hetsafgifter, innu icke synas tillämpliga till den
grad, alt statsbehofven på denna väg kunna
fyllas. Vi måste sålunda ur financiel synpunkt
godkänna tullafgifter i allmänhet, om än om-
kostnaderne för uppbörden deraf äro betydli-
gare än för någon annan statsintrad. Så upp-
gingo dessa kostnader år 4842 uti Tyska tull-
föreningens stater till halftredje million thaler
på en nettoinkomst af 24 millioner thaler Preus-
sisk kurant och i England år 1834 för en netto-
inkomst af något öfver 33 millioner pund ster-
ling till nära halftredje million samma mynt ).
Är det imedlertid medgifvet och afgjordt att
tullafgifterne utgöra en bland de lämpligare for-
mer för beskattning, så återstår likväl ännu frå
:gan huru de böra vara besk-ffade, för att dels
icke för serdeles den fattigare befolkningen
kännas alltför tryckande, dels med säkerhet
kunna beräknas att blifva erlaggde af alla de
varor, hvilka de åsättas. Det är klart att tull-
afgifter, så vidt de utgå, bli tryckande i mån
af sitt belopp, och att konsumenten sålunda är
minst besvärad, ju ringare dessa afgifter bestäm-
mas; ej mindre i ögonen fallande är, att man
ende.st då är säker att föreskrifna tullafgifter
erläggas samt att lurendrejeri ej äga rum, när
dessa afgifter ej äro högre än att de motsvara
det belopp, hvartill s. k. lurendrejeri-premier
för en vara uppgå. Sättas tullafgifterna så lågt,
undvikes hvarje äfventyr af lurendrejeri, hvil-
ket äfventyr för öfrigt blir större eller min-
dre allt eter varornes mer eller mindre volu-
minösa beskaffenhet, efter deras värde samt ef-
ter gränsornas utsträckning och naturförhållan-
den i öfrigt. Så erbjuda vidlyftiga skärgårdar,
kuperad gränsmark m. m. lättare smuglings-
tillfällen. Alla dessa förbållanden, liksom den
synpunkt, hvarur ett folk betraktar lurendreeri-
företag, måste tagas i öfvervägande, innan man
beslutar att åsätta högre tullafgifter än denyss
sagda. Dessa högre tullafgifter hafva dessutom
den olägenhet, att de ruinera den redlige köp-
mannen och förstöra hans spekulationer genom
lurendrejarnes öfvermägtiga konkurrens; allt un-
der det staten af de samma icke hemtar de
väntade högre inkomsterne.
Att tullafgifterne -verkligen icke för åtmin-
stone den fattigare utgöra en så obetydlig sak,
att det af detta skäl kan anses likgiltigt om de
sättas mer eller mindre högt, ses, när man be-
tänker den dividend, som om en stats tullin-
rader delas mellan antalet af dess invånare,
träffar hvarje individ. Tyska tullföreningens of-
vanangifne belopp, deladt mellan 28 millioner
invånare, träffar hvar och en med 22Y, S. gr.
Frankrikes tull:ntrad utgör cirka 493 millioner
francs eller 52 millioner Thl. Preussisk Crt.,
hvilket, för ett antal af 335 millioner menniskor,
gör för hvar och en individ 4 Thlr. 43 S. gr.
Englands nuvarande tullinkomst stiger till 35
millioner P. St. eller öfver 248 millioner Thir.
Prcuss. Crt., hvilket gör öfver 8 Thl. för hvar
Engelsman: Dividender, som för större delen af
befolkningen alltid blifva kännbara.
Hvad angår den, tullafgifterne tillerkända för-
mågan att skydda och uppmuntra den inhem-
ska industrien, äro vi hvarken böjda att med-
gifva den samma, så vidt nationalindustrien i
dess allmänhet angår; anse ej eller önskligt att
serskilda industrigrenar, under antagande att så-
dant låter sig göra, på artificiel väg framkallas.
National-kapitalet, som, huru man vill se sa-
ken, under hvarje tidsmoment, äger en bestämd
storlek, kan nemligen aldrig ledas åt ett håll,
utan att i samma mån dragas från ett eller flere
andra. Söker man fördenskull med artificiella
medel gynna en industrigren, så dragas arbets-
krafter och kapital från andra, på hvilka de
förut varit anväinda, eller dit de stodo i be-
grepp alt på naturlig väg, otvunget och af sig
sjelfva öfvergå. Hos oss hör man mycket talas
om att genom prohibitiva eller skyddstullåtgär-
der framkalla fabriker och manufakturer till
större flor än det, hvaruti de för närvarande
sig befinna. Vidtogos i detta afseende äskadel!
åtgärderne och lyckades de, skulle sådant otvifvel-
aktigt ske på åkerbrukets eller andre närings-
grenars bekostnad. Kapitalerne och arbetetl!
skulle nemligen i samma - mån vändas härifrån
som de leddes åt andra håll. Detta bör fram-
för allt tagas i betraktande i ett land, som än-l
nu har många naturliga men obegagnade hjelp-
källor och der penningen ännu afkastar en godl
ränta, hvilket ej vill säga annat, än att dess
naturliga näringar ej utan serskildt skydd kun-
na betala denna ränta och ändå hafva en af-
kastning öfver. Att då genom serskilda skydd
draga en del kapitaler ifrån dessa näringar till,
andra, som ej skulle kunna bära sig utan ett
sådant, blir alltid att förlama de förras kraft
och det helas vinst deraf, medan konsummen-
terne tillika beskattas. Låter man åter saker-
ne på naturlig väg utvecklas, skall man nog se
nya industrigrenar uppkomma och jemte del
redan befintliga tillvexa allt efter som de se-
nare genom sin framgång afkasta kapitaler,
hvilka, så snart de kunna samlas till större!
mängd än för de äldre industrigrenarne tarfvas,
nog af sig sjelva framkalla andra och nya nä-
ringar. Man bör dessutom besinna, att genom
artificiela medel tillskapade onaturliga närings-
grenar i många fall skola gå under om de ejl
för all framtid skyddas genom en fortfarande
skyddsskatt på allmänheten och hurudan då de-
vac latt hlir. hvilka uti sådana företag lagt sin!