Jen, ännu mera. För underofficerare kan den kan ske antagas till 75 och 450 rdr. Summa för omkrin 450 åkande artilleriets och 350 ridande artilleriet officerare 43,250 rdr, och för omkring 1400 åkand och 33 ridande artilleriets underofficerare 412,45 rdr, hvilket tillsammanlagdt utgör 3535,700 rdr (en dast för artillerivapnets öfveroch underbefäl). Lägges härtill ytterligare den kostnad, hvarme uppsättningen af den nya uniformen i alla des delar, ändringen af de persedlar, som kunna ändra m. m., öfverstiger underhållet af den gamla, unde den tid af omkring två år, som detta underhåll stället kunnat insparas — och ytterligare den ha stigare förslitningen af vapenrocken och uniforms kappan, då surtouten ej ens till mindre tjenstgörin; blifvit tillåten, samt samma hastigare förslitning a det uteslytande tillåtna guldsabelkoppel, så finne man till hvilka stora kostnader denna uniformsför ändring föranleder för en mängd tjenstemän me små egna tillgångar och en i förhållande till des ständiga och släpiga tjenstgöring alltför ringa lön Billigheten kräfver derföre den skonsammaste till lämpning af en så kostsam förändring för deitjens varande, den må vara af huru stor båtnad som hels för de unga hädanefter i tjensten ingående vapen bröder, som icke fått vidkännas någon uppsättnin af den gamla uniformen. Denna, sådan den var var för alla ett litet kapital, för många dess enda Detta kapital är dödt i och med detsamma uniformen kasseras. Det enda sätt att minska denna ovillkorliga ka pitalförlust, är ofvan påpekadt, och består uti tillåtelsen att i och utom tjensten begagna det gaml: så länge som möjligt. Ju längre detta får nyttjas ju mera aftager dess värde och alltså egarens förlust. Då truppen för passevolantörernes skull fåt tillåtelse att förbruka det gamla till 1849 års slut, huru mycket mera skäl att tillåta befälet samma successiva afläggande. Vissa tillfällen, till parad 0. S. V., kunde ju förbehållas ensamt åt nya uniformen, och hvem som ville, alltid densamma kunna nyttja; men den gamla ännu i mindre tjenstgöring och utom tjensten få begagnas. Endast till 1847 års slut, eller så länge generalitetet ännu ej behöfver anlägga den nya uniformen, vore sådan tilllåtelse af största vigt för artilleribefälet, som då åtminstone under årets exercis kunde emellanåt få lita de utdömde kläderne. Detta gäller i synnerhet för surtouter och sabelkoppel af läder, hvilkas totala förbjudande äfven för en kort tid, man må hafva stor eller liten anledning att hoppas detta förbuds snara upphäfvande, ensamt kommer att medföra de allvarsammaste kostnader, då vapenrock med guldgaloner på krage och ärmar och guldsabelkoppel blifva dessa nyttiga och uthålliga persedlars enda surrogat. Skall denna tillåtelse, såsom man hittills ansett det, beviljas, ceiler skall generalfälttygmästarens förklaring, att nya uniformen bör vara anluyd d. 4 Maj 1847, så förstås, att begagnandet af den gamla i och med detsamma förbjudes??