. (Insändt.) HANDELSFRIHETSFOÖRENINGEN I GEFL OCH EN INSÄNDARE I POSTTIDNINGEN. (Slut från JM 58.) Vid betraktande af frågan om handelsfrihe tens tillämpning på Sverge, mötes prohibitio nisten först :af svårigheten att för sig göra klari hvad som med en sådan frihet kan mena: Han anser den egentligen liktydig med tull frihet; hvarigenom staten skulle förlora sin p tullen beräknade inkoms. Om ins. nedlåti sig att taga notis om pliberalisternes, yttran den, så hade han likväl ej behöft befara et så fruktansvärdt resultat af handelsfriheten Dennas princip är nemligen, att den beskatt ning, som genom tullafgifter ålägges konsumen terne, är till hufvudsakligen för statsinkomsten skull, och icke för att genom särskilda pre mier åt vissa näringar gynna den ene med borgaren på den andras bekostnad. Häraf föl jer ingalunda att det vore klokt eller ens rätt vist, att tillintetgöra alla skyddstullar som fin nas, emedan åtskilliga fabrikanter derigenom skulle blifva ruinerade, samt både nedlagdt kapital och arbetsskicklighet gå förlorade; och sådant vore både grymt och opatriotiskt. Mer detta är i alla fall en konsideration, som e bör sträckas löingre än till det högst nödvändiga. Det bör också från denna synpunkt icke förgätas, att de förbud och de tullafgifter, som äro ämnade att minska införseln, uppoffra statsinkomsten för ernåendet af ett annat ändamål det nemligen, att tillskynda vinst åt en celler annan genom den dubbla uppoffring, som staten gör af inkomsten utaf måttliga importafgifter och konsumenterne genom det dyrare pris de måste betala, eller derigenom att de miste umbära en bättre vara. Tullafgifter för inkomstens skull funnos redan långt före skyddssystemets uppkomst och komma säkert att framgent fortfara, såsom utTörande en af de åtkomligaste inkomstkällor. Handelsfriheten, äfven tillämpad i hela sin vidd, beböfver derföre icke utesluta tull på sådana varor, som äfven inom landet kunna frambringas. Det skydd för inhemska näringar, som sålunda kan uppkomma, uppstår då af sig sjelf. Ins. antager att föreningen i Gefle endast önskar borttagande af förbuden och de höga tullafgifterna. Hvilka äro då höga? frågar han derefter och förklarar, till utredande af frågan, att under vissa förhållanden kunna icke ens 50 procent förslå, utan förbud måste tillitasp.. För att förenkla utredningen, säger ins. sig likväl vilja verkställa den på grund af vissa af de liberala antagna zifferförhållanden. Han antager således att afgiften bestämdes till 46 ?, proc., emedan de liberala vanligen sagt, att redan detta vore en hög tull, enär försnillning i allmänhet icke kostade mera än 44 å 42 proc,, samt på ett eller annat ställe ännu mindre. Ins. säger sig vilja undersöka hvilken verkan ofvannämnda tulls antagande skulle hafva på Sverges näringar, samt går derföre till specialiteter. Detta tillgår så, att de näringar uppräknas, som nu hafva ett verkligt eller nominelt skydd till ett öfver 46 2, procent stigande belopp, och deras undergång derefter antages såsom en gifven följd af all nedsättning. Endast i hvad som beträffar spannmål; jern samt skeppsrederier och sjöfart anföras några bevis, och som nu den suppositionsvis antagna tullen är så låg, får ins. härigenom en förfärande lista på lifdömda näringar. Sjelfra pretexten för antagandet af ofvannämnda tull såsom exempel härleder sig från ett missförstånd af något yttrande om den vanliga kostnaden för insmugglandet af någon viss vara. Den sålunda uppgifna kostnad har ins. väl trott hafva afseende på alla slags varor. Orimligheten af detia sednare är dock icke svår att inse, då man besinnar huru mycket kostsämmare det måste vara att olofligen införa tunga och voluminösa artiklar, än sådana som äro af motsatt beskaffenhet. Då således t. ex. jern, timmer och spannmål knappast kunna tänkas såsom föremål för lurendrejeri, så kunna sidenvaror insmugglas mot en ringa ofgift. Att uppgifva någon viss kostnad medeltal för tullförsnillningen af alla varor, blir således omöjligt. Om nu en vara kan insmugglas för 44 å 42 proc., så vore visserligen en tull af 46 ?; proc. derå så hög som rimligen kunde ifrågakomma. Men sådant förhindrar icke att lägga en högre tull på de artiklar, om hvilka samma förhållande icke gäller. Det torde också kunna antagas, att en revenytull, betydligt öfverstigande 16 2V, proc., kan utgå af de flesta varor, om sådant för statskassan anses behöfligt, och detta är äfven för närvarande händelsen äfven med de flesta aresttetnn——— ERE OR RRERRRRRRR NRERR RR