sedan yttrade sig med serdeies nit: Denna upp-
finning är ock utan tvifvel ganska sinnrik; hu-
ruvida åter dess praktiska användbarhet är lika
stor, är en fråga, hvars afgörande vi ej vilja
försöka. Hr M. sjell menade, att saken ej ännu
vore mogen. — Bland orgelbyggare ni.mnde hr
Mankell G. Andersson, såsom ganska skicklig,
och deri lärer han val haft rätt, bkelst då kän-
nare af bitydenbet anse Andersson efter Strands
bortgång för den första i sitt fack hos 0ss, och
äfven utlandet icke bufvit efter med de mest
lysande vitsord om hans skicklighet. En annan
fråga bir åter, om hr M:s loford åt 2:ne andra
orgelbyggare, voro lika väl anbringade. Dessa
personer, hvilka ej namngiåfvos, äro efter all
sannolikhet identiska med 2:ne orgebyggeri-
arbetare, som ej äro bersttigade tili att utöfva
orgelbyggeri, enär de icke undergått den härtill
föreskrifna examen inför kungl. mu-ikaliska
akademien. Innan de approberats vid denna
laglig, pröfring, är således hvarje enskildt tör-
ord :f noll och intet värde, och ätminstone
hade hr M. bordt vara nog försigtig utt först
afvak!a utgången af det m:l br Audersson an-
hängiggjort i anledning a kungl. kummerseko!-
legii atgärd, att på grund af ett af br presi-
denten Rosen i enskild väg gifvet be:yg med-
dela den ene af ifrågavarande båda personer
rättighet att utöfva orgelbyggeri. Ty vi kunna
ej föreställa oss, att hr M. med sitt uffe: tliga
förord åsyftat ett bearbetands af opinionen,
hvilken troiigen icke undgatt; att egna någon upp-
märksamhet åt denna i sin art ganska märk-
värdiga fråga.
Herr Mankel! kom nu till våra inhemska ton-
sättare, och omtalade först de berömda utlind-
ska artisterna, som fordom ecnade sitt snille åt
den svenska sångmön: Man hörde Naumanns:
herrliga aria: Ädla skuggor, en lika skön kör!
ur Kraus begrafningsmusik, Häffners Hulda
Rosav samt en vacker melodi af Dupuy. Nå-
got profstycke af Vogler törekom icke. Häret-
ter omnämndes Ahlström, hvars okonstlade nai-
vetet Hr M. med rätta skattade högt; sasom:
profstycke utfördes den bekanta visan: Sö:j ej
den gryende dagen förut, — Nu kom man!
till den sednare perioden: Af Nordbloms kom-;
position gafs den sköna sången vore jg ett
ax; af Geijers den ej mindre förträlllga Vi-;
kingen,, af Lindblads ett vackert sånsstycke,
hvars öfverskrift vi ej känn, af Kapfelmans
ett rätt intressant tricordium, samt slutligen en
sång af en dletltant, Hr Blidberg. Om den
sistnämnde yttrade Hr Mankell: Mingen är
berömd, och mången förtjenar att vara det.
Slutlig.n kom ordningen till några kompositö-
rer, hvilka i likhet med musikaliska akademi-
ens elever hedrades med ett offentligt nämnan-
de: dessa voro Crusell, Brendler, Randel och
Bauck. (Den sistnämnde får förklara Hr M.
sin förbindelse för det utvalda sällskap hvari-)
bland han blifvit placerad, och tar sig för öfrigt!
friheten att försvinna ur denna artikel.) Att!
Hr M. för artister af den betydenhet som Cru-;
sell, Brendler och Randel endast hade ett om-j
nämnande i förbigående, för dilettantförsök
deremot de mest ampla loford, måste imedler-
tid före alla desto besynnerligare, som tonsä!-
tare sådane som Franz och Johan Berwald, van
Boom (hvilken genom mera än 20:årigt vistan-
de i Sverige väl kan anses såsom naturaliserad
svensk), m. fl., icke ens fingo hedern att näm-
nas! — det lärer väl vara med denna, :om med
flera dylika tillställningar: de, som befinna sig
utanför, befinna sig bäst.
Hr M. afslutade sin föreläsn ngs-serie med
en rätt vacker allokut on till sina åhörare, och
tillsist utförde kören den vackra Bellmanska
melodien : Sjungen nu allan.
Då vi oförtäckt anmärkt de brister vi funn t
i Hr M:s föredrag, böra vi ock nämna, att de
flesta vä-endtliga deribland synas bafva tillkom-
mit genom alltför nära liggande tids- och lo-
kalförhällanden, hvilka hindrat föreläsaren att
i afseende på dermed sammanhängande ämnen
höja sig till en allmännare syvpunkt. Dessa
momenter voro imedlertid mera isolerade och
hafva följakteligen sällan kunnat inverka: på l
gången af föredraget i dess helhet. Hvad det
sistnämnda beträffar, skulle man deremot kun-
nat önska, att förelisaren varit något sparsam-
mare med sina digresioner, ingåenden i enskil-
dare förhållanden, m. m., hvar:genom hans iö-
redrag skulle vunnit i hållning och konseqvens.
Deremot måste erkännas att Hr M:s föredrag
vanligen utmärkt sig g nom en viss Iflighet,
som sällan förfelat att fasthålla åhörarens upp-
märksamhet; o:ta gaf han sin känsla för kon-
sten ett lyckligt uttryck, och lägges dertill hans
rikhaltiga och merendels väl anbringade förr.d
af musikaliskt-historiska ma erialier, så kan han l:
med skäl boppas att hos sin allmänhet bafval
väckt mera mångsidiga och allmänna åsigter af
konstens väsende, och följaktligen i sin mån bi-
dragit till att bindra musiksinnets stelnande il
vissa stereotypa konstformer. Vi anse således
Hr Mankells för. tag, dess svaga sidor oaktadt,
ej skola bliva utan nyttiga frukter för hans
konst, och således icke h.fva förfelat det ända-
damål han utan tvifvel dermed åsyftat.
— U—
s——L
; — Vi införa här nedan de för några dagar
sedan omförmälda petitioner, som cirkulerat
bland Götheborgs handlande, rörande tullen på
sbanne invantiriar samt om recinroci:eten mel