Nibelius. Rektorn vid skolsn, hr Westerlund, har också i noter ,krofiigt, ehuru modereradt, gendrifvit sofismerna och utställt högvördige Consistoriales till åskådning. Vi skulle: gerna, öm ej så många insända artiklar förut väntade, egna några spalter i Aftonbladet åt denna polemik, men hoppas imedlertid att den först ockNiäg, som visar sig i ofvannämnde utlåtande, måtte fullkomligt öppna ögonen på hr chefen för ecklesiastikärenderna och öfrige vederbörände Consistorium bar nemligen, enligt vårt omdöme, hjelpt reformon tt godt stycke på vägen just genom ett argumentationssäitt, som måste bevisa, att ett system, som kan föda af sig så pedantiska och förlegade idter, som dem konsistorium uttryckt och hvari det tycks vilja envist petrificera sig, då det till och med tagit humör öfver och vill bindra en begärd partie! förbättring af skolan, icke kan lingre bibehaällas för landets ungdom, som behöfver en handledning för det praktiska lifvet; — En Insändare i Fabhlu tidning fortsätter den humoristiska revy af 1846 års händelser, hvarur vi förut meddelat ett utdrag. Vi reproduccra äfven följande såsom ett rätt roligt: Inom den litterära verlden var ock mycken liflighet rådande ibland oss. De af grefve Suzor införda litterära föreläsningarna återupptogos af professorerna Selander och Wahlberg med mycken framgång och fingo tonen för. sig, samt egde äfven rum inom Litteratursällskapet i Stockholm. Den af professor Fryxell i en olycklig stund väckta striden om Aristokratfördömandet fortsattes med mycken bitterhet, och mot det Bergfalkska dråpslaget invände Fryxell hufvudsakligast, att nämnde professor är en icke i egenskaper och förtjenster högt stående medelmåtta, och det fick han för sitt sekreteriat i 4840 års konstitutionsutskott. Kammarrådet Theorell ritade ock ut i en broschyr mot hrr Richert och Geijer, hvilkas vetenskaplighet han fann vara ytterst miserabel, under det herr doktor Fahlcrantz fortsatte sitt bevisande om Törnrosförfattarens absoluta brist på snille och förstånd. Den allmänna opinionen tycktes dock icke instämma i den FryxellTheorell-Fahlerantziska koren, hvilken sålunda torde till det. mesta hafva varit i anläggningen förfelad. I samma vefva som professor Lundell ner i Lund tager i sin skrift om Handtverksskrån m. m. de friare samhällsåsigterna i snillrikt försvar, angriper professor Palmblad i Upsala desamma desto värre i sin bok om Norge, hvars förhållanden han enligt sin partiåsigt framställer och förvrider, hvarföre han ock blifvit kraftigt nog tillrättavisad. Fjufnadskonsten vann en synnerlig utbildning under 46 års lopp; så stal man ur sjelfva poliskammarens eget förvaringsrum af tillvaratagna saker, och knep sina 8000 rdr bko ur Ystads. privatbank. Ombudsmannen Stenberg gaf riksbankens angelägenheter i Götheborg på båten och drog sig hasteliga ur riket, och den utomordentlige valsören grosshandlaren Österman tog benen på ryggen och dansade öfver till Kontinenten, då det stora beslaget i Stockholms skärgård på 50,000 rdr oförhappandes gjordes. Genom de nya cellfängelsernas galler kröp en och annan fånge sin kos och madam Sehman gjorde en vättenkur i stort, när hon på 2 7, månad roade sig med att afsitta 63 dygns vatten och bröd, allt för den kära flaskans skull. Och millionären Carnegie sålde till. sockerpatronerna i hufvudstaden för 48,000 rdr hela räckan sockerköpare, som sig befinna utmed Östersjön, hvilket icke var mindre fiffigt gjordt af säljaren än köparena. Tvänne stora möten egde rum i hufvudstaden. Kring midsommarstiden :det .stora Nykterhetsmötet, hvars förväntade stora resultater i det närmaste uppgingo i rök, till följd af den schism, sommellan de samlade nykterhetsvännerna var: rådande. Förgäfves varnade: och besvor hela nykterhetsväsendets snillrike upphofsman de ifrige nykterhetskämparne att draga ens, men då förklarade den norrske prosten Bruun, att Wieselgren var nykterhetssakens sannskyldige Judas Iskarioth, och så blef den sista villan värre än den första. Den egentliga vinsten blef beslutet om nykterhetsmissionärers utsändande i landena, och en flink talare egaf sig ut. i medlersta Sverige och ryckte fram i mål dermed, att det var Guds Anda som, under sista folkrörelsen i Polen, kom de förvildade bönderna i Galizien att mörda magnaterna, hvilken kristligt-politiska åsigt föreföll åtskilligt godt folk temligen paradox och originell. Samme talare vidrörde ock om tigerhjertat, som från Afrikas öknar flyttat in i en man i Westmanland, hvilket naturligtvis bestyrktes af den kända omständigheten, att den åsyftade personen under samma vår anskaffat 8 å 900 personer daglig arbetsförtjenst vid sin egendom, och således mera än någon annan -enskild--person bidragit till den svåra nödens afhjelpande. Tusende sinom tusende välsignelser från de i nödens tid ädelt bisprungnes tacksamma hjertan torde trösta honom för förlusten af den talares erkännande, söm offentligen yttrade, att om nöden blef aldrig. så stor i Westmanland,: skulle han dock ihärdigt och allvarligt besvärja sina landsmän Westgötarne att icke skicka dem så mycket som en enda sädesknopp. — Det andra mötet var Landtbruksmötet, till hvilket.en ansenlig mängd åkermän och icke-åkermän sig infunnit, hvilka efter väldiga diskussioner togo sig en sup på fisken och åto middag i allsköns samdrägtighet. Prosten Holm talade. mot Magerska spinnrockarne och hemmansklyfningen, men lyckades ej få många med sig. Stängselförordningen drogs i skarpt skärskådande och befanns dum nog; men Hr Filipsons tjur, som vägde siha mödiga 125 lispund, stod bocken, som :man säger. Detta mötet var till sina resultater och äfven under sin fortgång vida lyckligare än föregående, ty man fann sig så nöjd dermed, att ett nytt dito beramades för kommande år. esset — RE — rr (Insändt och betaldt.) Sedån numera Wexiö rådhusrätt: fått en ordinarie ordförande, skulle man tro, det dom vore att förvänta i det emellan f. fångknekten Petersson och fångvaktmästaren Janzon -handlagde fyra-åriga mål, rörande väckt åtal mot Janzon, för det denne obeI höämsnan nAÄfömst branan Annh otatan kactnadar vid fång rm rr DS ma rr DT