Jå löpa? Ja menar f—n rider dem; dessa och
I dylika voro nu de första helsningarne i hemmet ef-
ter frånvaron. Pigorna, som en stund på aftonen,
efter slutade göromål, med den gamla mamsellens
Itysta minne, varit ute för att plomenera, stodo
Inemligen härunder i det något aflägsna köket och
glammade om några burleska artigheter, som blif-
vit dem sagda eller visade på gatan, af några upp-
rymda kavaljerer, på deras plomenad, — samt un-
derstodo sig att icke höra, när matmodren inträdde
ifrån andra ändan af huset, och kunde följakteli-
gen ej vara ögonblickligen tillhands, men blefvo
ock oförtöfvadt uppvaktade af den yreda frun, som
nu lät dem veta, hvar bagarn köpte jästen, under
det hennes gälla röst lät höra sig ända utefter ga-
tan, der en mängd pojkar samlat sig, för att åhöra
den. uppbyggliga aftonsången. — Eder och förban-
nelser öfver tjenstehjon i allmänhet och husets pi-
gor isynnerhet för deras lättja, löp och opåpasslighet,
så snart frun var ur vägen, loftal öfver det goda,
de hade i hennes hus, och hotelser om stryk, isyn-
nerhet om de dristade svara eller försvara sig, med.
mera sådant, voro här vid lag de ämnen, som på
en gäng afhandlades med väderlekans fart och en
stämma, som kom fönsterrutorna att skallra. Refe-
renten, som under denna husliga Böndags-scen kom
tillstädes, kunde icke underlåta att, medelst några
knackningar på fönsterrutorna, tillkännagifva, det
opartiska öron funnos utanför skådeplatsen, och
detta hade den önskade verkan, åtminstone för till-
fället, att åstadkomma ett afbräck i det störande
uppträdet. —
Händelser af denna art äro beklagligen icke säll-
sporda. Grannlagenheten sättes, ty värr, ofta nog
å sido för tygellösheten i det uppbrusande sinnet.
Missförhållanderne emellan husmödrarna och tjena-
rinnorna hafva häri sin grund, äfvensom till stor
del den allmänt öfverklagade liknöjdheten och stel--
heten hos tjenaren, inom hvilkens bröst förbannel-
sen från husfadrens eller husmodrens läppar icke
allenast tänder hat och väcker fruktan, samt ut-
släcker all tillgifvenhet och all god vilja till upp-
fyllande af pligter, utan jemväl i längden sönder-
sliter de band emellan husbonde och tjenare, som,
enligt både gudomlig och verldslig lag, böra vara
lika med dem, som förena föräldrar och barn, och
förutan hvilka ett bättre förhållande icke heller
kan ega rum. — Då vi förut ifrat för stiftandet af!
en Bildnings-cirkel här i Örebro, hafva vi trott
oss äfven böra omförmäla denna tilldragelse, icke
såsom något löst sqvaller, utan såsom ett bevis på
tillvaron af verkligt behof af en dylik bildnings-
anstalt, äfven för de halfbildade fruntimmerna i
vårt samhälle; och smickre vi oss med det hopp,
att det onda, som här blifvit omtaladt, äfven denna
gång, skall hafva åtminstone något godt med sig.
— En händelse, nästan dylik den nyss anförda,
ehuru af betydligt våldsammare art, tilldrog sig
något tidigare samma helgdagsafton i ett handels-
hus härstädes, då herrn i huset så strängt utöfvade
sitt husbondevälde, eller kanske rättare, hos före-
målet för hans hårda behandling, hans egen piga
eller hushållerska, så djupt inpreglade den gamla
regeln: den man älskar, den agar man, att hon,
den stackars qvinnan, som i hela grannskapet be-
römmes för ett stilla väsende och ett noggrannt;
uppfyllande af sina pligter såsom tjenstehjon, ge-
nom täta och gälla nödrop samlade cen icke obe-
tydlig skara af folk utanför huset, der slika upp-
träden nästan lära höra till den dagliga qvälls-
ordningen. Att någonting sådant, ostraffadt af
verldslig lag, kan passera inom ett kristligt sam-
hälle på en af årets stora allmänna Böndagar, lem-
nas derhän, då man vet, huru sällan sabbatsbrott!
i och för sig nu för tiden vanligtvis beifras, men
att sådant kan tilldraga sig i ett s. k. bättre hus,
bevisar i sanning, på hvilken låg bildningsgrad en
eller annan bland våra borgersmän, handlande eller
handtverkare, lika mycket, befinner sig. Imedler-
tid föranledde den ömkliga tilldragelsen löje hos
några, som utantill voro, emedan en spefogel lärer
yttrat, att det var den onde, som, fördrifven ur
sitt gömställe i W:ska lokalen, nedkommit och i
sitt raseri deröfver så jemmerligen grasserade i huset.
Bet påstods till och med, att han i anledning af
sitt fördrifvande ur skorstenspipan tröstat sig med,
sitt eget ordspråk: det tryter väl, sade f—n om
Böndagenx.
Afven i ett handtverkshus, ungefär midt emellan ;
lokalerna för ofvannämnde tilldragelser, lärer sam-
ma dag ett nästan likadant uppträde egt rum emel-
lan ett par äkta makar. Det tyckes af allt detta,
som Böndagen härstädes på flera ställen blifvit firad)
på ett högst eget sätt.
Wadstena d. 40 Mars. Ransakningen angå-
nde eldsvådan natten emellan d. 3 och 4 dennes,
om förliden måndag inför rådhusrätten fortsattes,
emnade, thy värr, ingen upplysning om sättet huru
Iden uppkommit, utan hvilar detta ännu i samma
nystiska mörker. Några gissningar vilja antaga det
nordbrand varit å färde, och åtskilliga gjorda upp-
äckter synas antyda, att försök dertill blifvit verk-
tällda, utan att någon visshet ännu kunnat erhål-)
as. (Geng.)
Calmar. Tidningen Barometern meddelar föl-;
ande insända artikel: Ett litet bidrag till våra da-:
ars brottmålsstatistik. — Gifta hustrun Karin Kjell-
tröm från Ålems by och socken, hvilken aldrig till-
örne varit tilltalad för något brott, inkom till här-
arande häkte den 46 Febr., att för begagnande af
loflig gånstig å baron R:s på S. egor, plikta 9201:
dr bko, eller i brist af böter undergå 24 dagarsi
nkelt fängelse, enligt Stranda häradsrätts saköres-.
ingd för sommartinget 4846. Hon blef häktad afs
insman A—n midti vintern och medhafver ett g0sse- J
i
l
l