uppgaf ett rop och sjönk. Intet försök att räd-
da honom gjordes. Fartyget seglade tie knop
på en timme. En gång höjdes den dränkta us-
lingen på en bölja fjerran bortom och försvann
sedan för alltid, under det Florence: ilade på sin
skummande väg till Sydamerikas stränder.
(Forts. SA
— Brott ocH strRAFF. Uti en by ej långt
ifrån Frankfurt vid Oder uppehöll sig år 4840 hu-
strun till en tio år förut till kriget utgången soldat.
Regementet, vid hvilket soldaten tjente, var med i
slaget vid Jena och förlorade mycket folk. Ibland
deras antal, som man sett falla, hade äfyen den nyss-
nämnde soldaten varit. Hans hustru ansåg sig alltså
för enka och ingick ett nytt äktenskap med en bonde
i samma by, hvarest hon lefvat med sin första man.
Men denne var icke död, utan hade i slaget blott
fallit sårad till marken. Sednare hade han råkat i
fransk fångenskap, blifvit läkt på ett lazarett och
tvingad att gå i tjenst samt kommit till Spanien.
Här fann han ändtligen tillfälle att rymma, och
kom en gång nattetid oförmodadt hem. Han klap-
pade på dörren till sin fordna boning. Man öppnar
den — det är hans fordna hustru, som väl glädjer
sig att återse honom, men är bestört öfver anblic-
ken af en för död ansedd man. Slutligen kommer
det till närmare förklaring, då äfven den andre man-
nen infinner sig; och den återvände begär att man
blott till morgonen måtte bevilja honom tak öfver
hufvudet och en säng. Detta kunde ej vägras; man
tillreder ett nattläger och vederqvicker honom så
godt man kan, hvarefter han trött lägger sig och
insomnar. Men detta är icke fallet med det ny-
gifta paret. Hustrun hyser mycket större böjelse
för sin andre man; och som efter hennes mening
de måste skiljas, på det att den förste mannen skulle
kunna inträda i sina gamla rättigheter, så beslöto
de gemensamt att mörda den återkomne och i all