derifrån. Besinna
nu, om alla desse blifvit vårdade hos mästaren —
huru mången mästare skulle icke härigenom kom-
mit i stor svårigbet och huru mången gesäll hade
icke dymedelst sett sig bunden i en kondition och
försatt i stor skuid?
Således måste man tillstå, att bibehbållandet af!
kassorna, såsom sjuk- och begrafningskassor, är af
största vigt.
Att vilja upplösa ech söndra, är det kortsyntaste
man kan tänka sig; ty just nu vänta vi en tid, som
mera än någonsin fordrar sammanhållning, olika
klasser emellan. På detta sätt kan konstfliten mera
odlas genom. utbyte af idter, handtverkare emellan,
samt äfven vår ekonomiska existens bättre tryggas.
Det är visst mången, som anser denna idt alldeles
oantaglig, isynnerhet hvad beträffar kassors sam-
manslående, enär den ena handtverksklassen har
större kassor än den andra. Men den saken kan.
man hjelpa genom att bestämma ett visst minimum I.
af personal, som hvar klass bör ega. De, som egde,
ett antal derunder, kunde, efter pluralitetens be- 1
stämmelse, tillåta inträde; eller ock utfästa sig för
litet större utgifter under vissa år. De, åter, som
hade mera, skulle ega rätt, att på hvad nyttigt:
sätt som helst använda öfverskottet. Genom en så-!4
dan kassornas sammangjutning skulle för förvalt-s
ningskostnaden en betydlig besparing uppkomma.
Denna medtager nu rätt mycket af kassan. Jagl,
vill endast nämna, att vid samma gesällskap, som Il
jag ofvanföre citerat, uppgår den,- jemte herbergets
underhåll och läkarearfvode, till 823 rår rgsm. Be-
inna, att med samma summa kunde man förvalta
en mångdubbelt större kassa; och denna besparing
blefye alltid en behållning, som betydligt skulle lin-
Ira utgifterna. Denna ide är säkert nyttig för alla.
Jag hoppas, att hvar och en tänker derpå, och Jå-!.
er skråsinnet försvinna med skråförfattningen, så t
utt icke den ena handtyerksklassen må stå isolerad
från den andra, såsom hittills, utan ett större sam-?
vand komma att råda dem emellan. R—L1(. 1
OSSIREENEE vn STR
(Införes på begäran.)
Birger Jarl och hans minnesstod. S
Med förtrytelse har man märkt de försök, att för!h
Er ben on re PE