. (Insändt.)
HANDELSFRIHETSFOÖRENINGEN I GEFL
OCH EN INSÄNDARE I POSTTIDNINGEN.
(Slut från JM 58.)
Vid betraktande af frågan om handelsfrihe
tens tillämpning på Sverge, mötes prohibitio
nisten först :af svårigheten att för sig göra klari
hvad som med en sådan frihet kan mena:
Han anser den egentligen liktydig med tull
frihet; hvarigenom staten skulle förlora sin p
tullen beräknade inkoms. Om ins. nedlåti
sig att taga notis om pliberalisternes, yttran
den, så hade han likväl ej behöft befara et
så fruktansvärdt resultat af handelsfriheten
Dennas princip är nemligen, att den beskatt
ning, som genom tullafgifter ålägges konsumen
terne, är till hufvudsakligen för statsinkomsten
skull, och icke för att genom särskilda pre
mier åt vissa näringar gynna den ene med
borgaren på den andras bekostnad. Häraf föl
jer ingalunda att det vore klokt eller ens rätt
vist, att tillintetgöra alla skyddstullar som fin
nas, emedan åtskilliga fabrikanter derigenom
skulle blifva ruinerade, samt både nedlagdt ka-
pital och arbetsskicklighet gå förlorade; och
sådant vore både grymt och opatriotiskt. Mer
detta är i alla fall en konsideration, som e
bör sträckas löingre än till det högst nödvän-
diga. Det bör också från denna synpunkt icke
förgätas, att de förbud och de tullafgifter, som
äro ämnade att minska införseln, uppoffra stats-
inkomsten för ernåendet af ett annat ändamål
det nemligen, att tillskynda vinst åt en celler
annan genom den dubbla uppoffring, som sta-
ten gör af inkomsten utaf måttliga importaf-
gifter och konsumenterne genom det dyrare
pris de måste betala, eller derigenom att de
miste umbära en bättre vara.
Tullafgifter för inkomstens skull funnos re-
dan långt före skyddssystemets uppkomst och
komma säkert att framgent fortfara, såsom ut-
Törande en af de åtkomligaste inkomstkällor.
Handelsfriheten, äfven tillämpad i hela sin vidd,
beböfver derföre icke utesluta tull på sådana
varor, som äfven inom landet kunna frambrin-
gas. Det skydd för inhemska näringar, som
sålunda kan uppkomma, uppstår då af sig
sjelf.
Ins. antager att föreningen i Gefle endast
önskar borttagande af förbuden och de höga
tullafgifterna. Hvilka äro då höga? frågar
han derefter och förklarar, till utredande af
frågan, att under vissa förhållanden kunna
icke ens 50 procent förslå, utan förbud måste
tillitasp.. För att förenkla utredningen, säger
ins. sig likväl vilja verkställa den på grund af
vissa af de liberala antagna zifferförhållanden.
Han antager således att afgiften bestämdes till
46 ?, proc., emedan de liberala vanligen sagt,
att redan detta vore en hög tull, enär för-
snillning i allmänhet icke kostade mera än 44
å 42 proc,, samt på ett eller annat ställe ännu
mindre.
Ins. säger sig vilja undersöka hvilken ver-
kan ofvannämnda tulls antagande skulle hafva
på Sverges näringar, samt går derföre till spe-
cialiteter. Detta tillgår så, att de näringar
uppräknas, som nu hafva ett verkligt eller no-
minelt skydd till ett öfver 46 2, procent sti-
gande belopp, och deras undergång derefter
antages såsom en gifven följd af all nedsätt-
ning. Endast i hvad som beträffar spannmål;
jern samt skeppsrederier och sjöfart anföras
några bevis, och som nu den suppositionsvis
antagna tullen är så låg, får ins. härigenom en
förfärande lista på lifdömda näringar.
Sjelfra pretexten för antagandet af ofvan-
nämnda tull såsom exempel härleder sig från
ett missförstånd af något yttrande om den van-
liga kostnaden för insmugglandet af någon viss
vara. Den sålunda uppgifna kostnad har ins.
väl trott hafva afseende på alla slags varor.
Orimligheten af detia sednare är dock icke
svår att inse, då man besinnar huru mycket
kostsämmare det måste vara att olofligen in-
föra tunga och voluminösa artiklar, än så-
dana som äro af motsatt beskaffenhet. Då
således t. ex. jern, timmer och spannmål knap-
past kunna tänkas såsom föremål för luren-
drejeri, så kunna sidenvaror insmugglas mot en
ringa ofgift. Att uppgifva någon viss kostnad
medeltal för tullförsnillningen af alla varor,
blir således omöjligt. Om nu en vara kan in-
smugglas för 44 å 42 proc., så vore visserligen
en tull af 46 ?; proc. derå så hög som rim-
ligen kunde ifrågakomma. Men sådant förhin-
drar icke att lägga en högre tull på de artik-
lar, om hvilka samma förhållande icke gäller.
Det torde också kunna antagas, att en reve-
nytull, betydligt öfverstigande 16 2V, proc., kan
utgå af de flesta varor, om sådant för stats-
kassan anses behöfligt, och detta är äfven för
närvarande händelsen äfven med de flesta ar-
esttetnn——— ERE OR RRERRRRRRR NRERR RR