dom och visdom icke borde följas åt, och stadnade derför helt beskedligt nedanför berget, straxt utanför staden, de de hvilade tills dagen inbröt och sedan, skrattande åt vå äfventyrareanda, lugnt intogo sin frukost. Vi andra fort satte imedlertid vår väg. Det var temmeligen mörkt och IL. skulle vara lots, emedan han varit uppe en gång förut men lotsen hade gått för bittida från mästaren. Vi följd honom imedlertid, fast med minskadt förtroende: allt värre blef vägen: vi gingo öfver stenar, stora som hus, med tag giga mimosor och andra dylika växter emellan. Det va ingen af oss, som ej i mörkret misstog sig om säkert fot fäste och gjorde mer eller mindre våldsamma kullerbyitor säkert är att min portör sedermera genom djupa märke) visade huru han mer än en gång tjenat min rygg som sköld Denna halsbrytande färd beröfvade oss det lilla återståend förtroendet för lotsen, och hvar och en blef lots på sit håll; vi tågade ut för att söka rätt på vägen och kommu nicerade genom rop med hvarandra. Elfter en stunds sö kande fanns vägen, vi samlades och gingo åter oförtrute till verket. På halfva vägen gjorde vi balt vid en der be fintlig källa, från hvilka vattenledningar finnas till nästar hvarje hus i staden, gå ända ner till hamnen, der skepper kostnadsritt vid sjelfva bron få hemta godt vatten. V slogo oss, som sagdt var, ned derstädes, drucko litet: vir och vatten, antinde en brännare, hvilket sågs ända ned til skeppet genom den mörka: natten, och derefter började: först det rätta uppstigandet. Vi hade nu att gå åtminstonc ett par tusen fot; så lodrätt upp, som det är möjligt att gå och rätt ofta måste vi hjelpa oss: åstad med händerna. In sektshåfven var mig en god bjelp, ty den begagnades mer fördel Såsöm käpp, och vi Passagerare eller s. k. ,landtkrabbor måste hjelpa sjömännen ätt bärarderas bagage; ty hurt ledigt: de än må gå upp och taga in bövenbrani-läsegel, så duga de dock ej att gå i berg; de äro då liksom fisken på gand, ur sitt element. Det gick imedlertid för sig Och strax!