Uklar, som ej produceras inom riket, såsom t.
Jex. kaffe, hvarå tullen går till omkring 40 pro-
cent af inköpspriset, socker mellan 30 och 40,
Ö. S. V.
-Men dessutom är föga troligt att ett full-
ständigt tillämpande af handelsfriheten kan följa
genast på ett erkännande af dess abstrakta rik-
tighet. De, som hittills påyrkat en mildring i
våra tullförfattningar, kunna icke beskyllas för
bristande afseende på svårigheten af en öfver-
gång till ett nytt system. Så har t. ex. en
skyddstull af 353 17 proc. blifvit föreslagen för
kläde. Men om också denna moderation fort-
far å de liberales sida, så kan man troligen
lika litet som förr påräkna en der mot sva-
rande bos skyddssystemets vänner. Atmin-
stone gifver den nu ifrågavarande ins. intet
stöd för en dylik förmodan.
Vi hafva här omtalat hurusom producenter-
nas förlust på en tullnedsättning blifvit öfver-
drifven. Men man bör ej heller förbise den
vinst, som äfven de kunna hafva deraf. Det
finnes ingen anledning hvarföre ej Sverge, lika
väl som England, skulle borttaga den ännu
gvarvarande tullen på de råämnen, som erfor-
dras för varuförädlingen. En riklig ersättning
för statskassans derigenom uppkommande för-
lust skulle beredas, dels genom import af en
större qvantitet råämnen, dels genom tullin-
komster å de varor, som komme att förtullas
i stället för att olofligen införas.
I samma mån, som priset på våra tillverk-
ningar genom en sådan åtgärd nedsattes, skulle
de äfven lättare kunna täfla med utläinningens.
En allmännare tullnedsättning medför äfven en
annan fördel för producenterna, derigenom att
de varor, som de sjelfve konsumera, äfven fås
för bättre pris.
Posttidningens insändare antager såsom gif-
vet, att alla de varor, på hvilka tullen min-
skades, i följd deraf äfven måste inströmma i
landet, och den sålunda ökade införseln föror-
saka export af bankens redbarheter,. Men
sådant är icke gifvet, och det torde för hvar
och en annan än nyssnämnde författare långt
för detta anses bevisadt, att ett land icke i
lingden kan importera mera än det har råd
till, emedan handeln alltid i längden sjelf reg-
lerar sin jemnvigf, hvilket de sista årens erfa-
renhet här nogsamt visat; äfvensom att om man
utestänger några artiklar, å konsumeras i stäl-
let andra, om folket har råd dertill.
I minga fall förböer också icke tullen den
inhemska varans värde, nemligen der densam-
ma inom landet ken frambringas för bättre pris
än den utländska. Den olagliga införseln är
vidare känd såsom ganska betydlig, och dennas
förvandling till laglig ökar endast skenbart im-
portvärdet. För öfrigt är det icke sagdt att
en varas konsumtion tilltager i oändlighet der-
före, alt dess införsel blir lättare. Ett behof
af densamma måste äfven finnas. Naturligtvis
skall väl på det hela en ökad import föranle-
das af en sänkning i tulltaxan; men deraf föl-
jer icke att denna tillökning måste betalas med
penningar. Handelns natur är, att den cna
varan utbytes mot den andra, och att en ökad
import äfven gifver många anledningar till ö-
kade exporter, utan att vi likväl vilje tillämpa
denna sats oinskränkt. I
Vi hade ursprungligen tänkt vara något ut-.
förligare i denna uppsats. Men som vi för-)
nummit att Aftonbladet sjelft ämnat besvara
åtskilligt i den artikel, som föranledt dessa tan-
kars nedskrifvande, och dessutom en detaljerad
granskning af insändarens påståenden försiggått
i Posttidningen, så tillägga vi nu endast vår
lyckönskan dertill, att insändaren i ett fall kan
taga England till exempel för oss — nemligen
hvad navigationsakten beträffar:
Frihandlare.
I
PÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER. —