sedan yttrade sig med serdeies nit: Denna uppfinning är ock utan tvifvel ganska sinnrik; huruvida åter dess praktiska användbarhet är lika stor, är en fråga, hvars afgörande vi ej vilja försöka. Hr M. sjell menade, att saken ej ännu vore mogen. — Bland orgelbyggare ni.mnde hr Mankell G. Andersson, såsom ganska skicklig, och deri lärer han val haft rätt, bkelst då kännare af bitydenbet anse Andersson efter Strands bortgång för den första i sitt fack hos 0ss, och äfven utlandet icke bufvit efter med de mest lysande vitsord om hans skicklighet. En annan fråga bir åter, om hr M:s loford åt 2:ne andra orgelbyggare, voro lika väl anbringade. Dessa personer, hvilka ej namngiåfvos, äro efter all sannolikhet identiska med 2:ne orgebyggeriarbetare, som ej äro bersttigade tili att utöfva orgelbyggeri, enär de icke undergått den härtill föreskrifna examen inför kungl. mu-ikaliska akademien. Innan de approberats vid denna laglig, pröfring, är således hvarje enskildt törord :f noll och intet värde, och ätminstone hade hr M. bordt vara nog försigtig utt först afvak!a utgången af det m:l br Audersson anhängiggjort i anledning a kungl. kummerseko!legii atgärd, att på grund af ett af br presidenten Rosen i enskild väg gifvet be:yg meddela den ene af ifrågavarande båda personer rättighet att utöfva orgelbyggeri. Ty vi kunna ej föreställa oss, att hr M. med sitt uffe: tliga förord åsyftat ett bearbetands af opinionen, hvilken troiigen icke undgatt; att egna någon uppmärksamhet åt denna i sin art ganska märkvärdiga fråga. Herr Mankel! kom nu till våra inhemska tonsättare, och omtalade först de berömda utlindska artisterna, som fordom ecnade sitt snille åt den svenska sångmön: Man hörde Naumanns: herrliga aria: Ädla skuggor, en lika skön kör! ur Kraus begrafningsmusik, Häffners Hulda Rosav samt en vacker melodi af Dupuy. Något profstycke af Vogler törekom icke. Häretter omnämndes Ahlström, hvars okonstlade naivetet Hr M. med rätta skattade högt; sasom: profstycke utfördes den bekanta visan: Sö:j ej den gryende dagen förut, — Nu kom man! till den sednare perioden: Af Nordbloms kom-; position gafs den sköna sången vore jg ett ax; af Geijers den ej mindre förträlllga Vi-; kingen,, af Lindblads ett vackert sånsstycke, hvars öfverskrift vi ej känn, af Kapfelmans ett rätt intressant tricordium, samt slutligen en sång af en dletltant, Hr Blidberg. Om den sistnämnde yttrade Hr Mankell: Mingen är berömd, och mången förtjenar att vara det. Slutlig.n kom ordningen till några kompositörer, hvilka i likhet med musikaliska akademiens elever hedrades med ett offentligt nämnande: dessa voro Crusell, Brendler, Randel och Bauck. (Den sistnämnde får förklara Hr M. sin förbindelse för det utvalda sällskap hvari-) bland han blifvit placerad, och tar sig för öfrigt! friheten att försvinna ur denna artikel.) Att! Hr M. för artister af den betydenhet som Cru-; sell, Brendler och Randel endast hade ett om-j nämnande i förbigående, för dilettantförsök deremot de mest ampla loford, måste imedlertid före alla desto besynnerligare, som tonsä!tare sådane som Franz och Johan Berwald, van Boom (hvilken genom mera än 20:årigt vistande i Sverige väl kan anses såsom naturaliserad svensk), m. fl., icke ens fingo hedern att nämnas! — det lärer väl vara med denna, :om med flera dylika tillställningar: de, som befinna sig utanför, befinna sig bäst. Hr M. afslutade sin föreläsn ngs-serie med en rätt vacker allokut on till sina åhörare, och tillsist utförde kören den vackra Bellmanska melodien : Sjungen nu allan. Då vi oförtäckt anmärkt de brister vi funn t i Hr M:s föredrag, böra vi ock nämna, att de flesta vä-endtliga deribland synas bafva tillkommit genom alltför nära liggande tidsoch lokalförhällanden, hvilka hindrat föreläsaren att i afseende på dermed sammanhängande ämnen höja sig till en allmännare syvpunkt. Dessa momenter voro imedlertid mera isolerade och hafva följakteligen sällan kunnat inverka: på l gången af föredraget i dess helhet. Hvad det sistnämnda beträffar, skulle man deremot kunnat önska, att förelisaren varit något sparsammare med sina digresioner, ingåenden i enskildare förhållanden, m. m., hvar:genom hans iöredrag skulle vunnit i hållning och konseqvens. Deremot måste erkännas att Hr M:s föredrag vanligen utmärkt sig g nom en viss Iflighet, som sällan förfelat att fasthålla åhörarens uppmärksamhet; o:ta gaf han sin känsla för konsten ett lyckligt uttryck, och lägges dertill hans rikhaltiga och merendels väl anbringade förr.d af musikaliskt-historiska ma erialier, så kan han l: med skäl boppas att hos sin allmänhet bafval väckt mera mångsidiga och allmänna åsigter af konstens väsende, och följaktligen i sin mån bidragit till att bindra musiksinnets stelnande il vissa stereotypa konstformer. Vi anse således Hr Mankells för. tag, dess svaga sidor oaktadt, ej skola bliva utan nyttiga frukter för hans konst, och således icke h.fva förfelat det ändadamål han utan tvifvel dermed åsyftat. — U— s——L ; — Vi införa här nedan de för några dagar sedan omförmälda petitioner, som cirkulerat bland Götheborgs handlande, rörande tullen på sbanne invantiriar samt om recinroci:eten mel