delse, som åstadkom en väsentlig förändring i
hans belägenhet och utsigter. Kaptenen och
förste styrmannen insjuknade nästan på en gång
i en mycket farlig feber, serskildt tillhörande
de sydliga klimaten. Dessa båda personer voro
de enda ombord, som egde någon kännedom om
sjövetenskapen. Vid samma tid blef vädret ut-
omordentligt stormigt, och hela besättningen
måste anstränga alla sina krafter för att rädda
fartyget. De hade seglat ungefär i fyratio-åtta
timmar, utan den minsta beräkning, när sjö-
männen slutligen församlades på stordäcket, i
afsigt att slå sina kloka hufvuden tillsammans
och öfverlägga om hvilken kosa som skulle ta
gas, för att styra skeppet till närmaste hamn.
Nästan alla voro högst okunniga italienare; nå-
gra bland dem hade ofta seglat i de södra luft-
strecken; men ingen kunde bestämma hvar de
befunno sig, annat än genom ganska osäkra
gissningar genom betraktandet af stjernornas
läge. - Bestörtning stod att läsa på allas ansg-
ten. De kunde icke göra annat för att för-
bättra sitt tillstånd, än svära i alla helgons
namn, på sitt modersmåls hela öfverflödande
rikedom. Klockan var half tolf på dagen. Hvar-
ken kaptenen eller förste styrmannen kunde
möjlgtvis komma upp på däck, ty de lågo bå-
da i den vildaste feberyrsel. Hvad skulle man
göra? Andre styrmannen kunde icke göra an-
nat än styra på måfå åt sydvest. Den föregå-
ende natten hade varit mörk som Erebus, och
den kommande kunde äfven blifva så. De må-
ste vara nära någon af West-indiska öarne, ty,
fastän soln under en hel vecka varit för myc-
ket molnomhöljd, för att tillåta kaptenen att