dom och visdom icke borde följas åt, och stadnade derför
helt beskedligt nedanför berget, straxt utanför staden, de
de hvilade tills dagen inbröt och sedan, skrattande åt vå
äfventyrareanda, lugnt intogo sin frukost. Vi andra fort
satte imedlertid vår väg. Det var temmeligen mörkt och
IL. skulle vara lots, emedan han varit uppe en gång förut
men lotsen hade gått för bittida från mästaren. Vi följd
honom imedlertid, fast med minskadt förtroende: allt värre
blef vägen: vi gingo öfver stenar, stora som hus, med tag
giga mimosor och andra dylika växter emellan. Det va
ingen af oss, som ej i mörkret misstog sig om säkert fot
fäste och gjorde mer eller mindre våldsamma kullerbyitor
säkert är att min portör sedermera genom djupa märke)
visade huru han mer än en gång tjenat min rygg som sköld
Denna halsbrytande färd beröfvade oss det lilla återståend
förtroendet för lotsen, och hvar och en blef lots på sit
håll; vi tågade ut för att söka rätt på vägen och kommu
nicerade genom rop med hvarandra. Elfter en stunds sö
kande fanns vägen, vi samlades och gingo åter oförtrute
till verket. På halfva vägen gjorde vi balt vid en der be
fintlig källa, från hvilka vattenledningar finnas till nästar
hvarje hus i staden, gå ända ner till hamnen, der skepper
kostnadsritt vid sjelfva bron få hemta godt vatten. V
slogo oss, som sagdt var, ned derstädes, drucko litet: vir
och vatten, antinde en brännare, hvilket sågs ända ned til
skeppet genom den mörka: natten, och derefter började:
först det rätta uppstigandet. Vi hade nu att gå åtminstonc
ett par tusen fot; så lodrätt upp, som det är möjligt att gå
och rätt ofta måste vi hjelpa oss: åstad med händerna. In
sektshåfven var mig en god bjelp, ty den begagnades mer
fördel Såsöm käpp, och vi Passagerare eller s. k. ,landtkrab-
bor måste hjelpa sjömännen ätt bärarderas bagage; ty hurt
ledigt: de än må gå upp och taga in bövenbrani-läsegel, så
duga de dock ej att gå i berg; de äro då liksom fisken på
gand, ur sitt element. Det gick imedlertid för sig Och strax!